Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

hjältekvinna som personifikation av Tyskland

Källor

Köln. d. 29 September 1873. 29 september 1873
Edelfelt ångrar inte att han har tagit vägen via Tyskland, i stället för via Sverige; folket här är betydligt mörkare än i Lübeck, i synnerhet kvinnorna är av en annan typ; i sjömansvisan heter det "Se Lübeckske flickor de äro så fin, De hafva båd silfver och guld uti skrin", åtminstone stämmer inte det första; Edelfelt vet inte varför de tyska damerna framstår så otrevliga i hans ögon; "Dugtiga, matfriska menniskor allesamman, med hängande lockar och stora fötter. De ha alla ett visst slägttycke med moder Germania, sådan hon framställes med svärd i hand såsom 'Die Wacht am Rhein'" [Rhens väktare].
Skovvänge egendom, (Vordingborg) d. 1 Juli 1876 1 juli 1876
Det vore tråkigt att bo i Berlin, med sina långa öde gator och tråkiga palats som ställt sig i långa snörräta rader för att bilda haie [häck/spaljé] de gånger kejsaren, Otto von Bismarck eller Helmuth von Moltke kommer; allt detta talar lite till känslorna; tyskarna gör otroliga saker för att göra Berlin till en världsstad, vilket märktes av lyxen i guld, marmor och hela inredningen på både det gamla och nya museet; siegesmonumentet [segerkolonnen] i Thiergarten är lika dyrt som det är fult, Edelfelt förstår inte hur folk kan stå och beundra en sådan fabrikskorsten med den förgylda madamen (Germania) ovanpå.
Berlin fastlagstisdagen kl. 9 på morgonen 1895 26 februari 1895
Aristokraterna prisade honom såsom en af århundradets mest geniala menniskor. – Meier Græfe protesterade: åtminstone tyckes kejsaren ej det minsta förstå sig på konst. – Men hvad riksdagshuset beträffar har kejsaren rätt – det är en faslig tingeltangel-Wintergarten-Vergnügungslokal – förgyld smaklös, öfverlastad, skrytsam – och midt emot står Germania på Siegessäule, så urful och skinande som ett tékök – "Försynen har nekat folkslaget smak" säger Ehrensvärd. De ha allt utom smak och styl. Kloka, energiska konstnärliga men alltid, nästan alltid smaklösa.