Hela förmiddagen var jag hos Alexandre Dumas – med hvilken Pasca gjort mig bekant. Han visade sina hundratals taflor och teckningar och gaf mig en speciel rekommendation till Louvrens konservator i och för Rafael (den Miatleffska) Dumas lofvade bjuda mig dit någon afton – hans fru, en fröken Knorring, ville göra min bekantskap.
Madame Dumas presenterade mig för alla som sin landsman – nous sommes tous les deux de Helsingfors. Hon sade sig ha talat svenska men ha glömt det nu, talte om andra Knorringar, senatorns m.fl. som hon emellertid aldrig har känt, då hon som helt liten redan kom till Ryssland.
Hon är gammal, ful och ograciös. Hvem liknar hon igen? ett bekant utseende. Blond, stor, knotig med stor mage, ovanligt fula händer, ser ut att vara öfver 50 år, talar mycket bra franska men har dock litet, helt litet rysk accent, och har ej varit i Ryssland sedan 1863.
Madame Dumas talte med mig om Volkoffs, Etters och Manzeys som hon kände genom Mme Pascas tal om dem. Madame Pasca har naturligtvis aldrig varit så fjesad som i Ryssland, och talar alltid om denna upphöjelsetid med största hänförelse.
Efter fotografen gjorde Edelfelt och Ellan visit hos Alexandre Dumas där de blev varmt emottagna; Ellan talade med Madame Dumas om Schuvaloffar, Kuriakinar, fru Karamzin och "andra moskovitiska bekantskaper från fyrtiotalet"; Jeannine Dumas var fräck som vanligt, hon var roligare än vanligt och behagade Ellan mycket; andra närvarande var comtesse de Torqueville, Madame Cahen d’Anvers, en ung dam som kallades Bella; Madame Dumas följde Ellan ända ner för trappan och bjöd till middag följande söndag.
Edelfelt sover själv som en stock; Ellan sover dåligt; hon ska börja röra sig mera ute när vädret nu har blivit bättre och hon har promenerat med Madame Dumas.
När Madame Dumas [och dottern Jeannine?] kom för att hälsa på Ellan ville Edelfelt inte bli upptäckt i sina målarkläder – röd skjorta, nedmålad rock och gammal hatt – så han följde [på gatan?] de promenerande damerna på avstånd; när han trots allt blev upptäckt "i fattigdomens paletå" rusade Edelfelt hem och klädde sig i sina finaste kläder.