Både Alexandra Edelfelt och Axel Antell nämner soarén hos de la Chapelles i sina brev; Edelfelt väntar med nyfikenhet på detaljer från Lulle (Julian) Serlachius.
Gunnar Berndtsons porträtt av Ellan de la Chapell är inte alls illa; någon felteckning i ögat ger en viss stelhet i blicken; Edelfelt håller med Alexandra Edelfelt om att kostymen är för enkel för ett sådant utseende; Berndtson skall följande vecka måla om händerna efter någon modell.
De kom in i en häftig diskussion om Henrik Ibsens Et Dukkehjem; Ellan de la Chapelle och Edelfelt var för frun och mot Helmer; inte förvånande tyckte fru Lina Runeberg om Helmer.
Edelfelt var föregående dag uppe hos Ellan de la Chapelle för att hämta henne till den så kallade Skandinaviska klubben; Ellan var förkyld och kom inte.
Efter en och en halv timmes resonemang gick Radstock och Edelfelt gick till Runebergs, utan Ellan; av patriotism och egoism hade han räknat med att få skryta på henne på fosterlandets vägnar.
Om några dagar ska Edelfelt föra fröken Ellan de la Chapelle till Madame Jacquinot, där fröken Anna Gardell bor; Ellan kan i artistiskt hänseende ha nytta av att känna fröken Anna Gardell, som är nästan den första målarinna av dem Edelfelt träffat som varit riktigt comme il faut; vore Madame Jacquinos pension billigare vore det bäst och trevligast för dem att bo där.
Edelfelt har sällskapat med Ellan de la Chapelle några gånger; häromdagen då det var ohygglig dimma (samma dag som olyckshändelsen på järnvägen i Clichy)
Edelfelt längtar efter brev från Alexandra Edelfelt; Ellan de la Chapelle med sällskap bor i grannskapet och Edelfelt ser dem ofta; han önskar hon hade lite mera själ; han hälsar systrarna.
Alexandra Edelfelt har bra människokännedom och en instinktlik takt som känner i luften hur en människa är; hon har rätt om Ellan de la Chapelle; Edelfelt tror att Ellan inte har något riktigt stort hjärta, hon gör åtminstone allt för att inte framstå som öm.
Ellan de la Chapelle med sitt sällskap bor i Edelfelts närhet, men är inte nöjda med pensionen; Edelfelt ville att de skulle bo hos Madame Jacquinot, men de anser det för dyrt.
Edelfelt berättade för Ellan de la Chapelle om Carl Armfelts förlovning, vilket togs emot med ett ofantligt lugn; Edelfelt tror det är klent beställt med Ellens ömmare känslor; hon skryter om denna köld; att hålla av sin mormor är inte nog här i världen; hon verkar behäftad med ett psykiskt, inte fysiskt, lyte; Edelfelt känner inte att han är tillsammans med en ung kvinna då han är med henne; det är något könlöst, egendomligt i hennes väsen; hon är vacker, även om hon inte har figur.
Edelfelt har varit hos herrskapet Lepsen-Ellan de la Chapelle; de är missnöjda med sin pension; maten påminner dem om "talkko-kalas", med den skilnad att maten på talko är duglig och smältbar.
Alexandra Edelfelt må tro att det var ett lebens [liv] på hotellet häromkvällen; Edelfelt kom hem från Ellan de la Chapelles och fann hela boulevarden framför hotellet full med folk; 330 amnestierade skulle komma från Brest och man hade i trädgården till Hôtel de la Marine ställt till en bankett; där var "gubben" Louis Blanc och George Clemanceau; Edelfelt tycker att kurtisen för Kommunen från de rödas sida är osmaklig; i kommunalrådet har redan två amnestierade från Nya Kaledonien fått plats, och snart är det troligt att flera blir deputerade; en herre med röd kokard ställde sig i vägen då Edelfelt försökte ta sig inte till hotellet, men släppte in honom då han hörde att Edelfelt bodde där.
Edelfelt var föregående dag hos Ellan de la Chapelle och sällskap, som flyttat till ett bättre logis vid rue de Rivoli; det är lika billigt som på pensionen och har utsikt mot Tuilerieträdgården.
Gummorna pratar och då något roligt sägs ska det med hög röst upprepas för fru Augusta Bremer, som är döv; Alexis Gripenberg lär vara förlovad med Helene Born, som förtrott detta åt Ellan de la Chapelle; Edelfelt har varit dum och erkänt sig en gång i tiden förälskad i fröken Born inför Gripenberg.
Edelfelt har sett Walter Runebergs byst av Ellan de la Chapelle, som inte liknar det minsta; Walter Runeberg har sagt åt Carl Mannerheim att han tagit illa upp av Edelfelts kritik mot statyn av fadern; Walter saknar kraft och energi, likaså statyn; den kan föreställa "gubben" Lindfors, Walter själv, ett äldre "fruntimmer" eller en äldre präst, men inte den som skrivit fänrik Stål; Edelfelt aktade sig för att kritisera bysten av Ellan.
Edelfelt tillbringade påskafton hos herrskapet Lepsen-de la Chapelle; Ellan de la Chapelle är en fullständig Helsingforsiska med rysk fernissa; Palmroth vore en passande man för henne; hon är snäll och kall, utan "elan" [anda] och det som gör en människa till "Guds beläte" och en kvinna till en kvinna.
Edelfelt spelade Ellan de la Chapelle med sällskap ett spratt föregående dag; då han gick låste han dörren från utsidan; de arma människorna skulle ha blivit levande begravda om inte conciergen hittat på att gå upp och hittat nyckeln på utsidan.
Alexandra Edelfelt har i tidningarna kunnat läsa att den stora skandinaviska middagen hölls för en vecka sedan; den var lyckad, med undantag för Georg Sibberns , "Ciceros", tal; Edelfelt satt mellan Ellan de la Chapelle och fru Lina Runeberg; Ellan fördes till bordet av greve Hans Wachtmeister; där var ungefär 250 personer, bland andra svenska, ryska och danska ambassaderna med fruar, Christina Nilsson, den vackra grevinnan Barck celeber genom Henri Regnaults porträtt, fru Sebel-Lagergren som på sin tid var omtalad i Paris för sin skönhet, kammarherre Adolf Boy med sin vackra men romanska fru, samt målare och rika trävaruhandlare.
