Edelfelt och Gunnar Berndtson har börjat gymnastisera med Jules Bastien-Lepage, Charles Baude och Albin Meyssat i en gymnastiksal vid Panthéon; han har rådfrågat doktor Axel Fredrik Holmberg om vilka rörelser han borde göra; Holmberg menar att pektoralmusklerna utvecklas genom armrörelser och att kalla tvättningar varje morgon gör bröstet starkt och skyddar för förkylningar och katarrer; alla säger att Edelfelt ser raskare och större ut än senast han var i Paris.
Adèle Ehrnrooth och misserna Austin har rest; Mili (Emilie) Mechelin och doktor Axel Fredrik Holmberg reser snart; Edelfelt skickar fotografierna med Mili Mechelin.
Axel Fredrik Holmberg är förlovad med Enni Zilliacus; Edelfelt hoppas hon blir lycklig med honom, Edelfelt tar det för givet att Holmberg är det; han tar adjö av Alexandra Edelfelt.
Axel Fredrik Holmberg är tillbaka med färska hälsningar från Alexandra Edelfelt; Edelfelt tackar för mössan och böckerna; Holmberg är en hygglig karl och Edelfelt gläder sig åt hans lycka.
Philip Forstén reser och är lite melankolisk över att lämna Paris, vilket han inte var då "spektaklet" i konservatorium hände; "En te perdant, je sens que je t'aimais" säger han [då jag förlorar dig känner jag att jag älskade dig]; föregående dag sprang Edelfelt, Gunnar Berndtson och Axel Fredrik Holmberg mellan Café Suéde, Philips bostad, Grand Café och hans matställe vid boulevarden för att säga farväl, men förgäves, de hittade honom inte.
I dag på Johan Ludvig Runebergs födelsedag har de tänkt gå till Walter Runebergs; Gunnar Berndtson och Edelfelt skall efter att de har letat upp Philip Forstén bege sig till fröken Bertha Levin och sedan tåga av; troligen kommer också Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Wolff.
På tisdagkvällen åt Edelfelt först en bastant middag med Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström, Gunnar Berndtson, Robert Stigell, Gottfrid Schybergson och Wolff; efter det promenerade de på de trängselfyllda bulevarderna och hamnade slutligen på Folies Bergères; där såg de den starka amerikanskan Leona Bare, som trots allt ser väldigt kvinnlig ut; de såg också la femme-poisson [fiskkvinnan] som vistades flera minuter i ett genomskinligt glasakvarium, om det är "krutschki" är det bra gjort; Edelfelt hade stämt träff med Maxime Faivre och Pierre Petitgerard på maskeradbalen på Bullier; Maxime hade ordnat supé i sin ateljé; där var Petit Gerard och hans bror medicinstudenten, en elsassisk arkitekt Hartmann, samt Gunnar och Edelfelt; Petit Gérard blaguerade [retade] Gunnar för hans tystlåtenhet.
Richard Salingre har ännu inte anlänt; månne han vill bo i samma hotell som Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordström och Gottfrid Schybergson?; det ligger i quartier latin nära École de Medicin och Sorbonne.
Richard Salingre har anlänt: Edelfelt skaffade honom rum vid rue Racine, i närheten av Axel Fredrik Holmberg, Lorenzo Runeberg och Gottfrid Schybergson; det är också nära École de Médicine och de förnämsta hospitalen [sjukhusen].
Edelfelt vill genast komma i arbete då han kommer hem; han och Alexandra Edelfelt har fått inbjudan till Axel Fredrik Holmbergs bröllop; kanske kunde han göra några studier i trakten av Imatra; han skulle gärna göra en resa med Mamma.
På påskaftonen åt Edelfelt middag på Wepler med Adolf von Becker, Axel Fredrik Holmberg, Rafael Hertzberg och Gunnar Berndtson; efteråt spatserade de längs boulevard exterieur [yttre boulevarden] i det varma vädret.
