Albert Edelfelts brev

En djupdykning i Albert Edelfelts liv och konstnärliga arbete genom hans brev till sin mor Alexandra Edelfelt 1867−1901

Breven på linjen kommer i kronologisk ordning, börjandes från övre vänster hörn och fortsätter neråt samt åt höger
  • Brev
  • Brev med finsk översättning
  • Relaterat brev

Beskrivning

profet med bok i Bibelns Gamla Testamente uppkallad efter sig, anses även som författare till Klagovisorna

Källor

Paris fredag d. 23 febr. 1877 23 februari 1877
I Alexandra Edelfelts senaste brev märker Edelfelt att hans jeremiader [klagan] nedstämt Mamma, vilket han är ledsen över; Gud bevare honom från att misströsta, vilket han inte gör, men han begär mycket av sig själv och förargas över att han ibland inte gjort vad han kunnat göra med lite mera viljekraft.
d. 23 Juni 1877 23 juni 1877
Edelfelts humör är på upphällning då han inte målat på en tid; Alexandra Edelfelt ska därför inte fästa sig vid om han sjunger jeremiader.
Paris, söndag d. 1 Juli 77. 1 juli 1877
Alexandra Edelfelt är Edelfelts bästa vän; han ber om förlåtelse för att han alltid kommer med sina jeremiader, men "petit bonhomme vit encore" [den lille herrn lever än]; han hälsar till småsystrarna.
d 5 mars 1879 5 mars 1879
Edelfelt vill inte skriva längre, det skulle bara bli jeremiader; hans nedstämdhet går över, den brukar komma i perioder; brevet är ett uttryck av hans sinnesstämning.
d. 8 mars 1879. 8 mars 1879
Alla jeremiader i det senaste brevet till Alexandra Edelfelt tynger Edelfelts samvete; svårmodet är över, kanske beror det på det gudomliga vårvädret, Madame Jacquinots danstillställning eller hans eget förståndiga resonemang; fåglarna kvittrar och solen ler, det är svårt att hållas inne och smeta på den "olycksaliga blanc manger'n" som han hoppas göra till snö; all jordens ära är bara skräp gentemot en enda av vår Herres solstrålar.
Åbo, den 21 Oktober 1879 21 oktober 1879
Nu börjar åter korrespondensen mellan Edelfelt och Alexandra Edelfelt, med reseskildringar och intryck i den lätta formen och framförallt jeremiaderna, die Leiden des jungen Werthers [Unge Werthers lidande].
Stockholm d. 9 november 1879 9 november 1879
Edelfelt ville inte skriva till Alexandra Edelfelt av fruktan att breven skulle bli jeremiader som inte är roliga att läsa.
Onsdag 2 november 1881
I det hela taget var det rätt lyckligt att jag ej skref till Mamma i förrgår, ty brefvet skulle då ovillkorligen ha blifvit bara Jeremiader. Vädret och alla mina intryck från Petersburg och ryssarna voro då så ruskiga att jag bestämdt skulle ha uttömt mig i smädelser och kraftuttryck. Nu skiner solen, jag har börjat Schuras porträtt och humöret är godt. – Så att Mamma verkligen haft så ledsamt! Ja, jag å min sida har också bra mycket saknat er alla, men ändå mest mamma, och de två brefven ha varit stora anledningar till glädje för mig.
18 april 83 18 april 1883
Det är rysligt länge sedan jag skrev sist – först illabefinnande – magen, svindel som genom tvenne dagars behandling gick öfver – så nervositet (konstaterad af dr Munthe) som så nedstämde mig att jag skulle ha skrifvit bara Jeremiader om jag satt mig ned att författa ett bref. Det är en ren vinst för Mamma att ej ha fått något bref från mig från de der dagarne – Munthe förskref hvila, mycken motion, och sade att det hela alls ej var farligt. Man har naturligtvis en massa förargelser – tapetserare som ej komma – conciergen som ej har tid att hjelpa mig, eller gör allting bakvändt – gräl med proprietairen som vill att jag skall låta måla om ateliern för att öfverskyla hålen jag slagit i hans usla gipsväggar
Odaterat 1 januari 1886
Edelfelt skäms över att köpare på Brandsta auktionen har betalat "någotsånär" för hans verk "Jeremias" och andra tidiga arbeten på den Brandtska auktionen; "de äro ej värda ett vitten".
Midsommarafton kl. 4 e.m. 23 juni 1886
Edelfelt ska inte skriva ett långt brev för han är så nedslagen att det bara skulle bli jeremiader.