Hans Wachtmeister anser att Edelfelt borde gifta sig med Ellan de la Chapelle; Edelfelt känner på sig att det inte skulle gå; han har sett henne hos Runebergs de senaste dagarna; Ellan har inte smak att klä sig och har något guvernantaktigt över sig.
Edelfelt har varit hos Walter Runeberg som avslutat Ellan de la Chapelles byst; de la Chapelles lär ha beställt den i marmor; den blev bättre än den först såg ut att bli.
Föregående dag hade Edelfelt, Gunnar Berndtson och Carl Lundström bjudit Ellan de la Chapelle och fru Elise Lepsen på avskedsmiddag och följt dem till bangården; det är dumt att ställa till festmiddag samma dag som avresan; det blev dyrt och gästerna hade sådan resfeber att de inte kunde njuta av maten.
Walter Runeberg har en slags avgudadyrkan för Ellan de la Chapelle; de förundrar sig över att Edelfelt var så kall mot henne; på ett kort som hon gett Walter har hon skrivit ett citat av Henrik Ibsen om lidanden som bara döden kan lindra; Edelfelt skojade med Walter och påstod att hennes sorg var att hon var olyckligt kär i denne.
Några rigtigt sköna spanskor har jag ej sett; slöjorna klä dem alla betydligt, och våra damer skulle heller ej förlora på att gå så klädda alla äro i svart med svarta slöjor. De vackraste likna Ellan, många äro rödhåriga och likna fru Andelin. Herrarne äro snobbiska och gå med stora rödfodrade mantlar. Mycket lif på Puerta del Sol och Calle de la Alcala. Om jag blott kunde proppa i mig litet spanska!
I förr går voro vi på la Comedia española – Jag förstod ej mycket – den bästa aktrisen liknar fröken Grahn på ett hår – förresten är det en ganska vanlig typ här men publiken – sådana fruntimmer! Theophile Gauthier säger att af 4 Madrileñas 3 äro vackra – få tre, om ej fyra. De äro förtjusande, mera vackra än sköna. Jag har ännu ej sett en enda s.k. spansk typ. De likna fröken Grahn, Ellan, men alls ej fröken Nordenstam. Hvit hy, svarta eller chatain men alls ej becksvarta. Mantillan klär dem ypperligt. De se en stinnt i ansigtet som italienskorna, men utan fräckhet. De äro små, smärta, fint byggda isynnerhet smala om höfterna, ha fylligt bröst och små händer – Fötterna, de beprisade ser man ej mera, t.f. af de långa franska klädningarne.
Hon var emellertid mycket lifvad – skulle så hem till hotellet för att ta ett rekommendations från Ellan till Runebergs, och som det just var min väg och jag skulle hem – erbjöd jag henne plats vid min sida i en öppen vagn – Nous voilà partis, och jag tog omvägen till Bois de Boulogne – Hanna strålande – vädret var vackert och rigtigt vårligt. Runebergs voro ej hemma, och Hanna återvände ensam hem.
"Alla bråkar" om Edelfelts karaktär; de ser honom som kall och beräknande världsman; Edelfelt undrar om de verkligen tror att han visar sig för dem som han är? Folk kallar honom fjäril, trots att han inte ens ser åt en kvinna; och så går de förstulet åt Ellan de la Chapelle.
Neiglick har kommit på besök genast; pratade om Bang, den moderna psykologin; om tant Lupander, hennes dotter, Hagelstam, som uppvaktar Ellan de la Chapelle, språkfrågan, pessimism, Meyer Söderhjelm, skridskoåkning, estetik, Otto Muncks död m.m.
Ellan de la Chapelle är en gåta; hon pratar kamratligt "kallprat" med många män: Edvard Antell, Max Schultén, Edelfelt, Jarl Hagelstam; för tankarna till en dikt av Snoilsky.
Prins Eugen och Celsings talar om Ellan de la Chapelle som en gammal skönhet, som om hon vore 50 år; Edelfelt menar att Ellan fortfarande kan jämföras med svenskorna.
Det ska visserligen bli roligt att träffa Ellan de la Chapelle, men samtidigt är Edelfelt rädd att det river upp gamla sår; Ellan de la Chapelle är iskall.
Ellan de la Chapelles närvaro hindrar Edelfelt att bli kär i någon annan; det är Edelfelts lott att då han möjligen är mogen för kärlek kommer ett minne från förr och förstör den nya illusionen; Edelfelt citerar en "mystisk-förfärande" vers från barndomen: "ett upp och ett i minne / klang i min trumpet / still, hvad det gör godt i skinnet / kulan for i knä't".
Ellan och Julia de la Chapelle anlände mitt i "eländet" med "I Luxembourgträdgården" och den politiska situationen; de stannar bara en vecka, men just den veckan som är värst då det gäller målandet; Edelfelt är helt "upphängd och nersläppt".
Ellan de la Chapelle är sig lik, men Edelfelt ser henne med andra ögon i Paris: hon förefaller märkvärdigt modest till klädsel och sätt vid sidan av parisiskorna; i Helsingfors ser hon "kavat" ut.
Ellan de la Chapelle är söt, vänlig, kamratlig, men det erotiska är "lettre mort", ett dött ord, för henne; hon har något avklippande i sin blick, Edelfelt förstår henne inte på den punkten; Ellan de la Chapelle är den minst erotiska kvinna Edelfelt någonsin har träffat, hon får ibland något mjukt i rösten, men det påminner mera om barnet än om kvinnan
Ellan de la Chapelle är frank och hederlig; Edelfelt håller av henne som en vän; han tvivlar inte på att den känslan är ömsesidig; skulle Ellan ha koketterat för Edelfelt, skulle han ha uppvaktat henne; han menar inte banalt koketteri, utan värmen i en sådan kvinnas ögon som har hjärta.
När Edelfelt bestyrde om en växel i en bank nära Ellan och Julia de la Chapelles hotell mötte han Ellan i förmiddagsdräkt: hon såg ung och fräsch ut och han kände bättre igen henne.
Det är vernisagedag på lördag; Edelfelt är utled på skandinaverna på restaurang Ledoyen; han har i stället bjudit Ellan och Julia de la Chapelle och Chambure på frukost i ateljén; sedan går de på utställningen tillsammans.
