På tåget satt de i samma kupé som en "hop" göteborgare; de träffade en ung herr Troilius, son till järnvägsschefen Carl Oskar Troilius, vilken nyss kommit hem från Belgien och steg av med Gunnar Berndtson vid Töreboda; Edelfelt delade sedan kupé med ett danskt par och ett par från Skövde, som frågade om kapten Erik Edelfelt var Edelfelts farbror; herren från Skövde beskrev sedan varje by i Västergötland som de åkte förbi.

(Kl. 2 på dagen) Edelfelt kommer från faster Hermanine Edelfelt som sänder sina hälsningar och sitt deltagande till Alexandra Edelfelt [med anledning av Ellen Edelfelts död]; hon rådde Edelfelt att åka via Göteborg för att träffa farbror Erik Edelfelt; Edelfelt skall rådgöra med dem i Jönköping om hur han gör; fru Brandt var inte hemma; de bor i en torftig, gammaldags städad våning mittemot La'gårdslandskyrkan.

Edelfelt körde hem faster Hermanine Edelfelt, som med tårar bad honom hälsa Alexandra Edelfelt och söka upp farbror Erik Edelfelt i Göteborg

Edelfelt sökte upp sin farbror Erik Edelfelt, som inte var hemma; han träffade hans fru och sina sex kusiner; de har det mycket fint hos sig och bor i ett nytt kvarter i staden; farbrors fru ser bra ut och är yngre än vad Edelfelt tänkt sig; den äldsta flickan Axeline liknar Axel Antells yngsta syster [Vilhelmina]; av pojkarna ser Alberts namne bäst ut; *Robert och Gustaf heter de andra; Robert, som skall ha det "bästa huvudet", beskrev sin skola och berättade hela H.C. Andersens John Blund.

*Klockan 6 hämtade de två äldsta pojkarna farbror Erik Edelfelt, som är verkställande direktör på "assuransbolaget" [försäkringsbolag] Ocean; farbror blev häpen och glad och bjöd in sin svåger kapten Louis Palander med fru för att se på Edelfelt.

*Louis Palander var med på Adolf Erik Nordenskiölds polarexpedition: han frågade om Lemström och Malmberg; hans fru ser mycket söt och behaglig ut; farbror Erik Edelfelt är lik porträtten, medellängd, axelbred och fetlagd, inte alls lik Carl Albert Edelfelt.

*En student Wärnhjelm, en kusin till faster, var också där och han följde Edelfelt till hotellet; farbror Erik Edelfelt gör ett glatt och trevligt intryck; han och hans fru hälsar till Alexandra Edelfelt; Edelfelt avslutar med att önska Mamma Guds välsignelse.

Då Farbror Erik Edelfelt fick veta att Edelfelt ännu inte rest med ångbåten blev han inbjuden på middag; Farbrors fru måste ha sett bra ut och gör det fortfarande, hon är mycket behagligare än hon ser ut på de gamla porträtten hemma; Farbror Erik har något genomputsat, affärsmannalikt i sitt yttre; Edelfelt fann sina kusiner snälla och pigga; fyra av dem gick redan i skola: Axeline 11 år, Gustaf 10, Robert 8 och Albert 6 år; de två yngsta heter Anna (kallas Nyter) 3 år och Erik som ännu inte fyllt 1 år; när Alexandra Edelfelt låter ta några fotografier hos Charles Riis måste hon skicka dem till Farbror Erik; Edelfelt följdes till hotellet av de två äldsta manliga kusinerna; lille Robert berättade om att han föregående år hade fallit i en vak; Gustaf berättade om undervisningen i elementarläroverket och förklarade för brodern att Edelfelts och deras pappa var bröder; Edelfelt gick in till "Oceans" kontor för att få besked om ångbåten; Göteborgskontoret är fint och farbror satt inne i direktionens rum; båten hade ännu inte gått från Frederikshavn.

Ingenjör Bonsdorff kom på morgonen och pratade bort hela förmiddagen; Edelfelt åt middag hos Farbror Erik Edelfelt; på kvällen hade farbror bjudit dit kapten Louis Palander, kapten Krusenstjerna, samt sin svärmor fru Nina Grischotti och Palanders fru och barn; det var roligt att höra sjömännen tala om sina minnen; Palander hade fört [fartyget] Polhem till Nordpolen; Farbror Erik utbringade en skål för Edelfelt.

Farbror Erik Edelfelt berättade om Carl Albert Edelfelt som ung student; farbror hade varit över i Finland en sommar medan "Gubben" Erik Albrekt Benzelstjerna levde.

Farbror Erik Edelfelt är ivrig frimurare; han rådde Edelfelt att gå med i en orden när han fyllt 25, i likhet med Eljert Mobeck och Alexander Leuhusen.

