Friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz är enkla och trevliga; efter en promenad mot Champs Elysées gick de hem för att vila.

Efter morgonconcoursen [tävlingen] följande dag träffade Edelfelt Mille (Emil) Cedercreutz hos Filip Forsten; de gick tillsammans med Oscar Kleineh på frukost på Crêmerie rue Lafayette; tillsammans med friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz åkte de till Jardin d'acclimatation och åt middag hos Duval.

Mille (Emil) Cedercreutz hade då de anlände begett sig till Rue des Carrières 12, där Adolf von Becker nu hade ateljé, och hade fått veta att Edelfelt fanns på École des Beaux Arts; på gården hade Mille träffat Julian Alden Weir som upplyste honom om att Edelfelt gjorde concoursen [tävlingen] och sedan kommit och sökt honom på ort och ställe; de anslöt sig till friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz på Hôtel de Louvre; sällskapet fick rum på Hotel de Pavillon de Rohan, i Louvre-kvarteret med utsikt mot Place de Théâtre Français.

På kvällen hade Edelfellt concours [tävling] för inträde till Ecole de la Rue de Médicine; Mille (Emil) Cedercreutz skulle med familjen på Théâtre Français för att se Tartuffe.

Friherrinnan Emmy Cedercreutz ville se "la jolie parfumeuse" av Jaques Offenbach; Edelfelt och Mille [Emil] Cedercreutz menade att man kunde få se och höra ett och annat "icke comme il faut" [oanständigt]; friherrinnan menade att man inte skulle höra alla dumheterna när det var en operett, så de fick platser på andra raden; Louise Théo i huvudrollen var förtjusande, men pjäsen bjöd på så många "tjockheter" och "scener à la Offenbach" att det för "fruntimrens" skull var riktigt obehagligt; Mille menade att man inte kunde vänta sig annat på Bouffes théatern, och att de som av Hackmans hört talas om pjäser där Théo uppträder borde på förhand vetat vad de gick för att se; i alla fall beundrade man Théo och förstod väl att hela Paris springer på Bouffes, och att pjäsen tävlar med "Fille de Madame Angot" i popularitet.

Idag skall Edelfelt på nytt träffa Cedercreutz; Friherrinnan Emmy Cedercreutz tycks ha utpräglade sparsamhetsprinciper, vilket Edelfelt tycker om, eftersom han då kan vara med dem utan att behöva ge ut mycket mera pengar än annars.

Med friherrinnan Emmy Cedercreutz har Edelfelt diskuterat en av hans käraste framtidsplaner; han önskar att Alexandra Edelfelt och systrarna kunde ansluta sig till honom för något år; Ellen skulle må gott i ett mildare klimat; han drömmer om att bli så rik att han kunde bygga Mamma en villa i St Cloud eller vid Comosjön; *han hälsar alla, liksom Mille (Emil), friherrinnan och fröken Maria Cedercreutz hälsar familjen.

Hela veckan har Edelfelt umgåtts med familjen Cedercreutz; Mille (Emil) Cedercreutz hämtar honom vanligen i École des Beux Arts och eftermiddagarna har gått åt till att besöka Louvren, Luxembourg, Boulognerskogen och Jardin d'Acclimatation; på kvällarna efter hans lektioner på skulpturskolan har han gått med Mille och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Folies Bergères-teatern och på Elysée Montmartre, gjort promenader på boulevarden, suttit på kaféer och dylikt, vilket har kostat mycket pengar; Edelfelt anser att anledningen till att Cedercreutz inte har stått för hans kostnader beror på konfusion snarare än på snålhet, som Filip Forsten menar; det som han skrivit får i detta fall inte föras vidare till någon, ingen!; friherrinnan Cedercreutz har en mani för "spektakel", och är också outtröttlig i att se sig omkring, de har sett mycket av Paris; i Schweiz träffade friherrinnan många "hyggliga" tyskar och är i allmänhet rätt tysksinnad och fäller därför hårda kommentarer om fransmännen.

Edelfelt har haft flera utgifter på sista tiden, tvätt, Cedercreutz och teaterbiljetter; följande dag skall hyran betalas och inom kort städerskan; han ber Alexandra Edelfelt sända pengar; *han hälsar alla, i synnerhet systrarna.