Edelfelt har den största högaktning och tillgivenhet för Ellan de la Chapelle; han tycker att hon är söt; han vet samtidigt att det går att glömma henne helt och hållet då hon är borta.
Edelfelt känner sig som en "usling" utan djupa och "kraftiga" känslor; han har en fatalistisk livsfilosofi och litar på att ödet ska leda honom dit han inte själv har kraft att gå; Edelfelt har lyckligtvis sett andra "dugliga" män och konstnärer som har gått i samma väntan i hela sitt liv.
Edelfelt har bjudit Ellan de la Chapelle, Chambure och prins Eugen på vernissagen hos Petit; han var själv trött och rädd för att somna som Neiglick brukar göra.
Edelfelt har gått igenom sina gamla funderingar angående Ellan de la Chapelle; han hör Alexandra Edelfelt säga "Ack hvad du är galen!", men kan inte besluta sig ändå.
Edelfelt gick till vernissagen hos Petit med Ellan och Julia de la Chapelle; Julia de la Chapelle satt hela tiden i en soffa, hon talade varken med prins Eugen eller med Chambure.
Edelfelt har talat om Ellan de la Chapelle med Chambure, som gav sina intryck; Ellan är glad, vänlig, intelligent, men kanske för mycket en kvinna begiven på lyx, menade Chambure; om hon inte har en egen förmögenhet är hon för dyr för Edelfelt; Chambure tyckte att Edelfelt inte skulle tala om sina känslor med Ellan de la Chapelle, han är för upprörd och nervös just nu, om två veckor kan han sända henne ett brev om han fortfarande känner att han måste; äktenskap är en allvarlig sak, konstaterade Chambure, och undrade om Edelfelts känslor är tillräckligt starka; Ellan de la Chapelle är ingen musikmänniska, men Edelfelt älskar musik; Edelfelt menar att Chambure misstog sig om lyxen, Chambure drog parisiska slutsatser av Ellans tal om ridhästar, "De veta ej hur fattiga vi äro hemma, och hur ofullständig, efter europeiska begrepp, den lyxen är som man består sig hemma i Finland"; i Paris levde Ellan och Julia de la Chapelle mycket tillbakadraget och sparsamt.
Ellan och Julia de la Chapelle köpte inga kläder under sin vistelse i Paris, åt på billiga matställen och bodde "gement", enkelt [kanske inte riktigt ståndsmässigt?].
Edelfelt är om inget annat åtminstone mycket god vän med Ellan de la Chapelle; det kändes tungt och tomt då hon reste; Edelfelt har nu kommit igång med arbetet igen och tänker mindre på henne.
Bjørnson blev så betagen av Ellan de la Chapelle att han bara talar om henne; Edelfelt förstår det, men inte Bjørnsons omdöme om Julia de la Chapelle som Bjørnson kallar en fin och klok människa.
Ellan verkade så finsk i Paris; hon var mycket olik de damer som Edelfelt är van att umgås med, ryskorna inbegripna; Edelfelt har fått ett utländskt sätt att se många saker.
Edelfelt blev övermätt att höra lokalt skvaller från Finland om Willebrandar, Cronstedtar, von Dæhnar och fru Kræmrar i Julia de la Chapelles sällskap; Ellan de la Chapelle sysselsätter sig väl med dem då hon aldrig haft bättre att tänka på; Ellans omdöme om Viktor Born var uppriktigt, strängt och klokt, och alltid bättre då Julia de la Chapelle inte var med.
Prins Eugen dansade med Ellan de la Chapelle på Salongens vernissagedag; promenerade med henne på vernissagen hos Petit; prinsen tycker att Ellan är gammal eftersom han själv är 22 år.
Alexandra, Annie och Berta Edelfelt har gett upp tanken på att resa till Köpenhamn; Edelfelt reser i stället över Schweiz för att träffa Ellan de la Chapelle.
Alexandra Edelfelt ska inte vara rädd för att det blir förlovning; Edelfelt tänker inte på sådant, eftersom han har blivit så nedslagen av allt det han ser omkring sig, bl.a. Kaufmanns försörjningsbekymmer.
Edelfelt talade med Chambure om sina planer att resa hem via Schweiz, och Chambure menade allvarligt att det är ren idioti; Edelfelt konstaterar att Edelfelt själv har tappat omdömesförmågan p.g.a. hettan och arbetet, han hoppas få den tillbaka i Haiko och under resan i Finland: "der Wuoksens bölja svallar och Imatra i skum sig klär" [citat ur Runebergs Fänriks Ståls sägner, dikten "Den femte juli"].
Edelfelt skulle ha blivit kär i Ellan idag, ifall han inte varit det redan; hon är förståndig, rådig, hurtig; det är en välsignelse för en "slarv" som Edelfelt.
Edelfelt och Ellan anlände mycket reströtta kvällen innan till Paris klockan 19; formaliteterna på bangården tog en evighet och det var litet kusligt på den mörka och ruskiga bangården, sedan gav livet på gatorna och ljuset från butikerna det där "je ne sais quoi d'enivrant de Paris" [det där jag vet inte vad, en Parisberusning], som Daudet beskriver som "Parisine", en Parisstämningen, vilket gjorde både Ellan och Edelfelt glada igen.
Marguerite är tyska, men talar franska; Ellan säger att Marguerite är "snygg" [prydlig, ordentlig, renlig] efter att ha tittat i köket; hon tycks också vara van vid hushållsarbete.
Rummen är bra, men små; matsal, sal och skrivrum är trevligt arrangerade, med vackra mattor, goda fåtöljer och "inte oävna" verk av Salmson, Hagborg och Birger; sovrummet är inte bra, det fanns bara en säng och ett mycket litet tvättställ, en dålig byrå och ett dumt arrangerat toalettkabinett; Ellan har arrangerat om sovrummet så nu ser det "helt mänskligt ut"; Ellan och Edelfelt har köpt ett atlastäcke [sidentäcke] i "vieil or" [gammal guld-färg] för sängarna; toalettrummet har fått "engelskt tycke".
