Herrskapet Bosin har rest; de var inte förtjusta över Paris teatrar; Tartufe spelades bättre i Stockholm; det enda pjässtycket som Axel Bosin tyckte om var "le Tabarin"; det var roligt att se Bosin krångla sig fram med sin svensk-franska på Café de la Regance; det vimlar av skandinaver på detta kafé.
På kvällen hade Edelfellt concours [tävling] för inträde till Ecole de la Rue de Médicine; Mille (Emil) Cedercreutz skulle med familjen på Théâtre Français för att se Tartuffe.
Jag har sett Coquelin 2 gånger – sist i Gringoire och Tartuffe. Gringoire gick ej i publiken här – pjesen är för fin och för välskrifven för dem. Han är mästerlig, Coquelin – isynnerhet i monologerna. Neiglick är der hvarje dag, och var dessutom hos C. en morgon på uppvaktning, få att få besked om Helsingforsresan. Denna blir ej af nu, men i nästa år lofvade han komma öfver Kjöbenhavn–Stockholm till oss.
