Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Bjørnstjerne Bjørnson

Julafton kl. 4 e.m. 24 december 1882
Hans fru förefaller ganska hygglig – de äro illa installerade tills vidare i garni, men nu skola de köpa möbler och bo här i två år.
Paris d 9 februari 83. 9 januari 1883
I förrgår afton voro han med fru och Jonas Lie med familj hos Thaulows på middag. Jag var den ende icke norrmannen.
Såväl hans som Lies fru äro tråkiga – Björnsons rättar honom, faller honom i talet med de grymmaste plattheter.
Unter uns tror jag att Björnsons kraft ej är mycket att komma med. Han är bestämdt en lättledd natur och hans kraft är mest ett öfvermått af lif och inbildning, än den stränga moraliska kraft som förståndet gifver. En gång skall jag bjuda båda två hit på frukost – men vore bra glad om jag kunde slippa fruarna. Jag märker att jag alls ej talt om mitt görande och låtande. Förlåt mig dessa reflexioner – de ta sig dumma ut på pappret. Hur gerna ville jag ej sitta, så som nu i afton, och tala i afton med Mamma, som pro primo är den intelligentaste qvinna jag träffat, och pro secundo den som jag hållit håller och kommer att hålla mest utaf.
Paris d. 13 februari 83. 13 februari 1883
I går var det en slags skandinavisk konsert med bal, pationerad af fru Björnson, en svensk fröken Stjernstedt och en halftokig danska. Der lär ha varit ytterst blandadt sällskap. Grefve Moltke och Reuterskiölds kammarjungfru, en massa säfliga nordiska damer och norska rabulister. Jag vet ej om jag är specielt aristokratiskt anlagd, men jag tycker dessa soiréer äro olidliga, derför att man för landsmanskapets skull tvingas att vara med folk som man aldrig skulle umgås med hemma. Jag var ej der, och har bara en gång i verlden varit på dylikt nöje.
Björnsons fru tycker jag ej om – hon talar med i allting, säger dumheter och påtar sig alla sin mans åsigter i religion politik o.d. En qvinna som fanfaronnerar med atheism efter att ha varit pietist för några år sedan, är något otäckt. "Une femme athée n'est qu'une bigote à rebours" säger någon fransk författare. Mera okunnig förefaller hon dessutom, men bär spår af stor skönhet, ehuru nu förtorkad, skrultig och "ödoger". Jag tror hon har varit aktris eller något sådant.
Paris d. 23 febr 83. 23 februari 1883
Jag har haft tråk med skandinaverne – Björnson, en herr Fich, danska konsulatet o.a. skola ställa till en bal för att få in pengar till Holbergmonumentet i Bergen. De hade valt mig i komitén, men jag afslog tvärt, under förevändning att jag ej hade tid att befatta mig med detta. Deraf prat. Fichs tycka att jag är bål, och Björnson kommer hit och säger att ingen annan än jag skall föra in hans fru på balen, han vill det. "Det kan Du göra för min skull" säger han, och jag har halft om halft lofvat. Nu är jag arg öfver detta aftvingade löfte – de komma att trycka mitt namn bland inbjudarnes och då får man med eller mot sin vilja lof att följa med, gå upp på balen, vara artig o.d. och nu har jag hvarken tid eller lust dertill.
Reuterskiölds komma ej med för att Björnsons stå i spetsen – deras politiska opinioner och Rs ställnig tillåta honom ej att umgås på minsta sätt med Bs.
Paris söndag d. 3 februari 84. 3 februari 1884
I går afton sammanträffade jag med Björnsons, Lies o.a i Runebergs atelier. De frågade alla efter Mamma och talte om den "dejlige aften" i ateliern i våras. Björnson precis sig lik – tyckte att der var sådan "Kraft" i mig, nu då jag kom hemifran o.s.v
d. 10 maj 84 10 maj 1884
I går afton var det venetiansk fest hos Herrskapet Kaufmann ute på l'Île de la grande Jatte. Det var årsdagen af hans stora kärleksförklaring i fjol – tänk då voro vi här, och då de sedermera voro församlade hos oss. Björnsons och Lies m.fl., då voro också K. och Domsch förlofvade. – Emellertid voro i går afton Lies, Nordau, Acku, Geijerstam och jag derute. Vädret var det herrligaste. Illuminationen lyckad, Kaufmann strålande, tassig med en blå hufva uppvikt à la Napoleon, blommor i knapphålet – salig, salig. Domsh i en röd lufva, röd schal och röda blommor. Hon såg ut som en socialdemokratisk revolution.
