Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk markisinna, g.m. generalen, markis Gaston de Galliffet

d. 28 Mars 1879. 28 mars 1879
Reuterskiölds lever i den stora världen; det var roligt att höra om baler och mottagningar, duchesser och marquiser; därtill fick de höra om form- och etikettfel begågna av Madame Coralie Grévy och om de mera taktfulla Madame Florence Gallifet och Madame Mélanie Pourtalès; Reuterskiölds är för mycket hov- och etikettmänniskor för att inte hacka lite på republiken.
d. 9 juni 9 juli 1879
Hos Reuterskiölds var excellensen Georg Sibbern, danske legationssekreteraren greve Knud af Knudsborg, greve Hans Wachtmeister, attaché överste Ferdinand Staaff, norske attachén Mohr med fru, Gustaf Cederström och Edelfelt; Lennart Reuterskiöld var ekivok som alltid och lilla fru Louise Reuterskiöld gjorde les honneurs; hon försökte med sitt svenska bondtycke spela grande dame [världsvan dam] à la Gallifet och Madame de Pourtalès och det tog sig inte illa ut; fru Reuterskiöld var klädd i vitgul crèmefärg som nu används, vita spetsar och skor, bas à jour [strumpor som syntes]; Madame Mohr såg bra ut, men var inte van att röra sig, dessutom tycker Edelfelt att norskan låter så plebejisk [folklig]; renast svenska talade "gubben" Sibbern.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
De äro glada menniskor som det är mycket lätt att vara med. Hon talar visst litet för mycket om la duchesse de la Rochefoucauld, la marquise de Gallifet, la duchesse d'Uzès m.fl. af sina vänner, men det är ju naturligt. Hon tycktes ej ha funnit Stockholms danslifvet särdeles tilltalande, ehuru hon medgaf att hon aldrig sett så vackra och ståtliga karlar som bland de svenska officerarne. Detta är sannt.
d. 23 maj 84 23 maj 1884
Reuterskiölds tycka att det är ett brott af mig att resa bort till den 30de. Bland "damespatronesses" kommer der att vara 5 hertiginnor, 2 prinsessor, 4 markisinnor och på grefvinnorna är intet tal. Bl. Mesdames Metternich, Pourtales, Gallifet Rochefoucauld. – De hade tänkt be mig att komma och hjelpa till vid anordningarne, upphängning af taflor o.d. Men Krøyer? och Londonresan? Nej jag tror ändå jag får, ty annars blir det aldrig något af. Om söndag ha vi tänkt resa.
Paris d. 12 Juni 1885 sent på aftonen. 12 juni 1885
Markisinnan de Chambure använde hälften av sina räntor till att uppfostra fattiga flickor i Clichy; Edelfelt menar: detta är stiligare än markisinnan Gallifets och prinsessan av Sagans mondäna livsföring.
Madame de la Ferronay, Madame de Sagan, Madame de Gallifet vill ha sina baler omskrivna i tidningarna Figaro och Gaulois och tjusar den ynkligaste journalist för att uppnå detta syfte; de inleder sina baler med den judiska Arthur Meyer eftersom han kan befalla över Gaulois.
Nizza den 9 mars 86 9 mars 1886
Beskriver "bataille des fleurs" med Europas aristokrater och plutokrater: prinsen av Wales, Leuchtenberg, Jurij Leuchtenberg, Madame Gallifet; vackra kläder, blommor, vagnar.
Paris d. 27 mars 1887. 27 mars 1887
Festen var elegant och vacker som alltid på ryska ambassaden; trappan var full av pudrade betjenter, härolder, löpare, schweizare i galakostym, Edelfelt kände många och var livad hela kvällen; han umgicks med Madame Marschall, greve Lewenhaupt, friherre Fredericks och Madame Adelswärd; hertigen de Maulny med fru, hertigen och hertiginnan de la Rochefoucauld, fursten och furstinnan Radzivill, markisinnan de Gallifet m. fl. var på plats och Edelfelt kunde betrakta dem på nära håll; på festen var också "kineser, turkar, persiska shahens kusin"; friherrinnan Adelswärd gjorde Edelfelt uppmärksam på en "utgammal furstinna Galitzin" som var en verklig uppenbarelse från kejsarinnan Katarina den storas tid; är det inte sant att man måste se detta för att tro det, viskade friherrinnan Adelswärd; stämningen var glad; på plats var också Madame Munkacsy som neg och sade dumma komplimanger och Falkenberg som kanske hade drabbats av otrevliga bölder; Madame Magnin med dotter försökte monopolisera Edelfelts sällskap och ambassadörens fru Madame Fredericks höll en moralpredikan för att Edelfelt enligt henne hade övergivit ryssarna för ”votre prince, qui n’est pas le vôtre”, er prins [prins Eugen] som ändå inte är er, och ambassadssekreteraren Giers, ministerns son, flög nästan i armarna på Edelfelt då de möttes; La Baronne Decazes-Stackelberg läxade vänskapligt upp Edelfelt för att han inte genast kände igen henne; Edelfelt hade verkligen inte känt igen henne, hon bar en mycket urringad klänning och "gudlöst mycket diamanter".
Paris 14 [18?] juni 90. 14 juni 1890
I förrgår komedi på Cerclen; Ellan ville inte gå i sammetsklänning, men vill inte heller beställa en ny klänning, därför gick Edelfelt ensam, men kom snart hem igen eftersom pjäsen var tråkig: det var ett ungdomsarbete på vers av Meilhac och ännu tråkigare spelat av amatörer; tänkt på Alexandra Edelfelts "faiblesse" för titlar före stycket då hovmästaren i pudrad peruk och livré prsenterade de närvarande damerna: prinsessan de Broglie, prinsessan av Sagan, hertiginnan av Luynes, markisinnan de Gallifet och damerna gjorde sin entré; de fina namnen gjorde inte damerna vackrare, men de var ändå stiligare än herrarna som till största delen var gamla och krokiga.