I går på aftonen voro vi, en amerikansk familj och jag uppe på Torre de Vela i Alhambra derifrån vi sågo på Granada som var illumineradt och ett grannt fyrverkeri som afbrändes. En sådan tafla får man ej se alla dagar. Jag ringde, som alla amerikanskorna i den stora klockan från mohrernas tid, derifrån Ferdinand och Isabella först förkunnade segern öfver de otrogna, och der korset först planterades. Att ringa i klockan anses vara särdeles lyckobringande, och den gamla väktaren sade att han af klangen kunde höra att jag inom året skulle gifta mig med en ”americana muy hermosa y muy rica” troligen för att vara artig mot mina följeslagerskor.