Efter gudstjänsten hade de tänkt göra en promenad i Champs Elysées, men de överfölls av ett störtregn (en dagligen återkommande överraskning i Paris); de gick istället hem till Pauline; Mademoiselle Suzanne var bortrest och hade tagit med de två norska "fruntimren" till sin hemtrakt Bar-le-duc i Lothringen; Filip Forsten sjöng ur Lohengrin och Tannhäuser.
Edelfelt var trött så han dansade inte mycket; han pratade med Pauline Ahlberg och Madmoiselle Suzanne; Fröken Mathilda Grabow var förbjuden att sjunga och dansa eftersom hon var mitt uppe i repetitionen av Hamlet som hon i maj skall debutera i.
Edelfelt var som sagt bjuden med Filip Forstén till Jaquinots; Forstén sjöng med Mademoiselle Marie Friberg, medan Edelfelt talade med Mademoiselle Suzanne.
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Senaste söndag läste Edelfelt Victor Hugo tillsammans med Pauline Ahlberg; Hugo är den skald som näst efter Johan Ludvig Runeberg gjort störst intryck på Edelfelt; det skall bli roligt att tillsammans med Alexandra Edelfelt läsa les Orientales, les feuilles d'automne och les chants de crepuscule; Mademoiselle Suzanne säger sig kunna kasta sig om halsen på Hugo om hon mötte honom på gatan.
Senaste onsdag var Edelfelt hos Madame Jaquinot; man diskuterade gamla franska visor som gått från generation till generation; till slut sjöng all unga marseljäsen, t.o.m. mademoiselle Suzanne som annars inte sjunger; Mademoiselle Marguérite ackompanjerade; hos Jaquinots är man grundrepublikansk och alla var därför förtjusta.