Paris, onsdag d 27 jan. 86 27 januari 1886
Bjørnson har varit på visit hos Edelfelt med barn och fru; Bjørnson har upptäckt Edelfelts specialitet: luft.
Fru Bjørnson har haft bronkit.
Torsdag d. 15 juni 15 juni 1893
I går var jag hos Bissens der hela familjen Björnson var Gamle Björnson frågade så mycket efter Mamma och systrarna och min Kone, frun likaså. Björnson tog mig rigtigt afsides för att "tale om gamle tider" om den aftonen i ateliern och så slutade han med "Ja, det är en begavet och nydelig Moer Du har, du, – jag glemmer henne icke. – Han fann mig densamme som förr – "kun solidere" till själen, icke till kroppen. Han talade mycket och ofta, och lyckligtvis ej alltför mycket om politik. Det var roligt att höra honom igen så der i tagena.
Paris 12 febr. 1901 12 februari 1901
I söndags var jag på frukost hos norske tandläkaren Heidé, som tyckes förtjena duktigt pengar, att döma af installationen vid Bd Haussmann. Det var för Björnsons, Langens, en norsk lärarinna fr Sievers och undertecknad – Björnson var rigtigt på sill briljantaste lynne nu då han slutat "Laboremus" "Nej, hvad jeg morer mig" och det var da den beste mad jeg har spist i mitt lif" och "den dejligste champagner" o.s.v. och så höll han ett tal om sitt nya stycke ett tal som räckte en halftimme, med stora gester så att den franske betjenten såg alldeles förskräckt ut. Men roligt är det alltid att höra honom, han är ändå en af de bäste talare i vår tid. Senare höll han ett tal också det långt, och det var till – mig. Ja, till Finland också, i anledning af mina fänrik ståls teckningar. "Der är ett träd i Indien, som skjuter högt till väders, men när det vuxit om de andra träden och grenarne bli tunga, böja sig dessa alltmera till jorden tills de nå den, och då slå de rot, fast och säkert, och trädet står som en äreport." – ja det var mycket vackert, och fru Langen gret, och fru Heide gret – . Och så talte han om Finlands kraft att föra hem sina söners tankar och så var det mycket vackert om ynglingen med barmen genomskjuten om Döbeln och den yngre generationen af kämpar – och Finland "detta namn som lyder som sang" – ja det är ej godt att dissikera ett sådant storartadt tal – jag satt också och bet mig i läppen. Och han sade att jag blifvit "sund och stark" och att jag skulle helsa mor och hustru och syskon och alla derhemma" och det lät icke som ett brefslut utan mycket pompöst så som han sade det. – Detta tal gick igenom hela registret af tonfall och känslor – det var alldeles glänsande och glödande framsagdt, och jag skall nog minnas det.
Långfredag 1901 5 april 1901
I går afton var jag på afskedsmiddag hos Björnsons – d.v.s. han tänkte resa, men var ganska skral i går och reser ej innan han blir bättre. Han säger det är influenza men jag tror det är någon slags hjernöfveransträngning, ty han har arbetet mycket allt sedan det lindriga slaganfallet i somras. Mycket mild och vänlig var han i går, steg upp från bordet och gick och lade sig. Hans dotter fru Langen reser med föräldrarna till Venedig nu – fru Björnson är näml. stendöf och det tröttar honom att skrika – Han, Bj. tog mig afsides före middagen och sade mig mycket vackra saker att han alltid tyckt om mig, men aldrig så som denna gång – "du voxer stadig" påstod han, både som menniska och konstnär. Der voro en massa menniskor på five o'clock och så blefve vi bjudna på middag: tandläkar Heide, Paul Clemenceau med fru, den Schweitziske tecknaren Steinlen med fru och jag. Middagen var mycket rolig men Bj. Bj. var som sagdt trött.