Vädret har varit så omväxlande att många har förkylt sig; fröken Hedvig Maria Cedercreutz har varit förkyld, liksom de flesta i Ecole des Beaux Arts.

Edelfelt har träffat Mille (Emil) Cedercreutz varje dag; häromdagen åkte han med herrskapet Cedercreutz till St Cloud, som är Edelfelts favoritort i närheten av Paris; ikväll skall fröken Maria och friherrinnan Emmy Cedercreutz på Français, medan Mille kommer till Edelfelts; Mille läser den Schaumanska kritiken och har roligt åt B.O.Schaumans uttryck.

Glad som en speleman tågade Edelfelt av till Établissement Duval vid Boulevarden, där han skulle träffa familjen Cedercreutz för sista gången; de var som alltid "utmärkt vanliga"; friherrinnan Emmy Cedercreutz gav honom en portmonnä med en 20 francs dukat till minne; efteråt gick han ännu med Mille (Emil) Cedercreutz på ett avskedsglas till Café de la Régence; Edelfelt hade köpt små presenter till Axel Antell, Lulle (Julian) och Leonard Serlachius; han hade gärna sänt något åt Alexandra Edelfelt och systrarna Ellen, Anni och Butti (Berta) men det skulle ha blivit för dyrt och för svårt att få ner i Milles fyllda kappsäck; de ska få färska hälsningar av Mille då han anländer till Helsingfors.

Edelfelt var på väg till avskedsmiddag med Cedercreutz, men tänkte att han från École des Beaux Arts skulle vika av hem och snygga upp sig innan han gick till deras hotell; då han kom till sin lägenhet väntade ett brev från Alexandra Edelfelt.

Emil Walléen berättade att Cedercreutzes är i staden; Edelfelt sökte upp Friherrinnan Emmy och fröken Maria Cedercreutz, samt fru Sofia Kraemer; alla påstod sig ha haft en svår vinter i Mentone.

Det kom telegram från Mille (Emil) Cedercreutz att han blivit kandidat; fröken Marie Cedercreutz sade sig må bättre här än i Mentone.

Följande dag skall han gå ensam till Salongen; det är bara när man är ensam som man kan se och tänka, *ifall man inte har någon som man fullt sympatiserar med; han ber om förlåtelse för det slarviga brevet; *Cedercreutz ber hälsa.

Edelfelt tar farväl av Alexandra Edelfelt och ber henne kyssa systrarna och hälsa till vänner och bekanta; *han skickar Ellen Edelfelts porträtt med Rafael Hertzberg eller Ernst Nordstöm; han skickar också mått på ramen som han vill ha i enkel svart med fin guldlist.

Fröken Cedercreutz förlofning förvånade mig på det högsta. Denne nordman känner jag ej.

Just nu blef jag afbruten af amiral O. Kræmer, som bjöd mig på middag i morgon. Han sade sig ingenting veta om Milles ankomst, var nöjd öfver förlofningen, emedan han öfverallt höra denne Nordman berömmas. Jag vet icke rigtigt hur han ser ut, men jag känner hans bror, Doktorn.

Har jag skrifvit om den Cedercreutz Kræmerska middagen? Fröken såg ju söt ut.

Hon lofvade ta med sig de saker, som jag ej kunde skicka med Armfelts, af det goda skäl att dessa ej alls resa till Helsingfors. Bebe är litet förkyld och då är det ju omöjligt, gudbevars.

Har ni fått paketerna med fröken Cedercreutz? Jag skickade en borste åt Tante Gadd och ett par tofflor åt Butti för att hon ej skulle vara sämre än Anni. Victor Hugo bör bindas in för mina pengar – Neiglick har lofvat åtaga sig besväret, rekommendera bokbindare o.s.v.

Hvarför skrifver ni ej? Jag antar att sakerna kommit fram med fröken Cedercreutz och boken med Neiglick, men ingenting bestämdt har jag fått veta.

Det är sorgligt med fru Nordman; hemskt med obotliga sjukdomar; hur tar familjen Cedercreutz det?