Jag har haft tråk med skandinaverne – Björnson, en herr Fich, danska konsulatet o.a. skola ställa till en bal för att få in pengar till Holbergmonumentet i Bergen. De hade valt mig i komitén, men jag afslog tvärt, under förevändning att jag ej hade tid att befatta mig med detta. Deraf prat. Fichs tycka att jag är bål, och Björnson kommer hit och säger att ingen annan än jag skall föra in hans fru på balen, han vill det. "Det kan Du göra för min skull" säger han, och jag har halft om halft lofvat. Nu är jag arg öfver detta aftvingade löfte – de komma att trycka mitt namn bland inbjudarnes och då får man med eller mot sin vilja lof att följa med, gå upp på balen, vara artig o.d. och nu har jag hvarken tid eller lust dertill.
Jag skall naturligtvis lemna alla upptänkliga notiser och resan. Ni skulle väl hvila i Berlin. Jag har talt med den tråkige Fich som känner halfva Berlin och bedt honom anvisa mig ett hotell och en menniska som kunde ta hand om er.
I lördags var jag ett ögonblick hos herrskapet Fich som hade en soirée med dans. – Schangtilt skulle det vara. Grefve Knudt och grefve Reventlov från danska Ambassaden, ett kosmopolitiskt sällskap och två mycket vackra wienarinnor. der gjordes musik och dansades. Knudt af Knudsborg skrattade så innerligen åt Kaufmann och hans giftermål och tänkte på hur nöjd K. ändå måste ha käntt sig öfver att ha ansedd vara en sådan der demonisk förförare.
