Edelfelt målar i rådsalen, där medlemmarna av Carl XI:s riksråd blickar ned från väggen; i rummet bredvid finns porträtt i naturlig storlek av regenter samtida med Gustaf III, av dessa är Maria Theresia, Ludvig XV och Stanislaus av Polen mästerliga; Edelfelt har blivit betagen i ett porträtt av "okändt fruntimmer" av Van Dyk; han skulle vilja kopiera porträttet av Ebba Brahe; C.J. Adlercreutz porträtt är en kopia av Carl Fredric Breda, efter vilken litografin på Kiala är gjord; porträttet blir ungefär lika stort som porträttet av Wallgren och Edelfelt kan därför inte göra det så stort som morbror Gustaf Brandt önskar; Borgåborna skall i varje fall falla i stum förundran över den grannlåt och de ordnar han skall brodera generalens kläder med.
Georg Wallgren måste vara trevlig att ha till granne med allt lantdagsprat och sitt livliga, vänliga och glada lynne; är morbror Kristian vid lantdagen?
Edelfelt dansade inte, då han inte kände någon dam och tyckte det var roligare att iaktta; många av damerna var fina och eleganta men enkelt klädda; parisiskorna klär sig med smak, men aldrig prålande; de flesta var välväxta, fina och smärta, kanske mest på grund av att Paris är den enda orten i världen där man kan göra korsetter; bland damerna såg Edelfelt Madame Arago som är "en omenskligt tjock gumma"; Emmanuel Arago liknar Georg Vallgren och påminner om Leo Mechelin utan skägg; herrarna såg ut att vara bankirer och officerare (en artilleriofficer liknade Mille (Emil) Cedercreutz).
Det var roligt att kalaset för Georg Wallgren lyckades så fint; kanske bråket [besväret] uppvägs av den allmänna belåtenheten, "räipälä" och Wallgrens tacksamhet; Edelfelt skulle gärna ha ätit och druckit med de andra.
Edelfelt ber Alexandra Edelfelt kyssa Anni och fröken B (Berta) Edelfelt; han hälsar till Georg Wallgren, Tante Adèle Gadd och Tajta (Fredrika Snygg); han ber Mamma att inte oroa sig; han ber Gud välsigna dem.
Edelfelt som känner sig mycket kryare än föregående dag ber Alexandra Edelfelt hälsa till Anni och lilla B (Berta) Edelfelt, Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd och Georg Wallgren.
Edelfelt sänder kyssar och kramar till Anni och Butti (Berta) Edelfelt; han hälsar till Georg Wallgren och Morbror Gustaf Brandt; han väntar otåligt på Alexandra Edelfelts svar på de brev som han skrivit sedan han blev sjuk.
Carl Mannerheim stannade några dagar extra i Paris, men har nu rest; han envisades med att lova söka upp Alexandra Edelfelt i Helsingfors och personligen lämna fotografierna; Edelfelt vet att Mamma inte vill ta emot någon nu då Walleenerna och Georg Wallgren är där.
Edelfelt vet inte hur han skall kunna skicka julklappar åt småsystrarna; ingen bekant reser hem till julen, och med posten kan man bara sända små saker; han hälsar till Morbror Gustaf Brandt, Tante Adèle Gadd och Georg Wallgren.
Har Alexander Frey helpension hos Alexandra Edelfelt?; Edelfelt gratulerar Mamma till mera svängrum, även om professor [Georg Vallgren] lämnade ett tomrum med allt sitt politiska prat och vänliga väsen.
Walter Runeberg höll tal på tal, stämningen blef lifvad, och jag ryckte fram med ett tal för Gubben Wallgren. Ville var rörd – Herre Gud, det är ju nu gjordt som gjordt är och så fånigt det kan se ut, går det väl kanske ändå
Några tal af den ene och den andra voro rätt lustiga. Ville sjelf var rörd. Jag höll för den unga frun att hon skulle hålla af gubben Wallgren, då hon kommer hem i sommar, och alla i familjen för resten. Hon tackade och lofvade.