Richard Salingre, Axel Fredrik Holmberg, Ernst Nordtsröm, Gunnar Berndtson och Edelfelt tänker skicka ett gemensamt telegram till Nyländska studentavdelningens årsfest; de tänker fira dagen tillsammans, kanske bjuda in representanter från Västfinska (Rafael Hertzberg), Savokarelska (Adolf von Becker) och Viborgska (Hjalmar Londén) avdelningen.
Nylänningar i Paris träffades på Joseph (matställe på Rue Montpensier) för att besluta om telegrammet till avdeldningens årsfest; de hade också bjudit in Walter Runeberg, Adolf von Becker, Rafael Hertzberg, Hjalmar Londén och Robert Stigell, varav de tre sista kom; Richard Salingre var inspektor, Axel Fredrik Holmberg kurator, Ernst Nordström skulle hålla festföredraget, medan Gunnar Berndtson och Edelfelt representerade avdelningen; det skulle ha varit roligt, bara inte den rysligt tråkiga Londén varit där.
På grund av sjukdomen har Edelfelt inte kunnat sköta ärendet med Johan Viktor Segerstråles artificiella ben; han hälsar till Axel Fredrik Holmberg att han kommer ihåg vad han skall fråga, men att han glömt bandagistens namn.
Det är ledsamt att Bertha Edelfelt som ännu inte är 11 år gammal börjar lida av blodlöshet; det måste vara medfött hos dem; Edelfelt uppmanar att tala med Axel Fredrik Holmberg och Jakob Estlander; han hoppas att järn, fiskleverolja, röresle och stark mat ska kunna hjälpa.
Edelfelt är uppskakad av Alexandra Edelfelts brev [med underrättelse om Friherre Emil Walleens sinnessjukdom, kommentar av troligen Berta Edelfelt]; Edelfelt är ledsen för Mammas skull och för att han inte kunnat vara till någon hjälp under dessa dagar; Edelfelt hoppas vid Gud att han nu är borta [alt. botad?]; Thiodolf Sælans utlåtande ger hopp; Max af Schultén är en god läkare, Axel Fredrik Holmberg och Sælan likaså; Edelfelt beundrar Mammas mod och ståndaktighet att inte nämna ett ord om saken i raderna hon skickade med Schura von Etter; hela kvällen har de talat om detta sorgliga ämne.
Pappas dödsdag – och åter ett år som försvunnit. Gud låte oss alla få vara friska hädanefter som hittills. Goda, snälla Mamma var försigtig och gör allt i verlden för att förekomma dessa svindlar och illamåenden! Jag hoppas till Gud att detta onda ej är farligt – lek emellertid ej dermed. Hvad säger Holmberg?
Hvad det är förfärligt med dessa Mammas plötsliga illamåenden, såsom på nyårsnatten. Jag blef så förskräckt vid denna underrättelse och tillika så glad, så tacksam mot Försynen öfver att det onda gått så fullständigt sin kos. Ack, älskade Mamma, följ Holmbergs råd, motionera sig, tänk på oss, och försumma intet medel att för allan tid slippa dessa oroande attacker.
Men ifall det blir af, bör Mamma konsultera Holmberg – om han anser att det vore för mycket tröttande för Mamma. I sofkupé är det ju dock ej så farligt
Förskräckt över att Alexandra Edelfelt varit sjuk; glad över att få ett hurtigt brev från henne; Holmberg behöver inte befara att Alexandra Edelfelt går ut i onödan; hon ska var mycket försiktig under denna farliga vårtid.
Så underbart och så glädjande att gumman Tajta kom sig efter sin lunginflammation. Jag kan så väl tänka mig Er förtviflan då Holmberg sade att det var slut med henne. Måtte ni nu bara alla få vara friska, och måtte vi få råkas alla i sommar, det är min innerliga längtan
Osäker koppling
Och Mamma måste försöka att hålla sig rask. Låt nu en gång andra bråka och styra och ställa, så att Mamma ej tröttar ut sig – gå ej till Holmbergs om Mamma känner sig olustig – ja, var förnuftig med ett ord.
