Gunnar Berndtson och Edelfelt hämtade den bukett de tillsammans med Schulténerna, Gustaf Sucksdorff, Otto Wallenius och Aukusti Uotila hade beställt åt fru Lina Runeberg; buketten var större än de som ges åt "scenens prydnader" i Helsingfors och bestod av terosor, violetter, vita sirener med röda kamelior; på ett ljusblått sidenband stod det "d. 5te febr. 1879 – till Fru Lina Runeberg af några finnar i Quartier latin"; Berndtson och Edelfelt tog vagn medan de andra kom med omnibus; Runebergs blev överraskade av uppvaktningen, men tycktes nöjda över hyllningen till Johan Ludvig Runebergs minne.
Runebergs och Bissens hade enträget bett Edelfelt komma på skandinaviska klubben hos Wilhelm Peters; de skulle på italienskt vis ha knytkalas; Gunnar Berndtson, Hugo Schultén och Edelfelt kom överens om att äta en ordentlig middag ”som annat hederligt folk” innan de gick dit, vilket ledde till att de kom då de andra steg upp från de improviserade borden; det såg snaskigt ut med korvbitar, avgnagade gåsben, brödbitar, italienska sardiner, cigarraska på bordet och kullstjälpta glas, men alla menade att anrättningarna varit förträffliga; herrarna hade tagit för sig av dryckjommen, John Börjeson blev påstruken; den svenske målaren Hjalmar Sandberg imiterade Pariser och Stockholmstyper, i övrigt musik och sång, behagliga fruntimmer (danskor), samt en angenäm stämning; Kalle Wetterhoff hade strängat sin lyra, Frits Thaulow höll tal för damerna och norrmannen Mathias Skeibrok blåste i en norsk lur.
Om kvällarna har Edelfelt inte varit utanför dörren, förutom någon gång på kaféer med Jules Bastien, Charles Baude, Pierre Petit Gerard eller Schulténerna.
Föregående dag var Bertha Edelfelts födelsedag; Edelfelt firade med att gå till Madame Jacquinots; det var omöjligt att få tag i någon annan dansör än Gustaf Sucksdorff; Torsten Lode hade ingen frack och Schulténerna sade nej då de hörde att det blev dans.
Föregående kväll var Edelfelt hos en svensk student Hugo von Feilitzen, som studerar romansk filologi; Hugo Schultén kan inte tåla Feilitzens utomordentliga artighet; Feilitzen spelar ganska bra piano och har varit i Finland; han är god vän med Johan Jakob Tikkanen och unga Reinhold von Willebrand, Ekelunds och gamla friherrinnan Wilhelmina Mellin; han har varit på Sannäs och Tervik.
Hugo Schultén, Gunnar Bendtson och Edelfelt har skickat telegram till Nyländska studentavdelningens årsfest; det blev strid om hur texten skulle utformas; Edelfelts förslag med "Lefve Finland och Nylands studenter" utgick som segrare.
Hugo Schultén är en älskvärd karl; han har övergivit estetiken för fransk filologi, keltiska, gaeliska, bas-latin och gammalfranska; Alexandra Edelfelt har en gång frågat varifrån nasalljudet kommit i franskan; det har utvecklats med tiden, men uppträder som nasalljud först på 1400-talet; nasalljudet finns också i portugisiskan.
Edelfelt skall på middag till en schweizisk Madame Baumgarten, där Hugo Schultén bor; hennes dotter ger lektioner åt Alfred Koechlins yngre son och därigenom har Hugo Schultén kommit i kontakt med Koechlins.
I söndags var det frukost hos Koechlins; där var deputeraden Alphonse Noirot, arkitekten Treilhat, madame Cazeau med son, Hugo Schultén och en skotsk professor Jenkins; Jenkins lär vara en vetenskaplig storhet, såg typiskt engelsk ut, men talade franska som en inföding.
Jakob Estalander överraskade Edelfelt häromdagen; Edelfelt, Gunnar Berndtson och Hugo Schultén har planerat en utfärd med Estlanders till Buttes Chaumont följande torsdag.
Erik Nordenson är en av de mest bildade svenskar Edelfelt träffat; Nordenson umgås mest med finnarna, främst Schulténerna; i ett välsagt tal sade han att han kom från Quartier Latin, från vänstra stranden, på samma sätt som han i livet sökte sanningen på vänstra sidan; han sade till prinsen att denne sällan kommer att sammanträffa med vänstermännen, men att denne ska finna det varmaste erkännande för det denne gör gott och stort; Edelfelt har hört att Nordenson härstammar från kungahuset; Edelfelt tyckte ödet var rättvist då han såg den legitima och den illegitima grenen stod bredvid varandra; den ena prins, men ful och intetsägande; den andra en simpel medicine doktor, men en vacker karl, klok och energisk.
Berndtson var mig till möte – lika trist som förr. – Snart träffade jag Courtois och Dagnan m.fl. – de anse min tafla (för salongen) bra, bättre än likfärden, dock tycka de ej om vattnet. Sargent likaså. I går afton var jag med Schulténerna, Casper Wrede och Berndtson.
)
)