Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
- Brev med finsk översättning
Antwerpen d 24. Nov. 73. 24 november 1873
Den puerila beundran för Antoine Wiertz retar honom, likaså de avfärdande omdömena om modern konst, speciellt den franska; dessa "hyperesthetici" vid konstakademien anser att Paul de la Roche är söt och sentimental, Horace Vernet är soldat och ingen målare; tyskarna Peter von Cornelius och Wilhelm Kaulbach kan som kompositörer inte heller mäta sig med Wiertz; Edlefelt kommer vad konst anbelagar bättre överens med flamländarna än med de fransktalande vallonerna; han ironiserar över Joseph Cornets sätt att vänta på inspiration, Peter Paul Rubens och Rafael hade knappast så mycket ”bråk” då de skissade ”Decsente de croix” eller sixtinska madonnan; Jules Dubois är av "samma skrot och korn" även om han är intelligentare än Cornet, Jean Beaudouin, Blain [?] och allt vad de heter; Emile Claus har gett Cornet öknamnet "l'humanite" [mänsklighet], som denne använder "minst tre gånger" i varje mening.
Börjadt den 4de Jan. 78. 4 januari 1878
Edelfelt är nöjd med att slippa Pampin; gamla modeller som har känt Horace Vernet, Hippolyte Flandrin och Paul Delaroch har ett oförskämt kamratligt sätt som man kan uthärda så länge det inte går till oförskämdheter, vilken nu var fallet; Morbror August Steng brukade säga "gör bonden rätt men aldrig gott", vilket även gäller den mellanklass som kallas halvherrar, dit även Monsieur Pampin räknas.
