Har jag talt om att jag gjort bekantskap med den ungerske författaren Max Nordau? Han är läkare här i Paris. Ett lexikon att slå upp i den karlen – har reda på allt. Är påtagligen jude. Filosof, pessimist, men ganska glad sällskapsmenniska. talar alla språk ypperligt – franska som en Parisare. Ofta ha vi häftiga debatter, der hans stora lärdom naturligtvis går segrande ur striden. Han har en mani att alltid vilja systematisera, göra upp filosofiska sammanställningar och förklara allt ur vetenskaplig synpunkt. Han har skrifvit en ganska känd bok på tyska "Paris und die Pariser” samt håller nu på med något filosofiskt-medicinskt om alkoholismen och dess ärftlighet m.m.

Nyårsdagen hade vi fru Menter på frukost med Nordau. Det är märkvärdigt att alla stora qvinliga artister bli fria, emanciperade i sitt tal och sina fasoner. Fru Menter hon krusar då icke och nämner hvar sak vid sitt rätta namn.

Skandinaverna här moraliskt rysande öfver Kaufmanns Don Juans tilltag, allt mera sqvaller tills Björnson får höra det, skrifver ett bref till Kaufmann vari han säger honom de värsta sanningar – han hade "systematiskt förderfvat denne brave pige" – K. svarar intet tills han får höra att Björnson ville skrifva ett likadant bref till fröken Dons' far – (som ej lär ha vetat af detta). Då telegraferar K. att Björnson och alla de andra skandinaverna få nödiga upplysningar af Nordau. – "En bande" presentera sig dessa hos Nordau, och Nordau presenterar för dem – Kaufmanns och fröken Dons vigselattest – de hade i hemlighet skuttat öfver till London och låtit viga sig der. Jag är öfvertygad om att Kaufmann gjort mycket af detta bara för att vara vigtig och förarga skandinaverne. Hvarföre denna hemlighetsfullhet.

I går afton var det venetiansk fest hos Herrskapet Kaufmann ute på l'Île de la grande Jatte. Det var årsdagen af hans stora kärleksförklaring i fjol – tänk då voro vi här, och då de sedermera voro församlade hos oss. Björnsons och Lies m.fl., då voro också K. och Domsch förlofvade. – Emellertid voro i går afton Lies, Nordau, Acku, Geijerstam och jag derute. Vädret var det herrligaste. Illuminationen lyckad, Kaufmann strålande, tassig med en blå hufva uppvikt à la Napoleon, blommor i knapphålet – salig, salig. Domsh i en röd lufva, röd schal och röda blommor. Hon såg ut som en socialdemokratisk revolution.

Hanna Palme talade med den ena Rosenblad on kvinnans emancipation, Nordau, Spencer, Mill.

Funderar på att tillbringa nästa vinter någon annanstans än i Paris: det är för dyrt i Paris; kan aldrig måla för konstens skull, bara för att få det ekonomiska att gå ihop; träffade Nordau på en middag hos Kaufmanns och han menar att Venedig inte är så kallt; nackdelen med Finland är att familjen Edelfelt måste ha en "fullständig installation" eftersom Edelfelt är så känd; känner sig inte dragen till Alger: fick nog av algerierna vid världsutställningen och har sett "hundturkar" inom konsten.

På min födelsedag gick jag till doktorn och frågade hvad min pigsjuka egentligen var för något – (Nordau hade aftonen förut förklarat det vara influenza och han kom till det resultat att det var en "courbatture" med feber och dessutom en släng af min gastrite från i fjol. Han bad mig ta in antipyrin och åtskilligt annat samt hvila mig d. v. s. låta bli att måla, ty han trodde att det onda kommit af öfveransträngning. Jag skulle få gå ut ochdet är dock för väl, ty att ligga här i den här lilla kättan är icke något roligt. Emile har visserligen entraget bedt mig komma till ateliern och bo der, men då jag ännu ej fått pengar för att betala här på hotellet är jag så illa tvungen att stanna här.

Att vi i allra högsta grad har Europas sympathier är säkert. Det är en slags äretitel att vara finne nu – det har det för resten alltid varit! Mamma skulle ha hört hur ryssar, som t.ex furstinnan Eristoff talade om oss för fransmän – det var entusiasm och indignation, och samma tankegång som tolstojs, att Ryssland gjorde bättre i att följa och imitera Finland. Yves Goyot (f.d. ministern) Max Nordau, Pasteur allesamnan feu et flammes af indignation En klerikal författare Ponsonailhe likaså. Han har skrifvit en mycket vacker artikel (alldeles spontant) i en revy. för resten äro alla dreyfusarder för oss. Vallgren sade att Madame Menard Dorian ordentligt sörjer öfver Finland och dess öde. Hundratal menniskor kommo på de två vernissagerna och talade med mig om detta. t.o.m. alliancens vänner anse denna politik ytterst oklok och sörja deröfver.