Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk politiker, publicist

Källor

Paris d. 18 maj 1877. 18 maj 1877
Det var en stor politisk händelse då Patrice de Mac Mahon, under inflytande av sin fru och prästerna, föregående dag tvingade ministrarna Jules Simon och Louis Martel att avgå; som ersättare talas det om Oscar Bardi de Fourtou (en av Albert de Broglies vänner); den som uppträtt gentilast [värdigast] är Léon Gambetta, som acclamerats [bejublats] av folket på boulevarden de två senaste dagarna; de klerikala är galna nu; Alexandra Edelfelt har kanske läst om biskopen av Nevers som vill dra Frankrike i krig med Italien för att rädda påven; i allmänhet har pressen varit sansad; le Radical hade en lustig artikel; Henri Rocheforts "Lanterne", som på nytt utkommer, var lugn.
d. 29 Februari 1880. 29 februari 1880
Edelfelt har varma sympatier för Émile Blavet, som är 40 år och har i 20 år varit journalist i Paris; Blavet är intim med Henri Rochefor och känner alla; han har debuterat som teaterförfattare och novellist, men ändå inte blivit rik som Edmond About och Hippolyte de Villemessant; han utgav Figaro du siège [Figaro under belägringen]; mot honom riktades Kommunens första dödsdom, undertecknad av hans gamla skolkamrat, kommunens polisminister, Raoul Rigaut; Blavet lyckades fly till Bryssel; nu skriver Blavet i Evènement under signaturen le Sphinx.
Paris d 4 juni 1880. 4 juni 1880
Vid sidan av medaljerna är det stora samtalsämnet den Rochefort-Koechlinska duellen; Georges Koechlin är kusin till Alfred Koechlin och bror till Madame Hélène Andrieux; Alexandra Edelfelt kommer säkert att läsa om saken i tidningarna; duellen var till utseendet helt personlig, men är alltigenom politisk; Henri Rochefort är ett nöt och har förtjänat sitt värjestygn i bröstet; han har beskyllt Koechlin för lönnmord bara för att denne är svåger till polisprefekten.
Paris d. 11 Juni 1880 11 juni 1880
Edelfelt är förgargad över formuleringen i Helsingfors Dagblads notis om hans medalj; det stod "Det är första gången denna utmärkelse vederfares den unge artisten", då det överhuvudtaget är första gången en finne får medalj och omtalas som konstnär i Paris; Henri Rochfort, det nötet som ändå är kvick började en artikel om centervänster: "On DEVIENT assasiné, on NAÎT centre gauche" [Man BLIR mördad, man FÖDS centervänster]; Edelfelt anser att man också föds till Dagbladet; se bara på Rafael Hertzberg och Karl Viktor Bremer och säg om en "huld natur ej utkorat dem till deras ädla värf?".
Paris d. 9 december 85 9 december 1885
Artikel av Rochefort om Pasteur och en liten flicka som vaccinerades för sent, och som dött.
Rochefort är en "skandalskrifvare", men ändå vald till deputerad för Paris; ingenstans finns "sådana rackare" som i tidningsvärlden och i den politiska världen i Paris.
Paris 18 dec. 85 18 december 1885
Den yttersta vänstern och den yttersta högern har slagit sig ihop; det är sorgligt att se Rochefort och Clemecau "kappas med" [tävla med] biskop Freppel och hertigen av la Rochefoucauld i att gå åt Ferry och centre gauche [politisk positionering i parlamentet, centrum-vänster].
Paris, Kristihimmelsfärdsdag. 86. 3 juni 3 juni 1886
"Granna ord" om Edelfelt i tidningen l’Intransigeant; samtidigt som [tidningsägaren] Rochefort spyr galla över Pasteur; kan Alexandra Edelfelt ge artikeln åt [redaktören] Axel Berndtson; B.O. Schauman har fått tillräckligt för tidningen Finland.
Paris 20 april 88 20 april 1888
Mannerheim tycks inte längre behagas av sin avgud markisen-rackaren Rochefort, som är Boulangers "slav".
Paris torsdag 9 maj 1895 9 maj 1895
Jag har börjat mina 2 barnporträtt i pastell. Den ena en 6 års englalik blond gosse, son till Dr Chantemesse, den andra en 5 års liflig, mörk, söt icke vacker men otroligt sympathisk unge, son till Comte de Rochefort.*) (*) icke slägt med Henri Rochefort, marquis de Rochefort Luçay.) Han, frun och båda Pasteurs, Jean Baptiste, voro här i dag. De äro, föräldrarna provinsadel, från Orléans, mycket hyggliga och enkla menniskor – de ha 4 söner, några fullvuxna, den här lille, som heter Noël, är den yngste. Han blir svår men intressant att måla. En sådan liten dugtig en! hans ben äro muskulösa och tjocka. Han heter Noël emedan han, som hans mor äro födda på julaftonen.
