Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kung av Spanien

Källor

Paris d. 10 Januari 1875. 10 januari 1875
Paris lever i ett rus av festligheter med anledning av Nya Operans öppnande; främlingar från Europas alla hörn har kommit till den stora festen, bl.a. Lord Magorn [?] från London och drottning Isabella med sonen, den nyutropade kung Alphonse XII; fransmännen är stolta över seklets praktfullaste byggnad.
Madrid, måndag d. 11 april 1881. 11 april 1881
Igår på Prado voro tusentals vagnar Kungen och Drottningen, infanterna med förriddare, pager i uniform till häst och sedan hela aristokratin. Madrazo kände de flesta och hvar minut sade han: Voici la duchesse Carmen de Fernan-Luñes, la comtesse Iinez de Capoquinta, fröknar den och den – alla Spaniens grannaste namn – alla med de vackraste förnamn – Pepita, Dolores, Carmen – och de buro dem bra. Damerna i le grand monde äro kanske ännu vackrare än las manolas, qvinnorna af folket, och det vill säga mycket. Vädret var herrligt, himmeln mörkblå nedanför foten af Buen Retiro (som mycket påminner om Monte Pincio) Madrid och den långa konsonten af ödemark och Sierra Guadarrama med snötoppar Solen gick ned och de tusentals promenerande stodo som silhouetter mot den röda himlen – vackert makalöst vackert. Herrarna se ut som Caballeros, mindre knoddiskt-positiv spelare än italienarne
Madrid d. 12 maj 1881 12 maj 1881
I söndags voro vi, Madrazo och jag på Corrida de Toros. Tjurfäktningen äro här rigtiga nationalfesten, motsvarande revyerna i Paris och Derby i England, och redan ur denna synpunkt äro de mycket intressanta. Plaza de Toros är här ännu större än i Sevilla, publiken deremot ej så briljant (mycket mindre fruntimmer och icke så fint klädda som i S. men mycket mera stormande och ytterlig i applåder och hvisslingar. Sjelfva det blodiga skådespelet var detsamma – endast att en picador med sådan hafsighet slängdes med häst och allt mot barrieren att han låg som död – han lär dock ha kommit sig, säger man. Här i Madrid finnas de rigtiga amatörerna "los aficionados" och denna "sport" eller hvad man skall kalla det har tagit ännu mera fart derigenom att kungen, den föga intelligenta mannen, är mycket begifven derpå. Tänk, han, Alfons XII är aldrig på någon vetenskapssocietet eller konstexposition, men försummar icke en enda tjurfäktning, kapplöpning eller jagt, har suttit och druckit med torero'n Frascuelo, och låter alltid presentera för sig de toreros som utmärkt sig.