Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

g.m. Frits Thaulow

Tisdag 13 maj 1890 13 maj 1890
Befinner sig i "en qvarn", men hoppas att det lugnar sig imorgon då vernissagedagen är över; före det måste Edelfelt måla 4 akvareller för Figaro Illustré; ta emot Carnot på Champ de Mars, ha frukost för Thaulows; visa akvarellerna för Valadon från Goupil och gå till tandläkaren.
Paris 15 [med blyerts 16] maj 1890 16 maj 1890
Några dagar senare Thaulow och hans nya fru på "räipäläfrukost" på middagsresterna; Edelfelts kunde således bjuda på "gratis" frukost.
Vernissagefrukosten var "ytterst livad": Gounod höll tal, Carolus Duran höll tal och grät; Meissonier och hans fru ville sitta med Edelfelt och Ellan, men de hade redan tidigare talat med Thaulows och Harrison om att sitta tillsammans.
Paris torsdag 7 mars 95 7 mars 1895
I går på middagen, der alla dessa målares fruar voro med – hade fru Z. några så herrliga sidoblickar på fru Thaulow som i sin huldre-aktiga-Christiania-bohême-frihet tog sig kostlig ut bredvid en ytterst soignerad, reserverad liten belgisk fru. – En belgier Scribe, drack för den skandinaviska konsten så väl representerad af Zorn, Thaulow och mig i detta sällskap.
Paris lördag 24 april 1897. 24 april 1897
Frukost åt jag med Thaulows, en amerikanare Vail (fransk amerikanare) och hans fru, ett par fransmän, Thaulows vänner Duhem och Le Sidaner (norska vurmar, ibseniter och vänner till Maeterlinck). Jag hade bjudit Juhani Aho, fröken Lagerborg, fröken Kurtén, Konni med fru, Chambure, Vallery Radots m.fl.
Thaulows bjuda mig ifrigt till Dieppe om en vecka. De bo der sedan flere år. Upphör blåsten så far jag. De hota mig med alltför mycket velocipedridt bara – och jag har ingen lust att bryta halsen af mig i de normandiska backarne.
Paris 7 juni 1900 7 juni 1900
Kicki har varit mycket snäll och lifvad under Ellans frånvaro. En dag togs han kl. 9 af lilla Thaulow och var med familjen (en massa) på utställningen till kl. 6 e.m. De hade farit rundt i la grande roue, ätit korf i Schweitzerbyn, sett allt möjligt märkvärdigt och Kicki var otroligt lifvad och stolt att ha uppfört sig som en stor pojke hela dagen. – I går hade han på afton bjudit Missi och Marguerite på combat naval – Bertha vet hvad det är – och sedan rutschat med dem på "le Caucase" också nära ateliern. I dag, då Ellan sof var han med Missi på utställningen och gjorde dessutom uppköp på Rue de Rivoli i le Paradis des Enfants.
Paris Annandag Påsk 1901 8 april 1901
Midt under det jag målade för Moltke i lördags kl. 10 f.m. fick jag ett bref från fru Thaulow som bad mig komma på afskedsfrukost för Björnson och med Drachmann. – Jag åt just ingenting – men Mamma skulle ha njutit af de 3 tal jag fick 1 af Björnson, 2 af Holger Drachmann. Björnson höll ett tal till "Nordens aand" och tre så olika representanter som undertecknad (han började med mig) – Drachmann och Fritz Thaulow. Han talte om Finland och "tragiken" som jag fått in i fänr. Stål, den största, den ädlaste tragik, ditt lands tragik" denna tragik som kompletterat mig och gjort mig djupare och bättre, sade han – Så Dachmann, lyrikern, rusets skald, ungdomen, hafvets – allt mycket vackert sagdt som endast Bj. Bj kan det och sist Värden Thaulow naturen, idyllen, bäcken som obekymrat om menniskornas öde och olyckor flyter fram under träden, och bara rinner och rinner och rinner – Vi gapskrattade, men Fr. Thaulow "riait Jaune" – Så höll Bj. ett tal om Paris och Dreyfussaken och rättvisan också så att man kunde sitta och gräma sig öfver att det ej Skrefs upp – och Så höll Dachmann att tal till mig – huru han känt mig för 23 år sedan, och då bara tänkt: hvis jeg nu var et pigebörn vilde jeg slaa damerna om den Fyr – och det var hans intryck under många år. Men nu såg han mig med streck och kors i pannan som lifvet ristat, som Finlands öde tecknat och så talade han om min tafla, Rosqvist i träsket som han sett i Filadelfia, "det bedste Billede der" som utstrålade hela Nordens poesi, och derför ville han dricka med mig som "man och digter" och ville trycka min hand för hvad jag gjort, utan att tänka på om han skulle vara "et Pigebörn" nej nu ville Holger Drachmann dricka med Albert Edelfelt. – Och så ännu ett tal till Finland som var ord och inga visor. "Det är hårdt att vänta, men man väntar aldrig för länge på seger, ty många tecken tyder på att Er sak skall segra.