Paris 4 juni (tisdag) 1895 4 juni 1895
Jag kom mig icke till den pasteurska resan. 1° regnade det pingstmorgonen – 2° ansåg jag att 10 timmars resa i jernväg på 36 timmars lof var väl mycket. 3° hade Chambure bjudit mig på le Steeple chase d'Auteuil i hans landau och i tribunen. I stället för landtlifvets lugn var det således det mest raffinerade chic-lif på pingstdagen. På courserna träffade jag med Chambures alla verldens målade käringar som jag underhöll mig med, fint och spirituelt: Mme de Lurcy, Mme de la Vallée Mme Albert Lefêvre, bekanta från Cannes och Carmbures väninnor. Det hela var mycket vackert att se. De vackraste gladaste färger och så en doft af skog och gräs som allt verldens smink och opoponax och patepouli ej kunde döda. Sjelfva steeplechasen tyckte jag var idiotisk som alltid ett evigt väntande och gradhållande för att sedan ett ögonblick få se dem rusa förbi Den engelska favoriten bröt nacken af sig rakt framför mina ögon. – Den hoppade så nätt öfver ett hinder föll och kom på nacken – dog ögonblickligen, korjades och så var det lika roligt igen – utom för egaren som betalat jag vet ej hur många tusen för denna häst. Och så alla dessa bookmakers och jockeyer och spelare! Hvilken samling af intelligenta anleten! och dessa fransmän, som af franska kypare i buffetten bestälde "un claret ens" Lika mycket engelska som franska hördes och franskan var också fullblandad med engelska ord. Och judar sedan också mycket sportande och Rochefort, denna det stackars folkets vän: alltid med der det är fråga om lyx och chic, och Clemenceau, den andra proletärernas vän om de ej ha det bra, de fattiga, med så hängifna vänner då är det deras egen skull. – Damerna voro de roligaste att se på, på långt håll – ty så der på örfilshåll ramlade många illusioner – Men vackra färger hade de på sig och det hela var verkligen grannt att skåda. Vi hade kommit i Chambures landau och den hade ställt sig i filen bakom de tusentals vagnarne: i litet mera än 1 och en half timme fingo vi vänta på den. –
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
Den grannaste kritiken har jag fått af Henri Rochefort i New York Herald, pariser editionen – Jag skickar den med i detta bref, med anhållan att den kommer in i Nya pressen. Fråga Gråsten eller Lille per telefon huru ni skall skicka den åt dem. Denna ampla kritik från ett håll som icke kan misstänkas för att vara "franco-russe eller kejserligt skall genast hoppas jag, bringa till tystnad allt Berndtsonskt prat. Vill Annie eller Berta öfversätta biten så är det så mycket bättre. Rochefort kan vara hvad han vill som politisk person – en fin konstkännare är han i alla fall. Jag säger ej detta naturligtvis för att han nu sagt vackert om mig
Paris, lördag 27 maj 1899. 27 maj 1899
Det ser ut som om revisionen skulle segra – när man NB läser de Dreyfusvänliga tidningarna, – men läser man de andra, ser man sådana figurer som Q. de Beaurepaire jubla segervisst öfver att den bestämdt ej går igenom. Roll som varit mycket lierad med Rochefort har fullständigt brutit med honom nu. – Om torsdag skall jag igen på middag till Menard-Dorians, jag tänker att jag der får höra ett och hvarje intressant de lefva ju midt inne i striden.
Måndag d. 12 juni 99 kl. 7 e.m. 12 juni 1899
Jag kan ej säga huru lugnt det kännes nu, då det ej blef någon revolution af. – Det hade ändå varit för galet. – Men royalisterna klandra republiken som behöfde 40 tusen man för att hålla en handfull royalister i schack – Så långt har Drumont, Rochefort kommit med sina smädelser, att folket tror d.v.s. Kyparn på Kafé Moka, min concierge, min Karlmodell Antonio och dylika, att Loubet fått gräsligt mycket pengar af panamisterna. Jag försöker naturligtvis att omvända dessa 3 – men hvad betyder det på 37 miljoner?