Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

rysk impressario och balettchef

Källor

Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
I morgon skall jag på konstnärsfrukost till den unge Djagiloff Dagnans vän.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Det var en rigtig lisa att se den tyskskottska aqvarellutställningen Arrangerad af min vän unge Diagilew. Europa, Europa älskade Europa, hvad jag åter beundrade dig och längtade till dig då jag såg detta! Finess och Smak och gammal kultur det är ändå något! Här sakna de det ej, likasålitet som Eskimåen saknar Pears soap. Denna utställning diskuteras mycket och Societén går dit för att finna det orimligt "Quies que c'iest? och så det vanliga "Jag förstår mig visserligen ej på konst, men jag tycker det är drafvel." – Den senare delen af meningen gör ju den förra fullkomligt onödig. Jag svarar derför alla som fråga hvad jag tycka om den Diagilevska utställning "admirable". Och färgen d.v.s. en verkligt fin färg förstå de ej. I de bästes t.ex. i Repins taflor fins det alltid något af nianiornas och padushkornas förfärligt, obarmhertigt hjertlöst rosenröda, ett rosenrödt som skär i nerverna som när man täljer kork eller rifver med en spik mot en ruta.
Jag är arg på mitt måleri (med undantag af de två porträtten hos Reuterskiölds) och har en brinnande lust att måla, måla bra, måla med färg – mycket mindre lust har jag att exponera. Jag börjar tycka att det är fint att ej ställa ut så ofta. Lenbachs 15 porträtt här på Diagilews utställning skulle ej ta sig så bra ut om man såga dem på alla utställningar.
Ledsamt att jag ej fått se Repins utställning och den Samling som furstinnan Tenischeff utställt. Hon är Diagilews vän och älskar Europeisk konst – mycket rik.
På tysk skottska utställningen gick jag omkring med en ung fru, Diagilews utmärkt vacker och söt. Hon var också "fond of picture" och det var så roligt att se hur hon rodnade af glädje framför något som var rigtigt vackert i färgen.
Berlin N.W., den 15 Maj 1898 kl. 11 f.m 15 maj 1898
Liebermann sade att Salongen i Paris var intressant och ovanligt god (enligt Diagilew) som varit här för några dagar sedan) – så olika kunna omdömena vara. De flesta utländingar lära emellertid ha strejkat, t.f af Zola historien. Leclercq menade att den andra Zola processen ej skulle bli så stormig som den första.
Paris, lördag 27 maj 1899. 27 maj 1899
Häromdagen var jag tillsammans med tre unga ryssar, Djagilews vänner och framstående målare, Alexandre Benois och Somoff. De voro, som alla ryssar jag träffat mycket skandaliserade öfver hvad som gjorts mot Finland – men äro de alltid af samma åsigt? Emellertid ha ryssar alltid mycket mindre reda på saken än utländingar