De har gjort uppköp för hushållet; Ellan vill beställa riktigt silver i Louis XV:s stil "af en makalös modell som vi sett i dag"; de har också köpt en tekokare av silver som är en gåva av Claes de la Chapelle.
De har köpt en "fruhatt" åt Ellan så att hon ser "prudentlig och rangerad [välsituerad] ut" som en Pariserfru ska; de köpte också skor, paraply, en hatt åt Edelfelt, en lampa med vacker skärm till hemmet.
Tidningen Figaro har skrivit om Edelfelts och Ellan de la Chapelles giftermål; Edelfelt har blivit gratulerad på värdshus och i butiker; Edelfelt är stolt över att kunna visa upp Ellan.
Alexandra Edelfelts brev till var Ellan snällt och vänligt; det var rätt att Alexandra Edelfelt tackade Ellan för att hon är snäll och god mot Edelfelt; Ellan tar inte de tillfällen som finns att vara krånglig och kaprisig [besvärlig].
Edelfelt har modell för "Horatius och Lydia" hela nästa vecka; Ellan har köpt tyg till Lydias kostym, sytt kostymen, friserat modellen, lånat sina armband för ett fotografi som ska hjälpa Edelfelt att måla.
Ellan vinner alla människors hjärtan; modellerna tycker att hon är intelligent och naturlig; Pierre menar att hon är idealet för en fru, han berättade för en modell att ingen kan ge en middag som Ellan.
Ellan var förtjust i Dagnans kloka omdömen, som var mjuka i det yttre och bitande grunden, hon skrattade åt Amics historier, och menade att Courtois är en principfast bonde.
Edelfelt har migrän, det är förhoppningsvis finalen på en migräncykel på tio dagar; det har blivit bättre efter att Edelfelt har vilat under Ellans vita päls med nedfällda gardiner; han har skickat återbud till fäktmästaren och modellen.
De har fastat under påsken för att göra Marguerite till viljes; hon är katolik; fastematen är kanske orsaken till det illamående Edelfelt känt sedan dess.
Lady Churchill hade trots sin skönhet knappast roligt; Herrskapet Churchill talade inte med varandra; de har en åldersskillnad på kanskeomkring tio år; Ellan och Edelfelt roade sig med att observera dem, hur de installerade sig i sovkupén osv.
Ellan var glad och munter hela tiden, trotsa tt hon inte fick sova bra; Ellan är söt när hon blir ogenerad och hemvarm; Edelfelt upptäcker varje dag nya sidor hos henne; hon är en bra kamrat.
Denna kväll går Edelfelt och Ellan de la Chapelle på konsert i Wintergarten; sedan på riktigt stor ölkneipe [ölkrog] och tidigt "till kojs", till sängs.
Följande dag går de till Rathskeller [rådhuskällare, en restaurang?] och Museum; Ellan de la Chapelle vill komma med till museum, Edelfelt tvingar henne inte alls.
Edelfelt och Ellan de la Chapelle-Edelfelt [som gifte sig i januari 1888] kom fram med tåget till Berlin klockan sex på morgonen; de kom från S:t Petersburg där familjen von Etter, Nikolaj Nikolajevitj Manzey, [Alexis?] Gripenberg, fruarna von Kræmer, Boije och Eugenie von Etter följde dem till tågstationen med blommor och konfektaskar; det är ledsamt att inte kunna bjuda av konfekten till Alexandra Edelfelt som tycker så mycket om konfekt från Petersburg; de hade elegant sällskap också på tåget där Lord Randolph Churchill med lady hade sovkupén bredvid.
Edelfelt och ellan har "kostat på sig lyxen" att köpa ett turkiskt draperi för att klä över en smutsig "liggsoffa", schäslong, som fanns kvar efter Munthe [vars lägenhet de hyrde]; Ellan och Edelfelt har tillsammans egenhändigt klätt över en spegelram med gult siden; de har hängt tavlor på väggarna och möblerat om i Munthes väntrum.
Marguerite är vänlig och pratsam, hon är en utmärkt köksa, men inte bra på att städa; Ellan har haft en karl för att bona golven, damma mattorna och riva ner gardinerna; rummen i hemmet har under de senaste dagarna "sett ut som Jerusalems förstörelse".
Ellan har idag fått sina nya kläder; hon såg så stilig ut att Edelfelt genast målade en akvarell av henne; Edelfelt ska göra akvarellen till ett porträtt för Salongen, ifall porträttet av hertiginnan de Morny inte blir färdigt.
På tisdag är Edelfelt och Ellan bjudna till Lewenhaupts; då är vädret förhoppningsvis bättre, Ellan kunde inte gå på visit idag för det är förskräckligt snöväder, hon kan inte riskera att förstöra sin nya dräkt.
Edelfelt och Ellan tog med Krøyer till Gallén; Krøyer ger inga komplimanger och gick också denna gång rakt på sak; han läxade upp Gallén och kritiserade färg och annat; Gallén som är bortskämd med bara komplimanger av Neoviuses och kamraterna har aldrig hört sådana omdömen; först blev Gallén tyst och nedstämd, sedan bad han Krøyer komma tillbaka nästa år, då han ska visa att han har lyssnat till råden.
Edelfelt har skrivit till Berta Edelfelt; Ellan har köpt "de invisibla nätena" osynliga nät [till Berta uppenbarligen]; eftersom Ellan redan "ligger i Morfei armar", sover, vill Edelfelt inte störa henne med att fråga var de är; han sänder dem sinom tid.
Edelfelt och Ellan har gjort visit hos Chambure och Madame Kahn, som hjälp Ellan att skaffa de eleganta nya kläderna; Madame Kahn var mycket "ämabel", vänlig och sade många vänligheter till Ellan.
Tillsammans med Chambure på inauguration, invigning, des exposition des femmes peintres et sculpteurs [utställning av kvinnliga bildkonstnärers och skulptörers verk], inbjudna av Madame Bertaux; Chambure vandrade omkring med Ellan under armen och de skojade och skrattade åt de "platta och dumma taflorna", men Chambure försäkrade Edelfelt om att de inte skulle kompromettera Edelfelt inför hans hyresvärdinna [för ateljén] Madame Bertaux.
Chambure var tagen av Ellan i grå dräkt, röd hatt och med sådan fräschör; Chambure komplimenterade Edelfelt för att han hade en mycket söt [jolie] fru.
