Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

etiopisk slavinna i opera av Guiseppe Verdi med samma namn

Källor

Paris d. 15 Dec. 1876 – 15 december 1876
De har förfärliga musikdiskussioner varje dag på deras matställe; Gustave Courtois, Pascal Dagnan och musikrecencenten känner bara till den klassiska musiken och Richard Wagner; Filadelfo Simi försvarar den italienska tonkonsten; Guiseppe Verdis sista opera Aïda lär vara smörja; Edelfelt begriper inte mycket av saken men håller på klassikerna och medger att Daniel Auber, Gioacchino Rossini och Verdi skrivit mycket "musique bourgoise" [borgerlig musik]; danske Karl Madsen i deras ateljé är en fanatisk beundrare av Christoph Wilibald Gluck.
Söndag 3 octobre 1880 3 oktober 1880
Följande dag fick de inte biljetter till varken Aida eller Klädeshandlaren och hans måg; den senare måste de se med Edmond Got, Louis Delauney och Charles Thiron, men det hinner de med då de kommer tillbaka.
Gatschina fredag 17 februari 1882
Annas konversation är ändå bra ofullständig och underlig – det der att inte vilja säga ut, helt enkelt och naturligt hvad man tänker, ty någonting måste man ju tänka. På ”Aida” var det löjligt rigtigt. Vare sig att dessa haft någon scen eller att musiken så tjusade Anna, men högst få ord voro de som jag fick höra från hennes purpurläppar. Två gånger hviskade grefvinnan mig något i örat, som jag till följd af bullret i orkestern ej hörde, och som hon ej, nej inte, ville upprepa. – Emellertid sade hon på middagen att jag på Terviks bröllopet var ”rigtigt led” och att hon då för enda gången var ledsen på mig – protesterades – halp ej. Anna sade sig längta så mycket tillbaka till H.fors, och icke för allt godt i verlden vilja bo i Petersburg.