Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Vilhelm Bissen

Rom d. 17 Maj 1876 (onsdag) 17 maj 1876
Walter Runeberg har tänkt skicka sin fru och pojke till Schweiz med Vilhelm Bissens familj i slutet av maj; Edelfelt kan inte vara med på gillet som ordnas för Runebergs innan avresen.
Rom, fredag d. 26 maj 1876. 26 maj 1876
Den danske konstnären Anton Thiele har anklagat Pietro Krohn för att sprida tyfus bland skandinaverna i Rom; Thiele hade varit med en gång då Krohn kommit från Edelfelt på hospitalet [sjukhuset] till Bissens, som bad honom stiga in.
Rom, söndag d. 28 maj 1876. 28 maj 1876
Föregående dag hade Edelfelt och Pietro Krohn åkt till Runebergs, där man firade sonen Nino (Giovanni) Runebergs 2-årskalas; de bjöds på choklad och uppmanades att i dag, söndag, komma med på ett knytparti [knytkalas] ute på campagnan: Runebergs bjuder på mat och vin fås från någon osteria; med på utflykten kommer även assessor Robert Emil Hisinger med fru från Finland, fröken Marie Elise Wiesener, doktor Holm, fröknarna Winquist och Bissens.
(Kl. 6 på eftermiddagen) Edelfelt har återvänt till Mons Capitoluus; utfärden var mycket rolig; han åkte vagn med assessor Robert Emil Hisinger till Porta Salaria; i lövsalen på gården i en osteria dukade fru Lina Runeberg med hjälp av hennes och Bissens piga upp en fin taffel; lantvinet från osterian smakade förträffligt; förutom de tidigare nämnda var även Kristian Zartmann och "gubben" Niels Ravnkilde där; Alexandra Edelfelt hade träffat Ravnkilde redan på sin resa före Edelfelt var född; Pietro Krohn föreslog en skål för Runebergs; hela sällskapet drack en skål för Edelfelt och fru Bissen tackade för att han blivit frisk igen; Edelfelt tackade Krohn för sitt tillfrisknande; Walter Runeberg läste upp ett "versifierat" avsked till vännerna i Rom; fröknarna Winquist är "äkta svenska äldre mamseller" av den städade och vänliga sorten, den yngre har i ett skede varit "målarinna" men konsten ansträngde hennes nerver för mycket.
Frascati d. 8 Juni 1876. 8 juni 1876
Edelfelt och Pietro Krohn åt kvällsvard med Runebergs och Bissens på en trattoria; Krohn sov över hos Edelfelt; Krohn tror han blir färdig med tavlan följande vecka, vilket Edelfelt inte vågar tro på: fru Lina Runeberg anser att han borde resa norrut och vänta på Krohn där; luften är bättre här än i Rom, även om hettan är svår, så Edelfelt stannar ännu en vecka.
Frascati, tisdag d. 13 Juni 1876. 13 juni 1876
Pietro Krohn tror att han blir färdig senast på fredag och att de kan åka efter det; föregående kväll bjöd Edelfelt Krohn, Bissens, Runebergs och Edvard Petersen på middag på en trattoria.
I dag skall Edelfelt äta med Bissens; de tre senaste dagarna har han gjort exkursioner med dem uppåt bergen bland villorna och överfallits av hällregn, som gjort luften frisk och sval; föregående dag var de till Villa Mandragoni, ett palats som påminner om en kungaborg; möjligen sänder Edelfelt några fotografier från Frascati.
Cöln, fredag d. 19 okt. 77 19 oktober 1877
I Köpenhamn hade Edelfelt tappat Ole Haslunds och andras adresser som Pietro Krohn gett honom; i en adresskalender sökte han upp Bissens adress och åkte dit; till sin förvåning fann han Runebergs där, som sedan reste med samma tåg; de har bara träffats på stationerna, då Runebergs önskade att Edelfelt inte skulle vara vittne till deras barnskötsel; Runebergs reser med fru Runebergs syster, en äldre fröken Elfving, samt en finsk piga.
Paris d. 26 Januari 1879. 26 januari 1879
Bissens var där, men inte deras vackra dotter.
Edelfelt får inte reda på om Pietro Krohn fortsatt intrigen med ”la belle inconnu” [den okända skönheten] innan han träffar honom; Krohn var den enda av kommissionen som var kvar ända till slutet; för högtidliga tillfällen hade han gjort sig en uniform (han är dansk löjtnant) och skall ha sett schangtil [stilig] ut; fru Ingeborg Thaulow, Bissens och Runebergs sade att Krohn förargat sig över att Edelfelt inte kom, varför stannade han då inte åtta dagar längre?
Paris d. 1 februari 1879. 1 februari 1879
Från Madame Jacquinots gick Edelfelt till Runebergs, dit också Gunnar Berndtson och Gustaf Sucksdorff var bjuden; Walter Runeberg hade satt ut fröken Hanna Bissen som lockbete för att Edelfelt skulle komma; förutom Bissens var där Bertha Levin, en finsk målarinna Ada Thelén och fröken Eva Perander, som Edelfelt antog var Tatuses syster.
Paris Måndag d. 10 Febr. 1879 10 februari 1879
Runebergs och Bissens hade enträget bett Edelfelt komma på skandinaviska klubben hos Wilhelm Peters; de skulle på italienskt vis ha knytkalas; Gunnar Berndtson, Hugo Schultén och Edelfelt kom överens om att äta en ordentlig middag ”som annat hederligt folk” innan de gick dit, vilket ledde till att de kom då de andra steg upp från de improviserade borden; det såg snaskigt ut med korvbitar, avgnagade gåsben, brödbitar, italienska sardiner, cigarraska på bordet och kullstjälpta glas, men alla menade att anrättningarna varit förträffliga; herrarna hade tagit för sig av dryckjommen, John Börjeson blev påstruken; den svenske målaren Hjalmar Sandberg imiterade Pariser och Stockholmstyper, i övrigt musik och sång, behagliga fruntimmer (danskor), samt en angenäm stämning; Kalle Wetterhoff hade strängat sin lyra, Frits Thaulow höll tal för damerna och norrmannen Mathias Skeibrok blåste i en norsk lur.
Kjobenhavn 14 juni (onsdag) 1893 14 juni 1893
I afton skall jag träffa Björnson Björn, hans son och fröken Oselio hos Bissens. – Det är nu 7 eller 8 år sedan jag såg Björnson sist.
Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
I går var jag hos Bissens der hela familjen Björnson var Gamle Björnson frågade så mycket efter Mamma och systrarna och min Kone, frun likaså. Björnson tog mig rigtigt afsides för att "tale om gamle tider" om den aftonen i ateliern och så slutade han med "Ja, det är en begavet och nydelig Moer Du har, du, – jag glemmer henne icke. – Han fann mig densamme som förr – "kun solidere" till själen, icke till kroppen. Han talade mycket och ofta, och lyckligtvis ej alltför mycket om politik. Det var roligt att höra honom igen så der i tagena.