På söndagskvällen träffades Edelfelt, Karel Scriba, Schultz, Heinrich Fischer och herr Lindroth på Café de Nord; det kändes gott i käkarna att få tala svenska igen; de två sönerna i ägarfamiljen Rousseau hamnade i slagsmål, till moderns och systrarnas förtvivlan; då den äldre sonen skulle ge sig på modern ingrep Lindroth med orden "Rör du, din skojare, ett hårstrå på mor dins hufvud, så får du med mig att göra" på svenska, vilket ledde till att fransmannen, "Galliens son", som stridit vid Champigny och Gravelotte för den franska äran, släppte påken han höll i handen; nu visst Edelfelt hur Sven Dufva såg ut då han stod på bron och stred.
Föregående kväll var Edelfelt hos Karels Scriba för att klä julgranen; i stället hade de mest läst Fänrik Ståls sägner; dikterna "Fänrik Stål" och "Sven Dufva" är dåligt översatta, men Johan Ludvig Runebergs "manliga, stora snille" väckte beundran; de Paul’ska översättningarna verkar vara mera lyckade.
Alexandra Edelfelt får inte tro att Farbror Erik Edelfelt är någon sjöbjörn med vaggande gång; han ser hygglig och fin ut och har pappa Carl Albert Edelfelts vackra vårdade händer; lilla Axeline bad hälsa till Anni och Butti (Berta) Edelfelt; Gustaf läste upp Sven Dufva och No 15 Stolt; Robert envisades med att berätta H.C. Andersens sagor; Albert och Anna var odygdiga och kördes snart till kojs.
Han leker med den lilla snälla flickan, men kan ej tala med henne – Han har läst för henne Sven Dufva på svenska jag tycker just huru mycket det roade denna lilla vackra unga från Martinique! Men i spela loto tillsammans – klippa pappersdockor tillsammans och hon spelar teater för honom (en dockteater) i timtal. Han har fortfarande sin Mlle Fanny 2 timmar om dagen – jag tycker hon läser för mycket med honom. Det är också ett öde att hon så litet kunnat gå ut med honom i detta hundväder.