Sedan gjorde de visit hos Lewenhaupts där det var stor mottagning [cour] för en mängd fruar ["harpor"]; grevinnan och Ellan fattade tycke för varandra; greven kände Richard de la Chapelle.
Eftermiddagen med alla visiter var ansträngande, men det var nästsista gången som Edelfelt vill göra sådana visiter; han vill ännu göra visit hos Pasteur, Madame Luroy, Madame Magnin; sedan får Ellan för alltid ta över visiterna.
Madame Baude är en vacker bourgeoise [borgerlig], som påminner om fröken Weissenberg som är gift med Homén; Madame Baude är pigg och pratsam, men har inte mycket gemensamt med Ellan.
Edelfelt och Ellan har gjort visit i Madame de Lurcys loge på operan: Ellan var vacker i svart sammetsklänning med en ägrett av ljusröd tyll och diamanter i håret; Ellan såg finare ut än grevinnan Montesquieu i logen bredvid.
Ellan tycker inte om Madame de Lurcy; hon tycker inte hon är snäll och aimabel [vänlig] nog; madame de Lurcy försöker vara vänlig, men är i grunden bitter/sur.
Det är ett förfärligt väder, kyla, snö och blåst och alldeles förfärligt att gå ute i festkläder och dansskor; nästa vinter ska Edelfelt skaffa Ellan en päls; det är ett mirakel att hon inte har blivit värre förkyld; varje gång de har tänkt gå på visiter har det blivit ett hemskt väder.
Ellan håller hushållet städigt; hon är snygg och städig i det minsta och ordnar och fejar hela tiden; Marguerite är slamsig, men har andra förtjänster.
Mademoiselle de Lurcy satt med Ellan och var så underhållande som hennes "lilla torra docklika natur" tillät; hon var klädd i gråblått tyll med silverstjärnortyll, Madame Lurcy var klädd i grå siden med diamanter.
Ellan tycker inte om Portalis som hon anser vara en gammal egoistisk narr, alla kvinnor tycker likadant om Portalis; hans sätt att umgås med damer är styvt för han har aldrig bott med kvinnor; Portalis har fått korgen [kvinnor har tackat nej till frieri] många gånger.
Båda varit hos fotografen i dag i två timmar; de poserade i alla möjliga ställningar; Ellan var trött och såg medtagen ut; Edelfelt beskriver seansen hos fotografen som "en corvée", ett dagsverke.
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
Igår var den årliga banketten för Gérôme; Edelfelt ville först inte gå, men Ellan sade sig längta efter risgrynsvälling och tidig vila, och menade att hon inte behövde sällskap.
Edelfelt gick till Louvren med Ellan för att sätta sig in i antikens anda; de såg terracotta figurer som blivit uppgrävda i Mindre Asien; av dem ser man att kvinnor var lika "kråmiga" då som nu, ställningar som ur Gavarnis karrikatyrer.
Ellan sover trots att klockan redan är nio, det är ett bevis på att hon inte fått en blund i ögonen före klockan sex på morgonen; Edelfelt har sovit tungt för första gången på länge.
Edelfelt och Ellan ordnade middag för direktör Zitting; de skulle gärna ha bjudit W. Runeberg också, men han kom på eftermiddagen samma dag tillsammans med Lina Runeberg för att överlämna bysten av Ellan, då kunde Ellan inte bjuda honom ensam på kvällen.
Edelfelt tycker inte om bysten av Ellan; Walter och Lina Runeberg tycker att likheten är utmärkt med "Ellan i unga år"; Edelfelt menar att en människa inte kan förändras så mycket.
Det är stor finländsk middag följande dag; varken Ellan eller Edelfelt vill gå dit; de andra kommer kanske att tycka att de är högfärdiga om de inte kommer; Edelfelt konstaterar att både han och Ellan har varit sällskapliga och roat andra i femton år, de vill nu roa sig för sig själva och med varandra.
Ellan överraskar ständigt Edelfelt med läckerheter; hon får råd av Portalis som känner till de bästa inköpställena; Portalis är en "köksvetenskapernas koryfé" och har alltid rätt i sina rekommendationer.
Edelfelt sover själv som en stock; Ellan sover dåligt; hon ska börja röra sig mera ute när vädret nu har blivit bättre och hon har promenerat med Madame Dumas.
Edelfelt promenerade med Ellan i Bois de Boulogne på kvällen; där doftade vår och friskhet av gräs och träd, och Edelfelt blev som en ny människa efter att ha arbetat med "Horatius och Lydia" och modellen Quentin hela dagen.
"Finska middagen" är uppskjuten till måndag; Zitting uppmanade Edelfelt och Ellan att komma; de har inte umgåtts särskilt mycket med sina landsmän, med "Suomen pojat” detta år.
"Ögonblicksfotografi": Edelfelt återger en diskussion mellan sig själv och Ellan där han själv vill tala om Lewenhaupts middag, medan Ellan bara planerar vad hon och Edelfelt ska äta: salsifis [havrerot], tomates farcies till gigot d'agneau [fyllda tomater till fårstek], portugisisk lök med beurre d'anchois [ansjovissmör]; Ellan bläddrar i kokbok liggande på schäslongen.
Ellan talade med Ebba Munck [som precis gift sig med prins Oscar]; Edelfelt hade hoppats på en "psykologisk bild" av henne, men Ellan har bara sagt att prinsessan "sjåpar sig med modesti [anspråkslöshet]".
Mannerheim har lånat pengar; han sade att han är mycket nödställd; Edelfelt misstänker att de 30 franc Mannerheim lånade gick till en mycket finare middag är Edelfelt och Ellan åt.
Föregående dag var det en stor manifestation för Boulanger; "slafnaturen hos menniskan", konstaterar Edelfelt; de deputerade låtit befästa Palais Bourbon [där nationalförsamlingen sitter] så att folket inte skulle kunna komma in.
Edelfelt önskar att den politiska situationen skulle lugna sig så att Berta Edelfelt skulle kunna komma till Paris; han undrar om det inte finns något ressällskap för henne; Edelfelt skulle kunna skicka respengar i maj och så skulle hon komma hem med Edelfelt och Ellan i mitten eller i slutet av juni och se utställningen i Köpenhamn.
