Edelfelt åt middag med Axel Gyldén och gick sedan med Philip Forstén och hans släkt till familjen Enjolras; flera hade uppträtt med "dessa eviga arior ur Mignon, Faust o.a.", däribland Anna Forsten.
På söndagen var Edelfelt tillsammans med Filip Forsten, två fröknar Forsten, fröken Gyldén och herr Axel Gyldén och hörde på Edmond de Pressensé; Edelfelt blev förvånad över att se fyra kumpaner från ateljén i kyrkan; han visste inte att Frédéric Christol, Eugène Burnand, Auguste de Beaumont och Paul Robert var protestanter; efter gudstjänsten talade han kort med fröken Gyldén om Alexandra Edelfelt innan han skildes från "fruntimren".
Edelfelt har sett Tomasso Salvini i Othello på Theatre Italien; han är Ernesto Rossis främsta medtävlare om främsta rummet bland Europas tragedien'er; Salvini gästar Paris och Edelfelt råkade komma till samma föreställning som den finska kolonin, där var Runebergs, Langes, Aspelins m.fl; han känner till huvudhandlingen i William Shakespares Othello men kunde inte ordentligt följa med i italienskan; Edelfelt har på scen inte sett något så förfärligt som då Othello rusar mot Jago, sedan han funnit Desdemona oskyldig; Salivini stod över alla i sitt spel; bra var också Jago och Emilia; däremot spelades Desdemona av en tjock och köttig italienska.
Edelfelt vet inte var han kommer att fira julafton; han skulle vilja vara med skandinaverna i år; finnarna skulle ändå inte vara "au grand complet" [fulltaliga, alla på plats], eftersom både Runebergs och Langes skall fira aftonen inom sina familjer.
Det måste vara fru Ina Lange som har skrivit en narraktig korrespondens från Paris, med dumheter om teatrarna; hon lär skriva i Hufvudstadsbladet; hon är ett sjåp, och hennes Algot som älskar henne!
Fru Ina Langes korrespondenser behagar inte Edelfelt; hon är som människa och författarinna så vidrig som möjligt, likaså hennes hulde make Algot; sina åsikter om konst lär hon ha fått under en diskussion hos Runebergs, av vars resonemang hon inte begrep någonting.
Edelfelt gick till Thaulows, där också Pietro Krohn var; Thaulows är en mötesplats för svenskar och norrmän; där var Algot Lange med gemål, tre norska sångerskor och danska fröknar.
Edelfelt har fått Ina Langes roman "Sämre folk" av W. Runberg; den är dålig; kvinnor skriver "svinaktigare" än män; om Ina Langes okunnighet; Edelfelt förstår inte hur hon fått så bra kritik i svenska tidningar.
Resan har varit mycket angenäm, lugnt, soligt och alls ej kallt. Leo och Celi, Saltzman och fru Ina Lange ha hållit oläsligt vid magt. Icke desto mindre är jag ännu alldeles under intrycket af det ohyggligt råa uppträdet i förrgår afton. Jag kan ej smälta den tanke att jag blifvit behandlad så – och får troligen aldrig någon slags upprättelse Helsa Ellan och pojken hjertligt. Jag skall försöka att få ihop pengar i Stockholm. Bara jag icke behöfde tänka på detta nedriga öfverfall – det plågar mig och hindrar mig att tänka på annat. –