Osäker koppling
Vacker är Anna Ehrnrooth, men har ett underligt sätt. Detta eviga fäktande med händerna, detta knypplande om kjolen eller muffen eller handske, förefaller så märkvärdigt. Bara blyghet, ovana och brist på korrektion. Och så dessa hemligheter och detta fnissande! Nog vore hon helt annan om hon varit i ett annat sällskap och haft andra kavaljerer än de der. På aftonen skulle de på middag till Haartmans.
Osäker koppling
Likaså vet Mamma om Casimirs sjudundrande middag hos Borel, för Mimmi o Anna, Hartmans och mig. – Det var en öfverdådig festmåltid, der stämningen var ganska lifvad, så när som på Anna som ej var en train. – Nog har der varit något spektakel mellan dessa tre, det är tydligt. Flickan var så förstämd hela tiden. Casimir är nog också kär i henne, det märker man – huruvida det är någon okuflig passion det vet jag ej, tror det knappast. Att det lilla missförhållandet mellan de tre haft sin grund i detta och ej i betjentens sjukdom, det tror jag också. Hvad fru Mamma tycker och tänker är svårt att säga. Det är tröttsamt med deras hemligheter började meningar och ” – nej, nej jag säger int ändå”. Jag är nervös förut och blir det ännu mera af sådant der.
Sista torsdags var det dans för finska societeten hos Haartmans. Jag var der en stund, men flydde osedd kl. 12. Det såg tråkigt ut. Streng och Ingman och Engman och Stepanoff och Belaijeff och Collan och Bruun – nej det var icke trefligt – Den der nya fru Standertskiöld f.d. Bremer såg jag för första gången – en rigtig schweitzisk piga, fånigt utstyrd och alldeles ovan, tycks det att vara bland bättre folk – talar en gemen franska men – det var nu gubbens och Unga Bremers smak.
Stackars Albert de la Chapelle har blifvit eftertelegraferad af fru v. Haartman, emedan Victor H. försvunnit från dårhuset och man fruktade att han tagit lifvet af sig. Denna farhåga befanns grundad ty han hittades i Rhenen dit han kastat sig. – Det var bra sorgligt och måtte vara hemskt för frun. Ingen hade kunnat tänka att Victor Haartman skulle sluta så romantiskt som i Rhenflodens böljor! Albert de le C. sade att han på hela resan dit bara hade utfunderat sjelfmordsplaner Om han var stormgalen och obotligt galen var det kanske det bästa.