Edelfelt planerar vad Berta Edelfelt ska se i Paris; pigan Marguerite ska föra henne till hallarna; med Ellan och Edelfelt ska hon gå på teatrar och museer.
Ellan har bestyrt om Annies och Berta Edelfelts hattar; hon har besökt alla stora varuhus och fått hattar med hem för att Edelfelt skulle kunna ge sitt omdöme.
Edelfelt har träffat Berndtson med damer på restaurang Ledoyen; de hade inte varit på Salongen och var perplexa över allt tal om måleri som hördes från alla bord.
Edelfelt var hemma klockan sju för att föra Ellan på den skandinaviska middagen, men Ellan hade hämtat Annies och Berta Edelfelts hattar tillsammans med Marguerite och sett på två lägenheter; hon gick därför till sängs tidigt och kom inte med på den skandinaviska middagen.
Ellan menar att det är onödigt att bry sig om Wolff, då "en karl som Dagnan" tycker att "Kvinnor utanför Ruokolaks kyrka" är bra; Ellan påminner om att Wolff skulle höja Edelfel till skyarna för en tavla eller för 2000 franc.
Edelfelt och Ellan måste bestämma sig om de ska byta lägenhet; Ellan har en på förslag vid en snygg [prydlig], stor, ren och bekväm lägenhet vid Boulevard Malesherbes för 2000 franc, men kontraktet måste göras för två år; de har också funderat på en annan vid Boulevard Malesherbes för 1800 franc.
Grosjean med dotter, som är stiligare än någonsin, har bjudit Edelfelt bjudit till Montbeliard för att han ska göra fyra porträtt i pastell; Edelfelt är inbjuden med Ellan; en sådan resa fördröjer hemkomsten, men ger pengar.
Den senaste veckan har Edelfelt och Ellan gått på Salongen, Edelfelt har målat porträttet av Vallery-Radot och "Horatius och Lydia", de har åkt i vagn, ätit frukost på Seinens strand, njutit av värmen.
Edelfelt och Ellan har varit på visit hos Reuterskiölds; fru Reuterskiöld är en snobb, en gammal markisinna gjorde visit samtidigt och då såg fru Reuterskiöld inte ens på Ellan eller Edelfelt; grevinnan Lewenhaupt är av en helt annan sort.
Edelfelt lider av stora folksamlingar, det beror kanske på vanan vid ett stilla hemliv; han uppskattar en middag hemma bäst, då man är på tu man hand kan vara klädd hur man vill, och tala då man har något att säga.
I kväll är Berndtsons, Hulda von Born och Aina Cronstedt bjudna till prins Eugen och Celsings; Edelfelt och Ellan har inte träffat det Berndtsonska sällskapet på sex dagar.
Utflykten till Barbizon var misslyckad såtillvida att nordanvinden hindrade Edelfelt från att måla; han promenerade med Ellan i skogen istället; Ellan hade aldrig tänkt sig att Fontainebleauskogen delvis var lik så Finland med vilda stenbackar, höga furor, nödvuxna björkar, ljung och mossa.
Edelfelt och Ellan tog in på det traditionella stället "Siron" där Edelfelt varit med Weir och några andra för fjorton år sedan; han såg på stället med andra ögon nu som gift och stadgad; det var tvivelaktig renlighet och skrål från buffetrummet till sent på natten; Ellan som ville sova hölls vaken av skrålet, senare av en rapphöna som började föra oljud på gården och slutligen av tuppen; nu har Edelfelt och Ellan flyttat till ett fint hotell så att Ellan skulle få sova; hotellet är inrett av "en gammal målare Masson".
Edelfelt och Ellan såg slottet i Fontainebleau tillsammans med slottsfogden Carrière, som Vallery-Radot hade rekommenderat dem att söka upp; Carriére var en avskedad kaptensom fått platsen som slottsfogde med hjälp av Freycinet; de tillbringade två timmar i slottet och Edelfelt var rädd att Ellan skulle trötta ut sig.
Edelfelt och Ellan måste snart börja gå runt i varuhusen för att köpa sommarkläder åt Ellan; det vore bra att veta vad han ska skicka hem till Alexandra Edelfelt, så att Edelfelt inte sänder något helt "idiotiskt".
Det var middag hos Kaufmanns föregående dag; Ellan var trött efter resan och stannade hemma; gäster var violoncellspelerskan Galitzin som är pladdrig, pratsam, aktrisaktig och halvgammal, en pariserartist som berättar historier om alla, samt Jürgensens; det var ett omaka sällskap.
Middagen hos Vallery-Radots bjöd på allvarligt, lärt, vittert och litet reaktionärt folk; Coppée var underhållande, men påminner om en katolsk präst; Ellan tyckte bäst om gamla markis Saint-Hilaire.
Pasteur som är trött efter sin sjukdomsattack hörde mest på under middagen hos Vallery-Radot; han talade med Ellan om Edelfelt; Pasteur känd först inte igen Ellan eftersom hon var annorlunda klädd.
Ellan befinner sig sannolikt i "välsignat tillstånd" [gravid]; brevet är personligt till Alexandra Edelfelt för att hon inte ska tala om detta för någon; Ellan vill inte att hennes mor ska få veta om tillståndet ännu, vill bespara henne några månaders oro.
Ellan har varit gravid sedan de första dagarna i mars; först hade hon onda aningar och grät ofta, nu är det bättre; hon har inte mått illa, men har varit nervös och haft sömnproblem.
Om Ellan inte anses ha krafter att resa fram och tillbaka, får Edelfelt och Ellan antingen försöka stanna hemma [i Finland] nästa vinter, eller så reser Edelfelt ensam hem för en kort tid och Ellan åker till franska landsbygden med Runebergs eller Vallgrens.
Om Ellan och Edelfelt kommer hem efter turen till Montbeliard, måste de bo på hotell Kämp hela vintern; Edelfelt ber Alexandra Edelfelt ta reda på vad två rum där skulle kosta i månaden.
Ellan hade hoppats kunna vara frisk och lära känna Alexandra, Annie och Berta Edelfelt i sommar; nu skäms hon över att komma dit som ”en ko” och vara otrevlig och genant för alla.