På grund av snön och det vintriga vädret har ångbåten från Fredrikshamn fått ställa in en tur och Edelfelt har inte kommit vidare från Göteborg; han önskar att han tagit vägen via Petersburg; han hoppas att Alexandra Edelfelt fått breven från Stockholm, Jönköping och Göteborg; han litar inte längre på de svenska kommunikationerna och sänder detta brev via Tyskland; det är ledsamt att vara skild från dem där hemma utan att ha kommit fram till målet; det är en lycka att han haft Farbror Erik Edelfelt och Berndt Lindholm.

Alexandra Edelfelt får inte tro att Farbror Erik Edelfelt är någon sjöbjörn med vaggande gång; han ser hygglig och fin ut och har pappa Carl Albert Edelfelts vackra vårdade händer; lilla Axeline bad hälsa till Anni och Butti (Berta) Edelfelt; Gustaf läste upp Sven Dufva och No 15 Stolt; Robert envisades med att berätta H.C. Andersens sagor; Albert och Anna var odygdiga och kördes snart till kojs.

Edelfelt måste gå och sova; gåssteken och vinet har gjort honom sömnig; han ska upp tidigt följande morgon då båten går; Farbror Erik har gett honom order om hur han ska vara klädd på sjön.

Fullmakten ska Edelfelt kopiera och sända till farbror Erik Edelfelt; han avstår alla arvsrättigheter till Anni och Butti (Berta) Edelfelt.

Edelfelt har skrivit brev till farbror Erik Edelfelt och sänt med en gentilt [elegant] skriven fullmakt.

Edelfelt har fått brev från farbror Erik Edelfelt, som vill att Edelfelt kommer via Göteborg nästa gång har åker hem; barnen talar om "rare kusin Albert"; om Edelfelt kommer hem i sommar åker han direkt till Lübeck för att slippa långa och dyra resor.

Edelfelt skall skriva till Leuhusens, faster Hermanine Edelfelt och farbror Erik Edelfelt i Götheborg; han skall sända med ett fotografi av Blanca åt alla.

Föregående dag steg Edelfelt upp sent och skulle gå i Blasieholmskyrkan, men gudstjänsten slutade då han kom;han tog en vagn och åkte med faster Hermanine Edelfelt till sjukhemmet där Hildegard Edelfelt bor; farbror Erik Edelfelt betalar för henne; Hildegard tyckte Edelfelt liknade Morbror Gustaf Brandt, vilket Walter Runeberg och Gunnar Berndtson också tycker; trots det isolerade livet tycktes hon tämligen au courant, uppdaterad, om allt som händer; hennes ansiktsbyggnad liknar inte alls pappa Carl Albert Edelfelts.

Edelfelt är alldeles uppe i extasen över Adolf Erik Nordenskiöld; föregående kväll var han bjuden på middag hos Georg Sibbern, där prins Oscar, Nordenskiöld och Louis Palander var hedersgäster; Edelfelt är släkt med Palander, som är svåger till farbror Erik Edelfelt och de träffades senast i Göteborg; under middagen satt Edelfelt mellan Gustaf Cederström och Fredrik Adelborg; Walter Runeberg satt bredvid Nordenskiöld; Sibbern drack en skål för Finland.

Älskade Mamma, just nu fick jag ett nytt bref – med sorgliga underrättelsen, om farbror Eriks slaganfall och Sascha Jacobsons sorgliga slut. Stackars fru Etter, hon har då allt möjligt elände.

Edelfelt har slitit sig lös från middagarna i Göteborg, trots Fürstenberg, farbror Erik Edelfelt och Berndt Lindholm; det känns omöjligt att i längden bli bjuden på gratis middagar av "beskedliga menniskor" och svara på tal.

Hermanine Edelfelt har missförstått ett telegram från Erik Edelfelt , där denne bjudit henne tillsammans med Edelfelt till Göteborg; Edelfelt visste inte om telegrammet.

Möttes på stationen i Göteborg av Fürstenberg, farbror Erik Edelfelt med söner, Berndt Lindholm.

Första dagen i Göteborg hos farbror Erik Edelfelt.

Ensam till middagen hos Erik Edelfelt, skålades i champagne; sedan gäster.

Erik Edelfelts affärsställning är bra.

Kusinen Albert Edelfelt är den intelligentaste av Erik Edelfelts barn.

Erik Edelfelts döttrar Anna och Greta Edelfelt.

Familjen Edelfelts hem är snyggt, som det brukar vara i Sverige; Axelines rum med fartygsbilder.

Erik Edelfelt med familj är inte riktigt nöjd med att Edelfelt bor hos Fürstenbergs; Erik Edelfelt är frimurare och har en viss animositet mot judar.

Middag i frack hos Erik Edelfelt: Gyllenhamrar, herrskap Möller, tulldirektör Lieberath vars bror var Carl Albert Edelfelts goda vän; tal till Edelfelt och Alexandra, Annie och Berta Edelfelt.

Grischiotti från Glasgow bor hos Erik Edelfelt för att lära sig svenska; Erik Edelfelts familj lär sig engelska.

Hoppas att det inte blir en kall vinter; vet inte hur familjen ska klara sig i så fall.

