Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

svensk fru

Källor

Inga källor
Fragment 6 juni 1882
Mins Mamma Dahlberg, den der pianisten, det milda fåret? Han bor nu med en tysk kontorist, och han hade häromdagen bjudit "bror Albert" och "bror gunnar” och Emma Engdahl, och tante Tammelin och kreti och pleti på en musikalisk soirée, med program, förfriskningar o.d hemma i hans och tyskens "lilla hem". Hans tanter, ty han har förmågan att upptäcka tanter öfverallt, likasom magneten drar till sig jernet, äro ganska lyckade, några gamla svenskor omkr. 60 år med stora chignonger och guldringar på fingrarna. Fru Engdahl sjöng, tyskarne sjöngo och Dahlberg spelade "Choping" – Då fru Engdahl hade sjungit, högt deruppe bland fjä -hällen grå" steg Dahlberg, rörd fram, räckte henne en bukett, kysste hennes hand, och sade henne, några välvalda ord – Vi voro alla rörda, nästan till tårar.
Paris d. 9 dec. 1882 9 december 1882
Den der Dahlberg med sin "tant" Tammelin, en gammal halftokig svensk kärring, är så till den grad otillräkneligt enfaldig att man ej kan vara arg på honom. Nog är det en af de enfaldigaste figurer jag ännu tills dato träffat på. "Tanten” som älskar honom som en mor”, är också så fånigt dum, att man frågar sig om hon icke stordrifver med en när hon kommer fram med det ena och det andra. Hon talar franska, som hon ej alls kan, låts ha glömt svenskan – något förfärligt! Har blond peruk och är målad.