Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

brittisk lord, författare

Källor

Paris den 16 Dec. 1874. Kl. 11 på natten 16 december 1874
Som julklapp sänder Edelfelt en teckning av deras logi på Rue du Pont de Lodi med honom och Julian Alden Weir som huvudfigurer; Weir ber att få påpeka att grannlåten på bröstet är banden i hans "schlafrock" och inte hederslegionen, som man kunde tro; familjen skall föreställa sig att på alla fyra väggar hänger fotografier och gravyrer efter Anthonis Van Dyck, Rembrandt, Frans Hals, MichelAngelo, Rafael, Diego Velasques och Hans Holbein och original av mästarna Weir och Edelfelt; ute är förfärligt yrväder och tjockt med snö på Paris gator; bland böckerna på hyllan finns Victor Hugo, Alfred de Musset, Madame de Staël, Henry Murger, Walter Scott och lord Byron.
Paris d. 20 Januari 1875. 20 januari 1875
Edelfelt har inte läst något så rent, friskt och ädelt i den erotiska poesin som Johan Ludvig Runebergs Hanna; vad kan Alfred de Musset, lord Byron och Heinrich Heine, dessa tre "enfant du siècle" [barn av seklet] ge, som skulle lämna ett motsvarande intryck?
Paris söndag d. 3 februari 84. 3 februari 1884
Tavaststjerna har jag träffat. Han var ej mycket rolig – försökte vara Byronsk verldsföraktande.
Glion s. Montreux den 5 Juli 95 5 juli 1895
I förrgår förde oss Kicki (tänk han var vägvisare) en skogsväg upp och ned för alperna till Chillon der vi med honom besågo allt. Byrons poem (som han hört refereras) har gjort det största intryck på honom, och han kan berätta allt möjligt om fången i Chillon.
Här vid Lac Leman har jag mycket mindre tänkt på Byron, Mme Staël, Jean Jacques Lamartine m.fl. än på Rosa Kræmer. Mina tidigaste barndomsintryck från (eller om) Genfersjön äro från hennes bref från Clarens och Vevey med Düsterloh och flickan Skjernstedt, sköld eller eld, som sade om en ödla: mais ça juque, ça! Minnesvärda ord som för evigt graverat sig i mitt minne.
Paris 3 maj 1897 3 maj 1897
Nog är det ändå underligt att detta sekel med allt dess ideella svärmeri för frihet och fosterland, med Navarino, Lord Byron, Polen, Ungern, Garibaldi – sist och slutligen skall utmynna i detta absolut ideallösa, reaktionära årtionde, detta fin de siècle som kunde kallas fin de l'idéal. Pengar, mycket pengar, bara pengar det är det enda som menniskorna bry sig om – icke, som under Napoléon III, de njutningar penningen kunde förskaffa, utan penningen sjelf – goda papper, räntebärande kuponger, obligationer turkiska jernvägsaktier – O!
London 14 april 1901 14 april 1901
vidare har jag begagnat den timme som D. passerar på ambassaden att gå på National Gallery och National portrait Gallery alla dagar, och kan ej se mig mätt på allt detta. Detta porträttgalleri skulle intressera Er oändligt. De bästa porträtten af engelska män och kvinnor! Man blir verkligen öfverväldigad af Englands inflytande då man på en vägg ser Darwin, Ruskin Tennyson, Dickens, Thackeray, Walter Scott. Huxley, lord Byron, Shelley, Milliais m.fl. m.fl. – nästan alla ypperligt målade dessutom. National Gallery är och förblir ett af verldens allra bästa museer. och jag är så lycklig då jag vandrar der!