Känner sig mindre melankolisk än vanligt; det är antagligen Eriks förtjänst.

Erik blir roligare dag för dag; han talar mera och marscherar till dikt; han växer; vill inte lägga sig om eftermiddagarna, står och skriker i sin säng; Mari kallar det "predikan".

Influensan har ställt till förtret, men jämfört med farbror Erik Edelfelts familj i Göteborg, har Edelfelt egen familj kommit lätt undan; vad ska den stora familjen ta sig till om farbror Erik skulle dö?

Öhman tror inte att farbror Erik Edelfelt kommer att repa sig mera: det tredje slaganfallet värre än de två första, det förvärrades av dotterns död.

Funderar på att tillbringa nästa vinter någon annanstans än i Paris: det är för dyrt i Paris; kan aldrig måla för konstens skull, bara för att få det ekonomiska att gå ihop; träffade Nordau på en middag hos Kaufmanns och han menar att Venedig inte är så kallt; nackdelen med Finland är att familjen Edelfelt måste ha en "fullständig installation" eftersom Edelfelt är så känd; känner sig inte dragen till Alger: fick nog av algerierna vid världsutställningen och har sett "hundturkar" inom konsten.

Erik vaknar; alla andra sover.

Wikströms byst av Erik blir bra; Edelfelt: Erik ser "fiffigare" ut i verkligheten.

Jag gläder mig åt att Ellan och pojken äro väl anlända och att de bo på Societetshuset. Gud låte dem komma helbregda in i den Bornska våningen.

Mest af allt frapperar mig ändå arkitekturen. Agi Lindegren, (som verkligen håller på med ramen som jag får i morgon) clason, Boberg, Möller Scholanders svåger, alla unga, yngre än jag äro kanske Sveriges största konstnärer nu. Jag såg Johannes kyrka af Möller och är alldeles förtjust, hänryckt – här, när skola vi få något sådant i Finland? Ahrenbergs Hangö kyrka är ett monstrum – Kiki bygger bättre. Den kan täfla om verldsrekordet i fulhet och idiotism. – Jacobskyrka restaurerad af Lindegren är också utmärkt, Heidenstam må säga hvad hanvill. för resten tar H. som alla andra den lilla broschyren som paradoxen af hvilka man bara må behålla det godt är. –

Det gjorde mig mycket mycket ondt att ni genom Öhmans bref och tidningar fått veta af den grymma Göteborgshistorien. Jag hade läst alla dessa tidningar sedan 14 dagar. Då jag näml. sist var inne i Köpenham (i morgon blir det 14 dagar sedan) fick jag genast på morgonen i teaterkafeet se några svenska tidningar som talte om detta. Jag var naturligtvid utom mig och hade ej mod att söka upp Koki som jag tänkt. Först kl. 6 hade jag rendez vous med Krohn och åt middag med honom ute i staden – Han är en vän i lif i död när man får tala med honom – han tyckte naturligtvis det var djupt sorgligt men tröstade mig i alla fall med att det var en lycka att det icke skett i samma land – att ingen menniska kunde falla på den tanken att mitt namn derigenom blefve vanhedradt – äfven om, såsom jag i min pessimism antog och fruktade, det hade varit några oregelbundenheter som farbror Erik var skuld i. – Krohn har genomgått något mycket värre – tänk han har för 6, 7 år sedan sjelf varit tvungen ange en köttslig kusin som har hans namn, för förfalskning – för att derigenom rädda en annan, misstänkt kusin. –

– Mamma vet att min kusin och namne Albert Edelfelt är på ett kontor i Rouen. jag har skrifvit till honom och fått ett mycket vänligt och tacksamt svar. Endera far jag dit (2 ½ timme) eller kommer han hit. Också han jublade öfver att fadrens minne nu är rentvådt – och det är ju bättre än gods och guld.

I förrgår fick jag ändtligen tag i min kusin, bjöd honom, på middag och passerade aftonen med honom. Jag åt just ingenting, ty jag har, som sagdt, varit skral i magen. Han är ganska klok och hygglig, gör ett duktigt och säkert intryck, kort, bredaxlad, rak och trygg som han är – soignerad som en svensk. Han har en viss äfventyrslusta som jag tycker om har varit, sedan han lemnade de juridiska studierna i Uppsala i stora affärer i Genua, London, Mannheim, Schweitz Rotterdam, Rouen och är nu här sedan 3 år. Han tyckes tala alla dessa språk mycket bra och mycket bra franska, med mycket litet svensk accent. Han är här 1sta man hos en stålhandlare (svenskt jern och stål) Lindberg, som sjelf är kontrakt i sina ben. – Han tycker att Svenska klubben är tråkig (när Antoinette Vallgren hörde det ropade hon: Men då är det ju en riktigt stilig pojke, som jag måste få bli bekant med!) Mycket uppriktigt talte han om fadrens död och hans förfärliga förtviflan då. Sin äldste bror Robert talte han om, visserligen med vänskap men med ett visst något som liknade medlidande med den mindre begåfvade.