Janne Höckerts mor och syster, kaptenskan Fredrika Wahlbeck, tog emot dem; Edelfelt fick bläddra igenom Höckerts alla skisser och biblioteket; skisserna och karikatyrerna är mästerliga, bl.a. en teckning från Marstrand "La beauté de la ville" [stadens skönhet] med Laura Frenckell och beundrare, bl.a. greve Georg Rosen och Höckert själv; de fick se Höckerts grande medaille d’honneur av kejsar Napoleons instiftade hederslegion, samt alla skisser till den världsberömda tavla [Drottning Kristina och Monaldeschi] som öppnat vägen för Höckerts triumftåg på konstens bana; fru Wahlgren har som minne gett Edelfelt en litografi (gjord hos Lémercier i Paris) av Höckerts lappkapell.

Strax efter Edelfelts senaste brev till Alexandra Edelfelt från Barbizon, hade de gett sig av genom den vackra Fontainebleauskogen till Fontainebleau; de såg slottet från början till slut och Edelfelt tyckte att man då och då borde se någon av de mäktiga maktälskande personer som bott och rört sig där, Frans I, sköna Diane de Poitiers, Ninon de Lenclos, Henrik IV, Ludvig XIV; han såg rummet där Napoleon undertecknade sin abdikation, samt Marie Antoinettes sängkammarmöbel som flyttats dit från Trianon; Gian Rinaldo Monaldeschis rustning och värja finns uppställd på samma plats där han lönnmördades, bredvid finns en skylt som upplyser att markisen mördats på order av drottning Kristina av Sverige – ”vackra minne av Gustaf Adolfs dotter!”; alla regenters ståt är nu borta, ingen Marie di Medicis, Marie Antoinette eller Eugenie, inga präktiga jakter; de promenerade i den vackra parken och kastade bröd åt de världsberömda karparna (förfärliga bestar, som laxar); varje gång Edelfelt stöter på historiska minnen i Frankrike tänker han på Talis Qualis "Skyldra gevär för Frankrikes historia!"; på Frankrikes jord har alla mänsklighetens stora strider utkämpats, här blödde hugenotterna, här förklarades ett ädelt folk fritt för första gången genom de mänskliga rättigheterna, här föll Bourbonerna spira och Napoleon såg sitt världsvälde krossas.