Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk politiker, advokat, inrikesminister, deputerad, senator, sändebud

Källor

Paris d. 17 Maj på aftonen. (annandag pingst) 17 maj 1875
De senaste dagarna har Pauline Ahlberg tagit all hans lediga tid i anspråk, eftersom hon reser följande vecka; de tre senaste månaderna har han tillbringat söndagarna med henne (förutom de kvällar han har varit hos Austins eller Sargents) och har dessutom träffat henne på Elme Marie Caros föreläsningar; han har varit på en rolig exkursion med henne till Versailles, på Nationalförsamlingen, dit Mademoiselle Suzanne skaffat dem biljetter; som Alexandra Edelfelt vet har församlingen sina seancer i hovteatern i palatset; de såg Léon Gambetta (som påminner om Gösta Philip Armfelt), Adolphe Crémieux, Jules Ferry, Émmanuel Arago, Jules Favre, Edmond de Pressensé och Édouard Laboulaye på vänster sida; höger och vänster sida skiljs åt av en gång som på Helsingfors teater; av högerns medlemmar kände han bara igen ärkebiskopen av Orleans, Monseigneur Félix Dupanloup, samt tidigare inrikesministern Oscar Bardi de Fourtou och krigsministern Ernest de Cissey; om Alexandra Edelfelt har hört normalskolisterna tjuta till då de anfaller i snöbollskrig i Esplanaderna får hon en uppfattning om bullret och oljudet i Nationalförsamlingen, där presidenten, hertig af Audiffret-Pasquier (liknar senator Johan Vilhelm Snellman), försöker upprätthålla ordningen.
Fredag d. 6 April 1877. 6 april 1877
Bland gästerna såg Edelfelt två från septemberregeringen, Emmanuel Arago och Jules Ferry, vars porträtt synts i Ny illustrerad tidning; dessutom var där flera deputerade från vänstern, Léon Bonnat, Henri Chapu, ett tiotal målare som han kände till från fotografierna hos konsthandlare, samt författaren Émile Erckmann.
Edelfelt dansade inte, då han inte kände någon dam och tyckte det var roligare att iaktta; många av damerna var fina och eleganta men enkelt klädda; parisiskorna klär sig med smak, men aldrig prålande; de flesta var välväxta, fina och smärta, kanske mest på grund av att Paris är den enda orten i världen där man kan göra korsetter; bland damerna såg Edelfelt Madame Arago som är "en omenskligt tjock gumma"; Emmanuel Arago liknar Georg Vallgren och påminner om Leo Mechelin utan skägg; herrarna såg ut att vara bankirer och officerare (en artilleriofficer liknade Mille (Emil) Cedercreutz).
Paris d. 27 februari 83 27 februari 1883
I afton har jag varit hos Alexandre Dumas. Der voro en massa herrar, bl.a. Meissonier, Arago, flere politici och literatörer.
Paris d. 24 mars 84 24 mars 1884
I morgon är jag bjuden på med dag till Alexandre Dumas – Gubben Arago, bror till ministern, har lofvat uppträda med alla sina imitationer och konster – han lär ha en utmärkt scenisk talent.