Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk operasångerska, hovsångerska 1840

Paris d. 26 26 maj 1880
Edelfelt var hos Viardots för första gången; han hade fått en invitation [inbjudan] av Paul Viardot, som han träffat; Madame Viardot-Garcia är ungdomlig; hon är den stora Pauline Garcia som Alfred Musset skrivit om; hon är tillsammans med Jenny Lind detta sekels stora sångerska; de bästa krafterna i Paris spelade och sjöng hela kvällen Richard Wagner och klassikerna; Madame Louise Héritte-Viardot är återkommen från Sverige och lovade återvända dit; "gubben" Louis Viardot är 82 år gammal, men var med hela kvällen; Ernest Renan var också där, han påminner om Lampén.
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
I går afton var vernissagemiddag på Svenska klubben. Det finska elementet var öfvervägande. Fröken Ackté var aftonens drottning. Hon sjöng oförlikneligt vackert och varmt, var strålande glad och vacker. Juhani Aho hade en storartad succès – alla dessa svenskor och norskor kände honom så bra och han var så skandinavisk till sinnes som trots någonsin. Bl.a. var der den beskedlige doktor fontell. Jag presiderade hela festen, satt på hedersplatsen och höll de traditionella talen. Mycket sång och musik och dans och skålar af Thaulow. Acku Berndtson m.fl. – Jag höll ett som jag tror lyckadt och improviseradt tal till den nordiska sången. Jag började med att berätta om att jag för två år sedan satt i samma loge som gummorna Artôt och Viardot, och då jag frågade dem hvilken de ansågo vara århundradets största sångerska, de med en mun, utan att hesitera, svarade: Jenny Lind. Juhani Aho blef mycket god vän med Thaulow, Erikson m.fl. Den unge utmärkte landskapsmålaren Albert (svensk) tog emot mig med ett: Salut, maître! som gjorde mig godt i själen. Ingenting är roligare för en halfgammal stut än att se ungdomen erkänna en. Ack om jag finge en sådan ålderdom som Puvis de Chavannes!