Under denna period av "inquiétude och bråk" [oro och besvär] med tavlan hinner Edelfelt inte tänka på att åka ut till Versailles för att framföra friherrinnan Armida De la Chapelles hälsningar till Monsieur Surel; han har inte heller sökt upp grevinnan Bobrinsky, men Ahrenbergs sade också uttryckligen att han kunde göra hur han ville; mot våren är man mera livad för visiter.

På söndagen reste de [Edelfelt och Gunnar Berndtson] till Versailles för att hälsa på friherrinnan Armida de la Chapelles sommarbekantskap Monsieur Surel; Armida hade inte överdrivit då hon talade om honom som en förtjusande älskvärd gubbe; Surel kände bra till Finland, fennomanerna och finska teatern; frun var inte hemma och sonen var i Paris för att genomgå en examen i högre matematik för doktorsgraden; Surel hade för avsikt att göra en sommarresa till Sverige, Finland och Petersburg; både han och De la Chapellerna är ättlingar till fördrivna hugenotter, så samtalet rörde sig mycket om reformationstiden; han liknar "gubben" Furuhjelm.

Föregående dag var Edelfelt och Gunnar Berndtson på middag hos Surels i Versailles; "gubben" Surel hade också bjudit två av sina gamla klasskamrater från Ecole polytechnique, en f.d. deputerad och krutfabrikören Monsieur Moret, samt unga officerare som var söner till deras bästa vänner, geniekapten Delaune, en ung artillerilöjtnant de Bourgeron med mor, Roland som var ung elev vid polytekniska skolan; alla bland de äldre hade varit med om julirevolutionen 1830; som Alexandra Edelfelt vet omfattades julirevolutionen av eleverna vid Ecole polytechnique; unge Surel och Roland blev förtjusta över de gamlas berättelser; Madame Surel tillrättavisade dem och sade att de inte skulle hoppas på flera medborgarkrig, men spara krafterna till att möta preussarna; middagen var fin och vinerna utsökta; gubben Surel höjde champagneglaset och utbringade friherrinnan Armida de la Chapelles skål; klockan 10 tog de avsked och begav sig av till Paris.