Ellan och Edelfelt har varit förståndiga; Ellan har undvikit alla häftiga rörelser, och de har bara antagit ett fåtal inbjudningar då Ellan varit "rask", pigg och kry.
Alla kommer nog att rymmas in i villan i Haiko; bara Edelfelt blir rik ska han bygga ett nytt hus, där man kan bo under vintern också, med ateljé och många sovrum; det är odrägligt att bli tvungen att flytta tiil Helsingfors redan i september.
Bättre än Haiko skulle vara en vinterbeboelig villa i närheten av Helsingfors; Ellan har häst och ekipage; det skulle passa bra att bo i Gumtäkt eller Mejlans.
Glad över att grevinnan Lewenhaupt tycker om Ellan; grevinnan tar med Ellan till Boulognerskogen med sin vagn imorgon; varit i Boulognerskogen i Chambures vagn i går.
Sett rekonstruktionen av Bastiljen före 1789; förbluffas över hur bra den var gjord; Berta Edelfelt skulle ha tyckt om att se det; synd att Berta inte kunnat komma till Paris i år.
Ellan mår bra av hetta och av att få vara i fred; ingenting tröttar henne så som sällskapsliv; Ellan påminner om Edelfelt och Alexandra Edelfelt i det hänseendet; "tjocka Thyra" som trodde att Ellan bara vill leva sällskapsliv hade fel.
Ateljén är kvalmig då eftermiddagssolen baddar på; Ellan har rätt: hela ateljén måste målas så att det tjocka dammet försvinner; talat med en målare som tar 280 franc för att måla och städa golvet.
Det var inte bra att Hulda Born inte gjorde visit hos Alexandra Edelfelt med hälsningar från Ellan och Edelfelt, särskilt som de hade gjort sitt bästa för att underhålla henne i Paris.
På Amics lantställe var det många andra gäster: författarinnan Henry Greville (Louise Durand) med man, Amics mor, Gunnar Vennerberg, mr Colzon med vacker och fet fru och hennes bror, Madame Guillaumet, som är änka efter konstnären; man blev tvungen att hålla dem sällskap.
Behöver egentligen inte komma hem; kan måla Kejsarens beställning i Paris; skulle ändå inte hinna göra något på två månader i Finland: skulle oroa sig för den farliga resan tillbaka och dela sin tid mellan Haiko, Saaris och Ruokolaks.
Skulle vilja träffa Alexandra Edelfelt; kanske hon och Annie och Berta Edelfelt kan komma till Köpenhamn i höst för att träffa Edelfelt? Eller om de alla kommer till Paris i september?; Ellan kommer med förslag till hur alla kunde träffas.
Läkaren menar att det är dumt att vara oförsiktig med en graviditet som annars ser ut att gå bra; Edelfelts känner många fruar som blivit sängliggande efter missfall, "flängande" under graviditeten, eller stora känslor under graviditeten.
Landowsky gett Ellan förhållningsregler: bl.a. diet; påminde henne om att vara förståndig, om hygien och försiktighet, eftersom varken hon eller Edelfelt varit sjuka och tidigare behövt tänka på sådant.
Ellan har varit några gånger på middag hos Pasteurs och Vallery-Radots; senaste gång ville de göra ett protokoll över samtalet, som gick ut på att Edelfelt om 3 år skulle ha kommit långt; Edelfelt tror inte själv på det.
Pasteurs och Vallery-Radots tyckar att Edelfelts ska resa till Montbeliard först i september; Ellan skulle då kunna komma till dem i Arbois då hon skulle tröttna på herr Grosjean.
Hade tänkt resa till Montbeliard imorgon, men eftersom Ellan var så trött igår beslöt Edelfelt att inte skynda flyttningen och bestyren med tavlorna; resan är uppskjuten till i övermorgon.
Ellan har hållit på med att packa in saker och kläder; deponerat silver och smykcen i Crédit Lyonnais; allt utan hjälp av Marguerite, som är glömsk och "slamsig" och helst skvallrar med de andra pigorna i trappan.
Köpt presenter åt alla därhemma; kommer att skicka dem i flera sändningar som kostar i tull; en del saker kommer direkt från Bon Marché: grå silkeschal åt Alexandra Edelfelt, en peignoir åt tant Gadd, klänningstyger i siden åt Annie och Berta Edelfelt; mycket kläder åt barnen Brandt som Ellan försäkrat att är nyttiga och kan användas dagligen; enkelt att skicka från Paris, istället för att Alexandra Edelfelt får förse familjen Brandt med kläder; Alexandra Edelfelt får köpa något åt Max Brandt; kappor och böcker åt Annie och Berta Edelfelt sänds särskilt för sig.
Vågar inte tänka på hemresan; huvudsaken är att Ellan kommer bort från Paris med alla bestyr; Edelfelt känner att de behöver andrum och tid för sig själva.
Tror att Ellan helst skulle stanna i Frankrike i sommar; tänkt på St Malo; där finns bl.a. norska och finska sjömän att måla, den bretonska byn Dinard, Mont Michel, Jersey.
Skickat "Mandolinata" till Sinebrychoff; alla tycker att den är bra; haft besvär att få en bra ram, men Sinebrychoff vill ha pastellen utan ram; Ellan menar att den är för bra för Sinebrychoff.
Tack för Alexandra Edelfelts 3 uppmuntrande brev; Edelfelt lyssnar gärna på hennes "predikan"; Ellan menar att Alexandra Edelfelt är klok; frågar själv varför Edelfelt "bråkar", då Ellan sjäv är nöjd och lugn.
Vädret varit kallt tills igår; omöjligt att göra långa promenader; Ellan har åkt i vagn med Mademoiselle Grosjean, men två gånger har de fått hagel över sig.
Hoppas bli lugn och kunna arbeta metodiskt; lider själv av oron och plågar sin omgivning med den: Alexandra Edelfelt och Ellan; Ellan är förståndig och jämn.
Ellan skulle helst stanna i Frankrike för att få vara för sig själv vid tiden för förlossningen; Edelfelt har skräck för allt det obekanta; Ellan vill inte tillbringa 14 månader på Saaris; Edelfelt är rädd för utgifterna i Paris, vill inte flacka omkring i Normandie och Bretagne, utan något att måla som inte redan skulle vara målat förut och bättre; det skulle vara värre än "målerisk död" i Helsingfors eller på Saaris hela vintern; Ellan vill inte bo på hotell i Finland; Edelfelt det går inte med en förlossning i ödemarken utan läkare och förnuftig vård.
