Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

grundade Den Hirschsprungske Samling tillsammans med sin make

Paris d. 5 Maj 1878 5 maj 1878
Edelfelt kommer från en utställning där han träffat Pietro Krohn; ett danskt herrskap Hirschsprung har besökt Edelfelt; Heinrich Hirschprung är tobaksfabrikant och hans fru Pauline är sympatisk, i synnerhet för att vara judinna, hennes man är jude; de äger en stor tavlesamling i Köpenhamn och har velat göra Edelfelts bekantskap sedan de sett fotografiet av Blanca; Krohn tror att de skall göra en beställning; de skall träffas följande dag på utställningen.
Paris d. 29 maj 1878 29 maj 1878
Herrskapet Hirschsprung från Köpenhamn bjöd Edelfelt på middag och teater; under middagen blev Hirschsprungs, Julius Lange och Frants Henningsen sura på Edelfelt för att han vågade påstå att han inte tyckte om tavlorna av Wilhelm Marstrand som finns på danska expositionen.
Paris den 15, redan den 15 Juli! 15 juli 1878
Edelfelt har arbetat på den "farvtegning" [färgteckning] av Blanca, som Heinrich Hirschsprung ville ha; Edelfelt är ovan med akvarellmålning och det blir en förfärlig smörja.
Köpenhamn d. 1 Juli 1879 1 juli 1879
Följande dag är de bjudna på middag hos Hirschsprung; i övermorgon har Pietro Krohn bjudit in folk; får se om Krohn får dem att stanna längre; Edelfelt skyller på Leuhusens, Stockholm och Finland men Krohn vill inte lyssna på sådant.
Köpenhamn d 4 Juli 1879 4 juli 1879
På onsdag eftermiddag åkte de till Hirschsprungs, som köpt ett baroni inåt Själland vid fursjön som Kristian Winter besjungit; det liknade de större herrgårdarna i Finland och landskapet kunde ha varit svensk-finskt om man bytt ut bokarna med granar; Hirschsprungs är bildade, hyggliga och vänliga, "så judar de äro"; bland deras många barn finns ett par pojkar som är särdeles vackra och käcka; en violinist Svendsen var också bjuden och denne spelade för dem till sent in på natten; kl. 3 på morgonen rullade deras vagn in på Amaliegade.