Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk konstnär

Paris d 22 Maj 74 22 maj 1874
Berndt Lindholms och Adolf von Beckers tavlor ta sig bra ut på salongen, även om de inte väcker någon uppmärksamhet bland de 3 000 målningarna; Léon Bonnats "Le Premier pas" [det första steget] är ett mästerverk; Alphonse de Neuvilles bataljmålning är målad så att man själv tror sig höra de "pipande" kulorna och dela fransmännens förtvivlade mod; Héctor Le Roux har målat Prometheus och Herkules i ett Elsass-Lothringen tema; sedan kommer Marie-François Fermin-Gerards bröllopståg från 1600-talet, Jehan Georges Viberts "après déjeuner", porträttet av Paris största skönhet, aktrisen Mademoiselle Anna Judic; Édouard Detailles kyrassiärer, Alexandre Cabanels porträtt och Lawrence Alma Tademas tavlor, varav den ena försätter åskådaren i egyptiernas Isisdyrkan; det finns så många tavlor han ville att Alexandra Edelfelt skulle se; flamländarna anses vara de bästa marinmålarna; Charles Verlat, Emile Wauters och Louis Gallait har inte exponerat, ställt ut.
Paris, söndagen d. 21 Februari 1875 21 februari 1875
Med Pauline Ahlberg var Edelfelt på Cercle artistique (Cercle Mirlitons), Place Vendôme, där det är en exposition med modern konst; där finns namn som Tony Robert-Fleury, Jean-Léon Gérôme, Mihály Munckascy, Édouard Dubufe, Édouard Detaille och Jehan Georges Vibert, men verken utgörs av obetydliga småsaker.
Edelfelt ville gärna att Alexandra Edelfelt skulle se Jean Paul Laurens tavla "Interdikt" i färger, men han sänder den nu i dålig gravyr; han vill att hon skall beundra William Bouguereaus Madonna; Jehan Georges Vibert och François-Marie Firmin-Girard är två "gouterade" genremålare; om Edelfelt ändå fått gå med Alexandra Edelfelt på Salongen; hon skulle säkert ha tyckt om Jules Bretons "Midsommarnatt".
Nyårsnatten 1880-1881 31 december 1880
Kl. 12 gick Jag derifrån för att gå på cercle de la Presse. Hela Paris hade bråkat att få komma på detta ovanliga theatraliska nöje, men komitén hade varit ofantligt sträng och endast några 10 tal utom klubben stämda personer hade fått komma med. 30 aktriser, Paris bästa, spelade med, flere af cerclens medlemmar såsom Vibert, Målaren, Valabrègue litteratören o.a. hade vigtiga roler. Pjesen skrifven af Blavet, Lepic o.a. – ofantligt mycket personligheter och skoj – det hela mycket roligt. Judic öfverträffade sig sjelf.
Tisdag januari -81. 18 januari 1881
Supén var ytterst animerad. 30 af Paris vackraste aktriser, alla i den kostym de underaftonen burit, Judic, Theo, Legault, Angèle, Suzanne Pic, o.s.v. Bland herrarne författarne, Capoul, Lassalle och Guillard från operan målare de Neuville, Detaille, Vibert, Bastien Lepage, Boldini skulptörer Beer och Falguières. Taffelmusik i massa Capoul, Thérésa Lassalle sjöngo. Quidant spelade, Serpette likaså. Vibert utförde flere af sina oförlikneliga scener, Dupuis berättade fåniga historier med belgisk accent, Dunbray skar qvickheter, ett slammer ett ljud och väsen som man ej har begrepp om. Champagnen flöt i strömmar och supén var ypperlig – sittande naturligtvis. Jag satt emellan en aktris från Vanité Fillon och Bastien Lepage. Med de vackra kostymerna från alla länder och alla tider, blommorna, champagnen och skrålet då och då afbrutet af någonting alldeles mästerligt utfördt, en makalöst sjungen idyll påföljd af några ytterst salt och qvickheter – allt detta hade någonting demoniskt märkvärdigt i sig. Inom ett ögonblick voro borden undanstökade och så dansades der till kl. 7 på morgonen.
Stämningen var så lifvad att musiken utfördes på följande sätt: Quidant dundrade på flygeln med Serpette, Besson, redaktör för l'Evenement slog triangel med eneldskyffel, Vibert blåste klarinett med fingrarne, en aktris Berthier slog puka och Valabrègue, poet, bultade med knytnäfvarne i ett bord på hvilket stod några hundra glas som hoppade och skramlade. Det var hett i luckan skall jag säga. – Sådant der kan vara roligt att se någongång – icke ofta!!