Ellans idé om att föra Edelfelt till Baden-Baden; Edelfelt har aldrig varit på bad- eller kurort tidigare; glad över att höra musik 3 ggr dagligen, se landskapet i Schwartzwald och återfå lugnet.
Vill vara karl och familjefader med myndighet som alla män i Finland, men är gjord av en annan ull; blir aldrig myndig och självförnöjd; kommer att vara lugn först i graven.
Resan till Finland är lång; Edelfelt hoppas att han inte behöver ångra den; har gått emot Ellans vilja att stanna i Frankrike av fruktan för det som förestår och samtidigt "ställt sakerna så dumt som möjligt".
Ellan är för att bo på Gumtäkt; hon menar att köksans "vilda mod" inte får avskräcka: bara ett mål lagas om dagen och allt annat kan lagas i egen våning på petroleumkök.
Ellan lider för att Edelfelt inte fåt fatt i ett bra motiv att måla; hon lider av Edelfelts håglöshet och lojhet, försöker göra allt för att hans arbete ska gå lättare; Edelfelt menar att ingenting hjälper då han tidtals är slö: varken kalla bad, motion eller vila.
Har idag hyrt våning på Boulevard des Malesherbes; flyttar in om tisdag; våningen består av salong och ett stort rum för Erik, matsal med glasveranda, 2 sovrum, kök och pigkammare; priset är 2200 franc om året, men det första kvartalet efterskänkes, återstår alltså 1700 franc.
Reser till Montbeliard i november för 10 dagar; under tiden får Ellan skaffa det nödvändiga till kök och matsal; sängkammaren och Eriks rum är nästan färdiga; många saker flyttas från ateljén till våningen.
Tack för Alexandra Edelfelts brev; ber om ursäkt för att inte själv ha skrivit; trodde ändå att Alexandra Edelfelt fått ta del av innehållet i de dagliga breven till Ellan.
Berätta för Ellan: igår middag hos Dagnan med Courtois och herrskapet Baude; i dag bal hos herrskapet Weissgerber de Stragewitz; Bertas klänning är inte påbörjad.
Tack för Alexandra Edelfelts brev om Eriks visit; gråtit av glädje; det var Alexandra Edelfelts och Ellans snällhet och Eriks duktighet som rörde, inte växeln som följde med brevet.
Skrivit till Ellan om grälet med Runeberg och Becker på öppningsdagen; Runeberg är värre än Becker; Lina Runeberg menar att Edelfelt, Berndtson, Järnefelt och andra är dåliga patrioter, precis som konstkritikerna; hon talar om "otäcka revolutionärer"; allt detta sagt som svar då Edelfelt frågat varför Wikströms saker inte kommit, trots att Edelfelt anmält dem, varför Edelfelt inte fått inträdeskort till utställningen som alla andra.
Orsaken till att Edelfelt avsagt sig medlemskapet i juryn: vill vara hemma i sommar, kan inte tänka sig att ge sig av på nytt hemifrån senare i sommar eller att låta Ellan och Erik resa till Paris när det är som hetast.
Berta Edelfelt menar att Edelfelt borde ha tänkt i förväg och att han nu inte mera ska tänka på saken, då den är beslutad; Berta menar att Edelfelt skulle ha grämt sig över sin förstörda sommar och påminner om att det skulle ha varit illa mot Ellan att låta henne vara ensam i Finland eller att ha henne att resa med Erik och amman.
Reser i början av nästa vecka; skamsen för att inte ha fullgjort sin plikt mot sina franska vänner, men å andra sidan lycklig över att få träffa sin familj, särskilt Erik och att få måla i lugn och ro; tankar om att det alltid finns ett "å ena sidan" och ett "å andra sidan".
Det kommer att bli roligt att komma till Haiko; men är rädd att familjens "invasion" inte kan ske utan att de inkräktar på Alexandras, Annies och Berta Edelfelts utrymme.
Fått tant Gadds vänliga telegram i förrgår; Ellan mötte på stranden med telegrammet, då Edelfelt varit ute i båt och var på dåligt humör övera tt inte ha fått tag i något motiv; kunde aldrig ha tänkt sig att nyheten i telegrammet var så "storartat" glad.
Medaljen gjorde stor effekt på Julia de la Chapelle; men mest på Ellan, som är stolt; de andra vet inte vad saken handlar om och de är "blaserade" på medaljer, eftersom det ju finns lantbruksutställningar med medaljer och pris.
Ellan reste efter posten igår; upptäckte att tidningarna inte kommit eftersom någon glömt att prenumerera; Ellan lånade tidningarna av Zitting och hämtade dem till Edelfelt, som målade på åsen.
Ellan vill inte lämna Erik; hon skulle komma några veckor senare till Haiko och sedan stanna där resten av sommaren; Ellan skulle bo i Haiko medan Edelfelt målar Haartman, Edelfelt skulle åka ut till Haiko då och då.
Ellan ber påminna Alexandra, Annie och Berta Edelfelt om att Eriks ankomst till Haiko kommer att störa dem betydligt: baden, blöjorna, amman är till besvär; Edelfelt tänker att sämja ger rum och att det är roligt för Alexandra, Annie och Berta Edelfelt att ha Erik hos sig; Erik är ju hemlös.
Hälsningar till alla i Haiko från Ellan, Erik och Edelfelt; ett öde att det är så långt mellan Haiko och Saaris; skulle vilja träffa Alexandra, Annie och Berta Edelfelt ibland.
Krohns har övertalar Edelfelts att flytta in hos dem; det skulle ha varit oartigt att inte anta inbjudan, men Edelfelt är inte glad eftersom Ellan inte alls har kommit in i de nya förhållandena och är nedstämd och generad över att Erik hostat litet på natten.
Ellan har fått brev från Madame Jacquinot om att hon har huset fullt av engelska misser; Ellan hade nog räknat med att kunna bo hos Madame Jacquinot; nu får det bli hotell, eftersom Ellan inte vill bo i ateljén och det kan ju vara förnuftigt eftersom det drar så mycket där.