Edelfelt har tänkt på Adele Ehrnrooth och Rose-Marie; ämnar bjuda dem till ateljén.

Förgyllaren och färghandlaren kommer inte: Edelfelt får åka omkring själv; till Pasteur och Petit, ska försöka hinna till Adele Ehrnrooth och Rose-Marie.

Middag för Adele Ehrnrooth, Rose-Marie och Jarl Hagelstam i förrgår; Edelfelt har bjudit på en bättre restaurang, men vet inte om gästerna uppfattade skillnaden.

Adèle Ehrnrooth har skrifvit två skämtsamma bref – det första utan adress (!) för att annonsera hennes och Rosemaries ankomst och lust att se mig med det snaraste. Jag förvånar mig öfver en sådan lifslust – Gumman har ju varit mycket sjuk hela vintern

Adéle E. och R. M. Boye har jag träffat. Eländig som jag ännu är kan jag ej vara dem till någonting nytta eller nöje –

Adèle Ehrnrooth och Rose Marie träffade jag sista aftonen i Paris, men ansåg mig ej böra uppskjuta min resa för att uppvakta dem. Adèle började, inför Sanmarks, gå åt Konni: "När man kommer med en liten kappsäck till ett hus, så skall man icke resa derifrån sedan man norpat åt sig hundratusental" o.s.v. Som jag just varit tillsammans med Konni som nog minsann är stukad, kunde jag ej låta bli att tala ett fridens och förlåtelsens ord. Jag sade det ej, men jag tänkte på Visen som åt mig sade, badande i tårar mellan Nickby och Kervo: Jo men jag tycker så förskräckligt om herr Zilliacus, jag kan ej lefva utan herr Zilliacus o.d. – Dessutom är ju Mariefors en god affär nu, det ha många finska affärsmän sagt, och Konnis idé var kanske ej så tokig. I hvilket fall som helst tycker jag det är galet af Adèle att inför Sanmarks börja stormskälla på Konni. Ehrnroothar och de Géerer i all ära men inte äro de bara ljus af ljus, hvitt i hvitt, skärt i skärt med englavingar på heller, hvarken Cassimir eller Ursin eller någon annan.