Samma kväll är Edelfelt bjuden till Madame Jacquinot på tableaux vivants, som han själv varit med och arrangerat; den första charaden utspelar ett sjukbesök av en förnäm dam, den andra en zigenerska som spår åt två unga damer, hela ordet (bonheur [lycka]) är en scen från Alphonse de Lamartines Graziella; mademoiselle Marguerite spelar Graziella; i tablåerna spelar Mademoiselle D'avançonne Cornelia, gracchernas mor, lilla Robert Jacquinot och unge Peras graccherna, samt fröken Krogius romaninnan som visar sina smycken; sist framförs le roi d'Yvetot med alla i fantastiska medeltids-normandiska dräkter, med Henri Perrot som kung d'Yvetot.
Pauline Ahlbergs bror och svägerska har anlänt och stannar en månad; Pauline är inte förtjust, kapten Johan Ahlberg vill nämligen att hon följer med då de åker hem; Ahlberg är vänlig som Alexandra Edelfelt vet, men Edelfelt vet inte hur han skall vara honom till nöje då Ahlbergarna inte är intresserade av varken konst eller litteratur; Pauline var tacksam över att Robert Jacquinot följt med henne till bangården [järnvägsstationen] så att hon hade en förevändning att genast återvända till pensionen efter att paret anlänt.
Edelfelt har hört av engelsk en konsthandlare att Madame Jacquinot har förlorat sin äldsta son Robert; han dog av solsting på en seglats vid Normandie.
