Tasso Alfthan sökte upp Edelfelt och var fånigare än vanligt, med ett underligt sammalsurium; han hade spenderat 300 rubel och blivit bestulen på 200 francs; i plånboken fanns också reseanteckningar och pappas och mammas porträtt; han måste ljuga ihop något för fadern, som har bekymmer med farbröderna; han ville låna pengar av Edelfelt; hellre än att ruttna med "åsnorna" i gardet vill han tjäna fosterlandet genom att bli rysk konsul i Amerika; han talar ryska och svenska, samt behjälpligt tyska och franska; i Petersburg vill de gärna ha finnar till konsuler; Tasso vill tjäna miljoner i Amerika, gifta sig med en bildskön och stormrik kreolska och köpa Edelfelts tavlor för 50 000 mark; han hälsade från Svanström.

Tasso Alfthan borde betala sin skuld till Edelfelt i stället för att skriva lögnaktiga rapporter till sin Mamma; Tasso lär ha rest till Havre.

Mamma talar om Bertha Frenckells förlofning – Jag har aldrig varit särdeles betagen i hennes utseende. Då fröken Furuhjeln tog Tasso så förundrar det mig ej att den andre brodren fick en söt flicka. Detta bevisar att ingenting på jorden är mera barockt än den manliga fåfängan. Dagligen ser men ju att de värsta åsnor och missfoster göra eröfringar.

Genéviève de Lurcy är en distingerad liten porslinsdocka med försiktiga rörelser och poser, som om hon var rädd att slå sönder sin ömtåliga glaslekamen, kropp; hon liknar Furuhjelmarna och "Tassos [Alfthans?] fru och den halta, en beau".