Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
Edelfelt vet inte hur Tomasso Salvini ser ut, nu var han en stor duktig mor i briljanta kostymer; Ernesto Rossis beundrare säger att denne har mer behag; italienarna säger att Rossi har renare språk och vackrare intonation; Carl Mannerheim sade att han inte sett något som överträffar Rossi; Edelfelt skulle gärna ha velat höra Mannerheims omdöme om Salvinis prestation; Alexandra Edelfelt får den bästa uppfattningen av pjäsen om hon läser dramat och tänker sig en riktigt utmärkt Othello.
Publiken överräckte en blomsterkrans med skärp i de svenska och italienska färgerna; tragedi förblir någonting konventionellt och falskt; men människor som Adelaide Ristori, Tomasso Salvini och Ernesto Rossi får en att glömma det falska och onaturliga.
