Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

österrikisk-ungersk pianist, kompositör

Källor

Götheborg måndag d. 6 nov. 1876 6 november 1876
Edelfelt var med Leuhusens bjuden till Mobecks på musikafton: en tysk violoncellist Hartmann från kapellet i Köpenhamn hade kommit till Jönköping på genomresa; Eljert Mobeck hade lagt beslag på honom och ställt till en trio med viol Wilhelm Heintze (sonen), violoncello och piano Gustaf Wilhelm Heintze (fadern); de spelade Joseph Haydn, Ludwig van Beethoven, Johann Hummel, och Felix Mendelsohn; inbjudna var Emelie och Brita Petersens, friherrinnan von Otter med dotter och doktorinnan Quennerstedt; Mobecks hustru har åldrats och har fortfarande samma stilla och saktmodiga väsen.
Paris d. 18 febr. 79. 18 februari 1879
Edelfelt har varit på musikalisk soaré hos Pierre Petit Gerards vän, arkitekten Frizet; Frizet, en pianist ex professo [som fackman] Leboeuf och två arkitekter Clasquin och Renot spelade trior och kvartetter mycket bra; de spelade Hummels trio som Edelfelt först hörde i Jönköping med Eljert Mobeck på violoncello.
Paris d. 19 mars 79. 19 mars 1879
De regelbundet återkommande musikaliska soaréerna hos Frizet har skänkt Edelfelt stort nöje; det är en liten genommusikalisk klick bestående av arkitekterna Frizet, Fagel, Clasquin, Redan och en pianist ex professo [professionell] Leboeuf; de har spelat Johann Hummel, Felix Mendelsohn, Ludwig van Beethoven, Frans Schubert, Johannes Brahms ungerska marscher, Camille Saint Saën och Hector Berlioz "Damnation de Faust"; alla som tillhör klicken är av den nya skolan, endast tysk musik godkänns och Richard Wagner beundras; Hector Berlioz anses vara Frankrikes enda och bäste kompositör; i Frizets lilla rum är trångt och man ser knappt sin granne genom tobaksröken; arkitekten Lucien Leblanc, Parisien jusqu'au bouts des ongles [parisare ut i fingerspetsarna] gör emellanåt komiska intermesson; han kan imitera och parodiera opera, hans styrka är italiensk opera.