Edelfelt berättar för Alexandra Edelfelt att han läst Horatius och Catullus de senaste dagarna; han förstår dem bättre sedan han stiftat bekantskap med de romaniska folken och levat i en storstad, än när "gubben" Fredrik Julius Petersen försökte lära ut dem; Catullus kärlekssånger till sin otrogna, sköna Lesbia i Petersens mun förfaller nu som en förskräcklig motsägelse.