På natten väcktes Edelfelt av att man skrålade Marseljäsen då de amnestierade anlände; med undantag för honom, hotellvärden och några tidningskorrespondenter var alla "purs", rena anhängare, som Edelfelt kunde tänka sig i 1783 års kostym eller i nationalgardesuniform under Kommunen; mest sympatiska såg de som fått amnesti ut; de såg trötta ut och var dåligt klädda, som Edelfelt föreställde sig guldgrävare i Californien; några kvinnor som återkom från Nya Caledonien såg ut som skuggor; de väntande Citoyennerna [Medborgarinnorna] bar röda kokarder och röda buketter och gav Edelfelt inspiration till nya, annorlunda "citoyennes" än dem han hittills målat; Edelfelt såg en rörande scen då en kommunard, Collot, tidigare medlem av comité central [centralkommittén], möttes av sin gamla mor.