Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

Mademoiselle Favart, fransk skådespelerska

Paris d. 30 Juni 1875 30 juni 1875
Maxime Faivre är en glad parisare och ateljéns "muntrationsråd" [underhållare], han leker med ord och förkunnar dagens nyheter i politik, konst och teater; han är blond, vit och röd och har något Wallgrenskt i sitt utseende; han har med stor framgång spelat "fruntimmersroll" i en pjäs som eleverna i Jean-Léon Gérômes ateljé spelat; Edelfelt ger Alexandra Edelfelt ett prov på Max prat, på det språk som används i ateljén och bland ungdomen i Paris; Max frågar om Edelfelt har sett l'Ilote på [Théâtre] Français, lilla Suzette Reichenberg är toppen; den gamla Marie Favart är irriterande och påminner om Jean Jacques Brunet i ateljén; när Brunet var ny hade de utsatt honom för spratt och bett honom hämta père Picaus byst; på frågan om vad "perpicau" var hade den dåvarande massieren [ateljéföreståndaren] Pascal Dagnan svarat att Perpicau är en stad i Midi [södra Frankrike] där man hittat en berömd antik byst; Brunet gick således rakt till père Picau, frågade efter hans byst och blev utskälld; det franska pratet är roligare än det finska.
Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
På Theatre Français gavs föregående kväll Paul Forestier av Emile Augière; Pauline Ahlberg hade rekommenderat pjäsen, hon hade gripits av Madame Marie Favarts roll och spel; Paul Forestier är en ung målare som älskar en äldre fru Lea (Favart); hans far vill bryta förbindelsen och ställer till giftermål med en ung fosterdotter, nièce [syskonbarn] till Lea; fadern övertalar Lea att resa bort, men hon kommer tillbaka och Pauls kärlek flammar upp på nytt; allt reder upp sig genom faderns ädelhet och hustruns kärlek; Paul inser att hans hustrus milda trogna kärlek är den enda rätta; Favart har mästerliga scener; Louis Delaunay, Edmond Got och Benoît Constant Coquelin överträffar sig själva.
Paris d 24 Jan 78. 24 januari 1878
I Odéon-truppen finns, liksom vid alla franska teatrar några artister à la Mounet Sully; detta storartade, deklamerande och bombastiska gör visserligen intryck i storartade scener, men låter tomt och löjligt i mindre upprörande förhållanden; utlänningar tar mera anstöt än fransmän av detta; Mademoiselle Favart har denna tendens att vråla på scen; tacka vet Edelfelt Edmond Got, Coquelin, Broizat och Madeleine Brohan med deras sansade och enkla spel; det storartade sättet att spela är ett arv från Frédérick Lemaître, Étienne Mélingue och andra skådespelare från 1840-talet; bildat folk som studenter föredrar Got, Coquelin och deras skola, men "les bourgeois" [borgarna] tåras alltid när de hör Mounet Sully et consortes.
Paris d. 30 mars 78. 30 mars 1878
En "theatervurm" som Pietro Krohn skulle naturligtvis första kvällen på theatre français: de såg Barberaren i Sevilla, Coquelin var ypperlig som Figaro; därefter gavs La joie fait peur av Madame Delphine de Girardin, Edmond Got som den gamla trotjänaren är överlägsen och Suzanne Reichemberg, Marie Favart och Broisat var ypperliga; följande dag var de på maskeradbal och föregående dag på operetten les Cloches de Corneville.
Paris d. 2 Dec 1882 2 december 1882
”Un roman parisien” är Feuilletsk alltigenom. Samma ädla karaktärer som i "un jeune homme pauvre" samma underbara, otroliga uppoffringar, samma spännande situationer. Hvad som brister i stycket ersätts genom ett alldeles mästerligt spel. Madame Pasca är ypperlig. Jag anser henne dock ha mera routine än geni. Men hon har rätt – hennes plats är icke här på Gymnase, utan på Th. français. Coquelin lär dock intrigera mot henne. Pasca är alldeles lika bra som Favart – båda i fru Hvassers genrekonst, eller rättare konstfärdighet drifven till sin högsta potens – men icke detta ursprungliga, uppfinnande verkliga som skiljer rigtig konst från chic. Emellertid skulle jag vilja att Mamma skulle se pjesen spelas. Feuillet kan vara rigtigt nöjd och är det.