Lustigt är det att se hur han skänker Björns nya kärlek, fröken Oselio sin välsignelse (fröken Oselio heter Aas på norska, jag känner henne sedan gammalt från Paris – stor talent ypperlig röst, simpel, påminner i detta som i annat om Kristina Nilsson). På samma sätt har B. Björnson med tvärsäkerhet förklarat att fröken Fich, den gamla galanta'n som han sedan gifte sig mig – Lindeberg tror jag hon hette, och nu Oselio var den "eneste rigtiga" Gifter och förlofvar Björn sig 10 gånger till, så är det skäl att antaga att sammefaderliga välsignelse står till buds. – Björn var värdig och förälskad på samma sätt jag sett honom förälskad med alla de andra högtidligt, offentligt.
