Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

dotter till Lennart och Lovisa (Louise) Reuterskiöld, g.m. Henry Peyron

Paris 20 april 88 20 april 1888
Fru Reuterskiöld kan inte leva utan le monde, trots att hon har ett barn.
Petersburg 10 (22) febr. 96 10 februari 1896
Frukost hos Rs först för att se på flickan och hennes kostymer. Hon "Ducky" har ingen yttre fägring – en blek, mager, grinig 8 års flicka – med apgrimaser, små pliriga ögon och en stor mun. – Lennart hade ondt i magen
Petersburg 19 februari 1896
Utom fru Runeberg (jag skall dit på middag i afton) skall jag göra en pastell af Reuterskölds lilla fula och lifliga flicka (8 år) – en fransk fabriksegare Mr Charlier har låtit fråga om jag vore villig att måla hans fru (en spetsig blondin) – får nu se.
Petersburg lördag morgon 22 februari 1896
skulle gerna vilja komma hem i slutet af nästa vecka – får se om det går – och först vid ett förnyadt besök här måla fru Runeberg och lilla Reuterskiöld
Petersburg, onsdag 22 april 96. 22 april 1896
Sedan svänger jag till den Reuterskiöldska flickan på tre dagar här i ateliern. – De komma med förtjusning hvart som helst – det är ju visst också sannt att de ha hästar och vagnar och betjenter i massa.
Petersburg fredag 1896 24 april 1896
I går passade jag på och gaf fru Runeberg lof, för att i dag, här i ateliern börja med lilla Reuterskiöld – De gingo just nu härifrån. En sådan triumf som denna första seance har jag ej haft på länge. Pappa Excellensen och Mamma Louise jublade och bad mig att ändtligen inte förstöra likheter och uttrycket. – Mitt första utkast blef verkligen mycket likt och fick detta späda, lifliga fogelungsaktiga och ej ograciösa, som flickan har. Fru R. sade att det var så underligt och roligt att vara i min atelier igen, precis som för 14 år sedan, att se mig måla och tala om gamla tider.
Petersburg tisdag. 27 april 1896
Nu är jag i en sådan "hurry" igen att jag ej vet hvart jag skall vända mig. – Bråk med Kejsarns ram som i sista minuten måst göras om alldeles, så att judpolacken Volkoviski sitter uppe hela natten och skär. Bråk med permen, som nu, Gudskelof blir bra – Lilla Reuterskiöld är så godt som färdig. – Fru Runeberg likaså, men detta sista tar mera tid än man kan ana. Och när när skall allt detta göras.
Nu måste jag skynda mig till frukosten ty Reuteskiölds komma om en timme. – Han, den gode Lennart, är så fjeskig och så springande och så enerverande t.o.m. då han beundrar, att jag sjelf blir alldeles nervös. Emellertid äro de mycket nöjda – flickan illa uppfostrad och liflig.
Petersburg, söndag 14 mars 1897 14 mars 1897
Reuterskiöld undfägnade mig med förfärligt mycket politik och klagomål öfver utställningskomiten i Stockholm. Flickans porträtt tyckte jag rigtigt om.