Edelfelt gick sedan med Algot Lange på Odeon, där de såg Mauprat; alla spelade bra, förutom hjältinnan Edmée; Edelfelts favorit Gil Naza återgav skurken Jean le Tors på ett utmärkt sätt; Bernard de Mauprat spelades bra.
Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
Edelfelt vet inte var han kommer att fira julafton; han skulle vilja vara med skandinaverna i år; finnarna skulle ändå inte vara "au grand complet" [fulltaliga, alla på plats], eftersom både Runebergs och Langes skall fira aftonen inom sina familjer.
Det måste vara fru Ina Lange som har skrivit en narraktig korrespondens från Paris, med dumheter om teatrarna; hon lär skriva i Hufvudstadsbladet; hon är ett sjåp, och hennes Algot som älskar henne!
Fru Ina Langes korrespondenser behagar inte Edelfelt; hon är som människa och författarinna så vidrig som möjligt, likaså hennes hulde make Algot; sina åsikter om konst lär hon ha fått under en diskussion hos Runebergs, av vars resonemang hon inte begrep någonting.
Edelfelt gick till Thaulows, där också Pietro Krohn var; Thaulows är en mötesplats för svenskar och norrmän; där var Algot Lange med gemål, tre norska sångerskor och danska fröknar.
