Emile har visat sig mycket vänlig och tjenstvillig vis à vis Acku. Och hoppas sedan helgen är öfver kunna installera honom i Kaufmanns sängkammare. Vi vänta med otålighet ett bref från Gunnar der han ger oss anvisning på möblerna.
På trois quartiers försäkra de att sakerna d. 8 juni blifvit förda till mig, här försäkrar Emile att han aldrig fått något sådant pakett (skorna portföljen m.m) – Således måste man antaga att hejduken från Magasinet fört sakerna till orätt adressat.
Emile berättade historien på sitt sätt. "Les femmes, voyez vous, c'est la perdition de tout le monde – Qui aurait jamais dit ça de M. Kaufmann – un garçon si serieux – mais il fallait bien qu'il i passe comme les autres. – Jag bad Emile berätta utförligt och han började med "C'est comme qui dirait un mystère”
W. Frenckell, den fulländade knodden är här. Han bjöd mig en dag på middag och som jag genast ville svara på artigheten bad jag honom på frukost i ateliern. Emile hedrade sig och vår Tammerfors patron var mycket nöjd. Han beundrade min installation, och gick i sin förtjusning så långt att han tog min den der blå servisen, Mamma vet, för "gammalt ostindiskt" och frågade hvar jag hade fått den. Jag svarade vigtigt att man inte kommer öfver sådant alla dar, men att jag som så länge varit här – hade otaliga "occasions". Han har en ljusblå paletå med blanka knappar, gjord i Hamburg.
Jag får nu känna straffet för mina underlåtenhetsynder hvad brefskrifning beträffar – en, två, tre dagar har jag gått och snokat efter ett finskt postmärke och Mammas kända stil i Emiles låda.
Krohn skriver ingenting om juryn i Paris, bara att utställningen är större än 1878; han bor med Schou i Edelfelts ateljé, mår bra och kallar conciergen en ängel.
Ankomsten till Paris var stökig, då 5 tåg anlände samtidigt; inga bärare, oordning vid bagageutlämningen; lyckligtvis var Emile till mötes; utanför stationen stod 500-600 hästar och vagnar; familjen Edelfelts vagn var längst bort: det var inte roligt att bära Erik mellan vagnshjulen.
Emile gett brev från Kaufmann, som telegraferat till Namur om att det är omöjligt att bo i Madame Armands pension; Kaufmanns handstil är oläslig; Edelfelt bestämde sig för att föra familjen till Madame Armands pension i alla fall.
I den nya våningen bor en familj som inte har bråttom att flytta; Edelfelts ville skicka Emile till den nya våningen för att städa redan imorgon, men det blir först om lördag.
Edelfelt hade valt ut böcker åt Annie och Berta Edelfelt på Flammarions bokhandel samma dag som han blev sjuk; skulle komma tillbaka följande dag med adressen; har ingen att skicka efter böckerna: köksan är fortfarande sjuk och Maris franska inskränker sig till "nong"; Emile, som lovat komma en gång om dagen för att uträtta kommissioner, har också varit sjuk.
Höll middag i lördags för Vallery Radots, Chambure och Portalis; middagen varit planerad hela vintern; Sparre inbjuden till en ledig plats vid bordet; Edelfelt måste visa artighet som tack för de många bjudningar han tagit emot under så många år; finsmakaren Portalis bad att få spara matsedeln; en sten föll från Edelfelts hjärta då middagen var lyckad; Pauline kunde laga bara en del av maten, resten kom från patissier Rousseau; Emile passade upp, men fick champagneflaskor att explodera; Ellan dukat vackert och originellt med blommor.
Roligt var deremot att få Mammas bref och se att ni alla äro friska, – att se att alla mina studier från Cannes kommit rigtigt fram och att de ej äro dåliga, – att finna den englalika Emile som skött om mina saker och mina affärer som en krona, tänkt på allt, t.o.m. på att låta reparera gaslamporna. – för att bevisa hans englalikhet vill jag tala om hans stora sorg öfver "un accident bien triste, som han sade till min förskräckelse – Nå, hvad är det. – Jo, han kom stammande fram med att malen gått i min en gammal frack som jag ej haft på mig på 1 år! – Han var otröstlig öfver denna sorg, som jag verkligen bar ytterst manligt, så hade han skaffat tvål och satt fram linnekläder för at jag genast skulle få byta om, ställt om lilla Salongen till sängkammare med mattor, gardiner o.d. –
Bulla som skulle ta taflan framför elden har varit här 5 minuter förrän jag kom och – gått igen sedan han sett taflan. Han hade sagt till conciergen att den ej var färdig – och jag som ändtligen trodde det. Hvad vill han då ha – deraf några dagars pina ännu. Jag hade hoppas få pengar för att betala pensionen men det blir ej ännu denna vecka. Det är ett elände.
