Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk skådespelerska

Paris, börjadt Fastlagstisdagen, slutadt Söndagen den 14 Februari 1875. 9 februari 1875
Viola Levin kom inte till deras möte på Splendide Hôtel, så Edelfelt lämnade sitt kort och gick och hjälpte Jaakko (Jac.) Ahrenberg med en gravyr; på kvällen gick han med Ahrenberg på théâtre Français för att se pjäsen "demi-monde"; Sophie Croizette var mästerlig, herrarna Louis Delaunay och Edmond Got mycket bra, Madame Broizat var som alltid förtjusande i de naiva oskyldiga rollerna; Ahrenberg tyckte det var tråkigt och är troligen den första som somnat på detta spännande stycke av Alexandre Dumas.
Paris, söndag d. Nov 1876. 3 december 1876
Föregående kväll var Edelfelt på dramatisk soaré hos Madame Jacquinot; en enaktskomedi spelades med Mesdemoiselles Marguerite Jacquinot och Davançonne, samt Messieurs H. Perrauld och Bachimont; Marguerite Jacquinot imiterade Madame Broizat vid theatre Français, och gjorde det bra.
torsdag d. febr. 77. 1 mars 1877
Edelfelt har varit på theatre français, där han sett Sarah Bernhardt, Broizat och Suzette Reichemberg; han har också ännu ett starkt intryck av Jules Bastien-Lepages porträtt som han såg på eftermiddagen; "Ça m'a tué" [det tog död på mig] som det heter på parisjargong.
Paris d 24 Jan 78. 24 januari 1878
I Odéon-truppen finns, liksom vid alla franska teatrar några artister à la Mounet Sully; detta storartade, deklamerande och bombastiska gör visserligen intryck i storartade scener, men låter tomt och löjligt i mindre upprörande förhållanden; utlänningar tar mera anstöt än fransmän av detta; Mademoiselle Favart har denna tendens att vråla på scen; tacka vet Edelfelt Edmond Got, Coquelin, Broizat och Madeleine Brohan med deras sansade och enkla spel; det storartade sättet att spela är ett arv från Frédérick Lemaître, Étienne Mélingue och andra skådespelare från 1840-talet; bildat folk som studenter föredrar Got, Coquelin och deras skola, men "les bourgeois" [borgarna] tåras alltid när de hör Mounet Sully et consortes.
Paris d. 30 mars 78. 30 mars 1878
En "theatervurm" som Pietro Krohn skulle naturligtvis första kvällen på theatre français: de såg Barberaren i Sevilla, Coquelin var ypperlig som Figaro; därefter gavs La joie fait peur av Madame Delphine de Girardin, Edmond Got som den gamla trotjänaren är överlägsen och Suzanne Reichemberg, Marie Favart och Broisat var ypperliga; följande dag var de på maskeradbal och föregående dag på operetten les Cloches de Corneville.