På middagen såg Edelfelt många av Jean-Léon Gérômes tidigare elever, som nått framgång: Lucien-Étienne Melingue (son till aktören Étienne Mélingue), Paul Lenoir och [Georges] Becker (inte vår Adolf von Becker); Jules Bastien-Lepage, som nu helt förnekat Alexandre Cabanel, var nu som förr med om banketten; Gérôme satt på hedersplatsen mellan Joseph Wencker och Pascal Dagnan, mittemot satt Gustave Boulanger med Melingue och Bastien-Lepage; det var underligt att bland eleverna se en dragonofficer och en kyrassiär (elever som gör sitt år av värnplikt).
Medaljerna vid Salongen har delats ut; ingen nordbo fick medalj eller mention [omnämnande] i måleri; John Börjeson fick mention för sin fiskargosse; från Jean-Léon Gérômes ateljé fick schweizaren Paul Robert 3 klassens medalj, Gustave Courtois mention, den äldre Lucien-Étienne Mélingue fick 1 klassens medalj för Robespierres död; Jean Paul Laurens fick grand medaille d’honneur [stora hedersmedaljen] i måleri och Henri Chapu i skulptur; Joseph Wencker fick 2 klassens medalj och Gérômes elev, amerikanen Frederick Bridgmann 3 klassens medalj.
Edelfelt har sänt urklipp ur kritiker, bland annat två skamlösa; omdömet i le Temps förmildras av att kritikern inte heller skonar de andra; Edelfelt sänder ändå sitt kort till dessa herrar; Madame Emma Koechlin var också ledsen över kritiken i le Temps, men gladde sig över att Edelfelt överallt nämns tillsammans med de bättre; kritikern erkänner vissa förtjänster, det han går åt är det Delarochiska i kompositionen, detsamma gör han med Lucien-Étienne Mélingue.
