Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

kung av Frankrike och Navarra

Källor

Paris Annandag Påsk 1875. (på aftonen) 1 april 1875
Med lite fantasi ser man scener från flydda tider i varje vrå; även om Cluny är museum lever historien så starkt i detta egendomliga hus att man tror sig ännu röra sig i de rika Clunyabboternas residens, eller att Maria av Medicis ännu bor där; det är det mest fullständiga 1500-talshus man kan se; där finns Frans den förstes och Ludvig XIII:s sängkammarmöbel; kapellet är i samma skick som då Maria av Medicis bad om hjälp till försoning med sin son Ludvig XIII.
Paris d. 15 April 77. 15 april 1877
Charles Gounods nya opera är inte lika bra som Faust, men bland det bästa han har skrivit; ämnet är taget från Alfred de Vignys roman och handlar om Ludvig XIII:s gunstling markis de Cinq-Mars och hans kärlek till prinsessan Marie de Gonzagues och hans stämplingar mot Richelieu, samt slutligen hans avrättning; en riktigt utmärkt scen är då Marion Delorme blir fördriven från Paris av Richelieu och kommer till St Germain och beklagar sig för adelsherrarna, som svär hämd; herrarnas visa är riktigt ypperlig; orkestern återger 1600-talstidsandan förträffligt; i idyllen är Gounod mästerlig, men saknar dramatisk kraft.
Paris d. 1 Maj 1880. 1 maj 1880
Edelfelt har haft modell för en genretavla à la Louis XIII, som han tänker sälja åt en amerikanare.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Första kvällen var de på theatre français; Madame Alexandra Manzey tvekade inför om hon kunde föra Sophie Manzey på l'Aventurière, namnet såg inte lovande ut; Edelfelt tog ansvar för pjäsen och alla var förtjusta; Coquelin, Frédéric Faivre och Sophie Croizette överträffade sig själva; lilla Jeanne Samary och lilla Blanche Baretta var makalösa; Edelfelt hade tagit en baingoire [loge] och det var den härligaste kväll han någonsin haft på teatern, fastän han sett pjäsen redan två gånger; han önskar Alexandra Edelfelt hade varit där; pjäsen, som är på vers, är en av Émile Augiers första; kostymerna Louis XIII är magnifika.
d. 15 Oktober 1880 15 oktober 1880
Illustration: skåp i Ludvig XIII:s stil. Edelfelt är så gott som färdig med inredningen av sin ateljé; Alexandra Edelfelt tycker kanske att han gjort galenskaper då han köpt ett skulpterat skåp Louis XIII för 300 francs; det kommer att göra en god effekt i ateljén; han har nu ett bord och tre stolar, samt skåpet som är av gammal ek, har gamla beslag och är i utmärkt skick; innan hade han tittat på skåp från olika epoker; han hade frestats av ett gotiskt skåp (så kallade crédences), men man blir i längden trött på gotiken, men aldrig på renässansen; tre gyllenläderstolar kostade se mycket att Edelfelt inte har någon fåtölj; han ska köpa en sådan nästa gång han säljer en tavla.
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Jag har redan modell för freskerna i Solennitetssalen, och en italienare har bjudit ut åt mig 6 kostymer Louis XIII tillsammans 200 frcs. Äro de goda, är det ju ett rampris. Stöflar, det dyraste, saknas likväl. Får så huru de äro, han skulle hemta dem hit upp om en timme. Mina dukar äro uppspända och se rätt prydliga ut. I hvarje fall fins det mera kärlek och allvar i dem än i eländet på cerclen.
Stockholm lördagen d. 19 Dec. 1896 19 december 1896
Apropos signaturer och Autografer, så har jag nu åt Anni, utom Gustaf III och fru Nordenflycht (båda bref med kuvert) följande: Carl IX, Ludvig XIII af Frankrike, Ludvig XVI dito ( – ett pass för en svensk grefve Horn, undertecknadt Louis och kontrasigneradt de Vergennes). Svedenborg ville jag skaffa, men han är den dyraste autografen – det går på hundratal. – De tre ofvannämnda fick jag till skänks af den hyggliga, beskedliga Bukowski, såsom tack för Aqvarellen i fjol.