Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

fransk skulptör, Edelfelts hyresvärdinna i Paris, g.m. 1) François Augustin Allélit, 2) Léon Bertaux

Källor

Midsommardagen 1880 1 juni 1880
Huset ägs av Madame Bertaud, en charmant skulptris med en konstskola för damer; hon har för tre år sedan fått medalj; Beer presenterade Edelfelt för henne.
Måndag d 10 okt 1880 10 oktober 1880
Edelfelt är ursinnig över att han ännu inte kommit i ordning; han har haft otur med målare som inte dyker upp eller är dödfulla; proprietairen [ägarinnan] Madame Bertaud tar livligt del i Edelfelts olycka och tog med honom till en plankstrykare, som lovade att komma klockan 1; innan termen den 15 oktober fejas och målas hela Paris och arbetarna förtjänar pengar och super otroligt; det är slut med Edelfelts courage [mod] om det inte blir gjort i dag, eller också får han lov att nöja sig med den chokladfärgade döda ton som nu finns.
Paris d. 7 april 1882 7 april 1882
Då jag kom stod Mme Bertaux, proprietaire och stor skulptris på trottoiren, och smickrade mig, alla ha längtat efter mig sade hon, alla ha väntat med otålighet. Stor omfamning med Dagnan och Courtois. – De äro ändå bra hyggliga. Dagnan är en fin natur – och klok. Det är ett godt hufvud på karlen. Hvad det är roligt att återse dem. D. har varit i Italien hela vintern. Han har haft en liten son, som dog efter 10 dagar. Detta hade mycket tagit på hans unga fru (ännu ej 20 år) och det har varit för att förströ sig som han nu legat i Neapel och på Sicilien. Jag har naturligtvis fått berätta, berätta i evighet. ”Ce n’est pas moi qui voudrais être empereur” var Dagnans slutrefräng.
Paris d. 12 april 82 12 april 1882
Vädret är litet kallare i dag, men dock vackert, utanför i Madame Bertaux's trädgård blomma fruktträden och då jag om morgonen öppnar fönstret kommer det en den herrligaste vårdoft in i mitt sofrum.
Fredag d 15 april 82 15 april 1882
Madame Bertaux har nu så plågat conciergens att de flytta – oss till stor förargelse, ty visserligen voro de enfaldiga, men tjenstvilliga och ärliga – Också bli det nu slut med att äta frukost hemma, ty osäkert är om den nya åtar sig detta besvär.
Hon tyckes vara ett rigtigt hår af hin, Mme Bertaux – hon brukar möta mig i vestibulen och då alltid ha något tjockt smicker till hands.
Paris Påskafton 86 24 april 1886
Edelfelt målar skisser till "I Luxembourgträdgården", har gjort en studie i Madame Bertaux trädgård.
Paris d. 23 maj 86 23 maj 1886
Madame Bertaux med make har avskedat conciergerna och anställt nya, vilket Edelfelt är missnöjd över; "kärringen" Bertraux har dessutom påstått att hon avskedar dem för att husets invånare har klagat, vilket är nedrigt.
2 dec. torsdag, Café de la Regence 2 december 1886
Edelfelt har försökt hitta ett hotell, men allt kostade för mycket; detta ledde till överläggning med Monsieur och Madame Bertaux samt consiergen, som föreslog att Edelfelt skulle flytta upp sängen på laven, där det inte drar.
Paris, fredag d. 24 februari 88 24 februari 1888
Tillsammans med Chambure på inauguration, invigning, des exposition des femmes peintres et sculpteurs [utställning av kvinnliga bildkonstnärers och skulptörers verk], inbjudna av Madame Bertaux; Chambure vandrade omkring med Ellan under armen och de skojade och skrattade åt de "platta och dumma taflorna", men Chambure försäkrade Edelfelt om att de inte skulle kompromettera Edelfelt inför hans hyresvärdinna [för ateljén] Madame Bertaux.
Paris 6 Maj 1891 6 maj 1891
En stor förändring här i huset är att Mme Bertaux låtit bygga fortsättning på huset inåt trädgården – igen atelierer mig generar det ej trädgården är derigenom så godt som förintad. Huset är redan färdigt – man bygger ju fort här och det är snart ett år sedan jag varit i Paris
Paris 4 mars 1895 4 mars 1895
Jag måste nu gå ned och helsa på Madame Bertaux – hon är icke mera president i qvinno artistföreningen – undanpetad af Madame Demon-Breton. Mme Bertaux' rôle är således utspelad – hon skulpterar ingenting mera sedan hon i grund misslyckades med Mme Carnots byst.